Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 30 januari, 2011

Full av fördomar mot blondiner och vis av erfarenhet av desamma (ja, jag är själv blondin) gav jag mig i kast med Ego Woman, en bok av Carolina Gynning och Ingrid Carlqvist. Mamma lämnade kvar denna pocketbok efter sin vistelse här över vinterns storhelger och jag tänkte att jag ger boken en chans. Det var bra att jag gjorde det!


En bok av Carolina Gynning om henne själv!

                                                                                                                                                            Det här är en fortsättning på Ego Girl, som jag INTE har läst. Men den här boken handlar om Carolina Gynnings liv och kändisskap. Här berättar Carolina Gynning mycket öppenhjärtligt om sig själv och sitt liv – både privat och yrkesmässigt. Mycket om sex, en del om pengar, somligt om jobben på TV. På omslaget har SvT uttalat sig om boken:

En extremt rolig bok!

Ja, visst är den rolig, men Carolina Gynning har ett djup som hon tar fram också. Rolig skulle jag inte vilja definiera den här boken som! Vad sägs om detta citat ur boken?

[…] När ångesten kommer över dig ska du hälsa den välkommen, men tala om för den att den får sitta längst bak i bussen. Den får aldrig köra, bara sitta där bak i bussen och finnas till. […]

Dessa kloka ord får Carolina Gynning sig till livs hos… en nageltjej. Ja, jag skulle vilja klassificera boken som Kontrasternas bok!..

Carolina Gynning skriver dräpande om parmiddagar och hur tråkiga de är, men också om sin ensamhet och sin känsla av utanförskap. För man ska inte vara som hon är på middagsbjudningar:

[…] jag är inte alls uppskattad på den här sortens tillställningar. Där ska man inte gapskratta och gestikulera vilt när man pratar om saker som verkligen engagerar en. Där ska man småprata om fullständigt ointressanta saker, svat och behärskat. Man ska le och vara lagom, man ska kallprata. […]

För det är mycket skratt och glädje i Carolina Gynning – och det kanske är därför SvT har skrivit att boken är rolig. Det är en hel del yta, en hel del droger, en del skitnack (nej, Carolina Gynning gillar verkligen INTE Blondinbella!..). Men det är också allvar, djup och tro på tanken att man är en själ som har levt många liv. Bland annat har Carolina Gynning och co-writern Ingrid Carlqvist varit häxsystrar…

Boken avslutas med ett antal frågor och svar från Carolina Gynnings läsare samt några bloggares och bekantingars rader om henne.

Det här är inget litterärt mästerverk eller storverk, men helt klart en mycket läsvärd bok! Jag har fått en delvis annorlunda bild av Carolina Gynning, som många gånger glimmar till riktigt ordentligt i boken! Eller vad sägs om detta?

Alla kan göra misstag, alla har rätt att bli förlåtna för dessa.

Högt betyg till denna självbiografiska bok där författaren inte tvekar en sekund att lämna ut sig själv!

Read Full Post »

Hittade en intressant – och svår! – ettordsenkät inne hos vännen Semester Siv. Den kleptade jag!

  1. Var är din mobiltelefon?
    Köket
  2. Var är din andra hälft?
    Jobbar
  3. Ditt hår?
    Ostyrigt!
  4. Din mamma?
    Byhålan
  5. Din pappa?
    Himlen
  6. Det bästa du vet?
    Kärlek
  7. Din dröm i natt?
    Artikel
  8. Din dröm/ditt mål?
    JOBB!
  9. Rummet du är i?
    Arbetsrum
  10. Din hobby?
    Läsa
  11. Din skräck?
    Falskhet
  12. Var vill du vara om sex år?
    Annasällskap
  13. Var var du igår kväll?
    Hemma
  14. Vad är du inte?
    Tillfreds
  15. En sak du önskar dig?
    JOBB!
  16. Var växte du upp?
    Byhålan
  17. Det senaste du gjorde?
    Läste
  18. Dina kläder?
    Svarta
  19. Din tv?
    Av
  20. Ditt/dina husdjur?
    Dammråttor
  21. Din dator?
    Trött
  22. Ditt humör?
    Neutralt
  23. Saknar någon?
    Pappa
  24. Din bil?
    Toyota
  25. Något du inte har på dig?
    Smink
  26. Favoritaffär?
    Bokhandel
  27. Din sommar?
    Oviss
  28. Älskar någon?
    Ja!
  29. Favoritfärg?
    Blå
  30. När skrattade du senast?
    Idag
  31. När grät du senast?
    Häromdan

Read Full Post »

En berättelse om min vän Rippes resa i vården. © Rippe och Tofflan.

Inskrivning på operationsavdelningen
Dagen före operationen är det dags för inskrivning på avdelning 70 B2. Och det är nu de verkliga problemen börjar…

Z och jag kommer upp på avdelningen och visas in i dagrummet där vi ska vänta på ”min” sköterska. När vi sitter där hör vi en annan patient få sin information om vad som ska hända härnäst.

Sköterskan som kommer in till mig talar om för mig att jag ska duscha med skrubbmedel på kvällen och morgonen därpå, det vill säga operationsdagen. Innan jag kommer upp till avdelningen ska jag emellertid till Samariterhemmet för en indikering av den lilla knölen. Jag frågar då hur jag ska ta mig därifrån till Akademiska. Sköterskan svarar med en motfråga och undrar om det finns någon som kan skjutsa mig.

