Fästmön skulle på ett viktigt möte idag och Taxi Tofflan skjutsade. Chauffören själv hade stämt träff med R, en arbetskontakt from the past, en vän i nuet. Det var pirrigt. Jag var rädd. Rädd att kliva över tröskeln till en del av det hela, Det Stora Hela, som gjorde mig så illa. Men rädslan gick snabbt över när jag möttes av vänliga R.
Vi satt och småpratade på R:s rum och jag flyttades några år tillbaka i tiden. Det var en märklig upplevelse och faktiskt gjorde den inte ont. Därför att jag kände att jag var i en varm omgivning. Efter en stund kom T och tittade in och hälsade. Jag blev rörd över att T tog sig den tiden och det var trevligt att få en pratstund även med T. Samtalet var vänligt, varmt och inte elakt nyfiket. När jag skulle gå kom även M fram och hälsade och pratade några ord. Jag är alltså inte helt hatad. Jag ÄR INTE helt hatad…
R är ju också hjärtegod och förutom en kopp kaffe bjöds jag på karameller och ett fin present – ett presentkort på en bok!
Karameller och värme = R i ett nötskal!
Och så fick jag senaste nytt om R:s ”eskapader”, kan man väl kalla det hela. Jag hoppas att målet nås så att det blir bra för alla inblandade. Grejen är att jag visste inte tidigare hur hjärtegod R är, men nu har jag fått känna den värmen på olika sätt och då gör det liksom ÄNNU mera ont inuti när jag tänker på hur R blev behandlad. Det krävs onekligen ett stort mått mod också, att följa upp det hela så som R har gjort, verkligen! Och tänk att det ska ta sån tid ibland att hitta pärlorna bland människor – jag menar, ofta är det ju de falska pärlorna man träffar på…
Annas möte var klart på nån halvtimma, så längre än så blev inte min stund över tröskeln. Jag är glad att jag vågade, jag är glad att jag fick kliva in på en arbetsplats där människor bryr sig om, där människor är vänliga.
Däremot är jag bekymrad över en viss annan arbetsplats – eller snarare över min vän, min käre vän, som jobbar där. Jag vill så gärna tro att det finns rättvisa här i världen och att nån där uppe ser till att rättvisa skipas. För det är ingen av oss här nere på jorden kvalificerade nog att göra. Men ibland blir jag rädd och tvivlar. Nu tvivlar jag.
På hemvägen handlade vi lite nödvändigheter och onyttigheter och medan äggen kokade ringde jag upp mamma som hade ringt när vi var ute. Fick då åter igen hjälpa henne med att ringa telefonbanken för att ge henne en saldouppgift och sen ringa tillbaka till henne. Nästa vecka ska hon ta kontakt med C som ska hjälpa henne med deklarationen och i samband med detta ska hon också diskutera byte av bank. Hon är visst inte den enda i Metropolen Byhålan som byter bort Danske Bank…
Nu är äggen skalade och vi ska strax bänka oss vid köksbordet och en skål med ett kilo räkor samt diverse tillbehör. Jag känner mig trött i huvudet, jag har nyst hela dagen och undrar om jag inte snart måste kolla upp om jag är allergisk mot nåt – och framför allt mot vad, dårå…
Vad glad jag blir inombords när jag läser om ditt besök. Att du vågade och att det kändes bra.
Att kolla upp allergi är ett smart drag. Själv är jag allergisk mot katter. Det är därför vi har 2.
Men mest nyser jag på jobbet. Ibland tror jag att jag är allergisk mot elever =)
Hoppas att ni får en riktigt mysig kväll (jag skriver mysig för att reta fru Hatt)
Kram på din raring
Jag är också glad att jag övervann rädslan och vågade! Men jag skulle aldrig, aldrig sätta min fot i Stadens Sandlåda. Aldrig. Jag tror för resten inte att man skulle öppna dörrarna för mig ens.
OK… Logik enligt Inna! 😀 Jag nyser mest i Annas kök och i mitt arbetsrum = logik enligt Tofflan
Vi ska ha MYYYYYSIGT nu – fast vi ska inte FIIIIIIIIIKA *retar också fru Hatt fast kärvänligt som Inna*
Kram på dig, pudding!
Tofflan! Jag är så glad över att du vågade kliva över tröskeln till en del av Det Stora Hela, men framför allt att vi träffades!
Inte en engångsföreteelse,hoppas jag! Kramis
Det är INTE en engångsföreteelse, jag lovar! Fast nästa gång tycker jag vi ses utanför kontoret. Håll koll på när det blir 200 000-träff – kanske det passar då om inte förr?
Jag har för övrigt redan beställt en bok, det blev Råttfångerskan av Inger Frimansson. TACK! 😛
Så roligt att höra att det var ett positivt möte idag och vet du, det förtjänar du!
Njut nu av kvällen tillsammans med din Anna och bón apetit!
Ha dé!/Kram
Tack snälla Åsa!
Kram! 😀