– Nej, svarar jag, men däremot har jag precis hört här bredvid att den patienten också ska göra samma sak men inte behöver bry sig, eftersom det kommer en bil och hämtar henne. Sköterskan ser ut som ett frågeteckenoch lovar att ta reda på vad som gäller.

Halvvägs till stan kommer jag på att jag inte har något skrubbmedel med mig. Tillbaka på avdelningen får jag medlet och då säger sköterskan att jag kan ta dusch nummer två på avdelningen eftersom jag ska opereras först på eftermiddagen.

Operationsdagen
Operationsdagen åker jag till Samariterhemmet och läkaren indikerar. Hon ställer sig frågande till att jag bär min klocka, har ingen sagt att man inte få ha smycken?

– Nej, svarar jag, jag ska ju duscha senare på avdelningen.

Hon ruskar på huvudet och säger att hon inte fattar någonting.

När jag kommer till avdelningen visas jag till en säng. En manlig sköterska håller på med en annan patient och ber vänligt att jag ska sätta mig på sängen så kommer han strax och sätter dropp. Jag frågar då om inte jag ska duscha innan han sätter dropp på mig.

– Duscha? Du kan inte duscha med den där, säger han och pekar på såret från indikeringen. Här brister den första, kvinnliga sköterskans kompetens grovt, jag ska alltså opereras ”oren”!

Efter operationen
Väl tillbaka på avdelningen efter operationen kommer kirurgen Kosmas Daskalakis in och berättar vad han har gjort och vad som händer nu. Han säger att jag kan åka hem, sköterskan ska lämna sjukintyg och en broschyr med anvisningar om hur jag ska sköta såret efter hemkomsten.

Intyget kommer men ingen broschyr och när jag frågar efter den säger sköterskan att några broschyrer inte finns. När jag då påtalar att hon ju faktiskt stod bredvid kirurgen när han pratade om sjukintyg och broschyr, säger sköterskan:

– Jo, vi kanske har någon liten, jag ska gå och se efter.

Behöver jag säga att jag lämnar avdelningen tämligen missnöjd med sköterskans bemötande???

Eftersom jag fortfarande inte vet om jag har cancer eller inte blir nästa väntan om möjligt ännu jobbigare. Tre veckor ska jag nu gå i ovisshet.

To be continued…

Read Full Post »

Dagens färg påminner om ett tygstycke som fladdrar på en balle* i närheten. Tygstycke och tygstycke, det är väl en gardinlängd, men den hänger liksom på en tvättlina. Tanken är väl att den ska skydda mot solen under heta dagar. Nu var det länge sen det var nån het dag, men tygstycket hänger där och fladdrar ändå. Lite som jag. Jag hänger kvar och fladdrar lite, men det är inte mycket mer. Det är det inte. Jag är lika suddig som bilden på grannens tyckstycke på grannens balkong.


Ett lila tygstycke fladdrar på en balkong.

                                                                                                                                                      Idag är det söndag. Fästmön och jag fick sovmorgon, för hon började inte arbeta förrän klockan åtta. Dessutom har hon kort dag och slutar redan klockan 13. Gissar att vi ska handla matkassar innan vi tuffar ut till Förorten. Jag ska tyvärr inte stanna kvar där mer än att jag hämtar trion O från sin pappa framåt kvällningen. Barn verkar ha så trötta ben nu för tiden och dessutom har vissa barn så tunga väskor för att deras skola inte har elevskåp. Då får Taxi Tofflan rycka ut. Men sen rycker hon hem.

I veckan som kommer ska jag delta i en familjeangelägenhet som förutom själva anspänningen inför den kräver en del förberedelser. Det är därför jag åker tillbaka till stan, men jag åker också tillbaka till Förorten till helgen. Det blir ensamt några dagar. Ensammare än jag vill vara med om, egentligen. Det blir också en stund för Anna hon slipper ha mig hängande på henne. Hon har nog med att bära sina barn just nu.

Lördagskvällen blev lugn, med två avsnitt av Snobbar som jobbar på DVD:n och sen Onda cirklar på TV. Vi åt lösgodis så vi mådde illa – som vanligt. Min mage var INTE förtjust, det talade den om i morse. Dessutom känns det som om jag har sträckt mig i ena skuldran under natten. Har väl legat med hela min feta lekamen i nån konstig ställning, så blir det så där.

Hittade inte just några jobb att söka igår, men ska göra ett nytt försök idag. Luntan av ansökningsbrev växer, kan jag meddela. Här ser du toppen av isberget… Det tröstlösa, oöverstigliga isberget…


En lunta ansökningar.

                                                                                                                                                       Idag har jag annars ytterligare en ren tvätt att vika och sortera in i lådor eller i strykhög. Jag ställer mig nog vid brädan också, så slipper högen bli stå stor. Och så har jag bara några sidor kvar i boken på gång, den läser jag nog ut alldeles strax.

Himlen är rosa i skrivande stund. Kan det tänkas bli lite sol idag igen? I morse lyste en månskära och en enda stjärna på himlen. Det var nästan som ur Tusen och en natt…

Om en stund kommer andra delen av min vän Rippes berättelse om en resa genom vården. Läs den och kommentera gärna!

                                                                                                                                                          *balle = balkong

Read Full Post »

« Newer Posts