Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 28 januari, 2011

Kvällens vita vin hette Gräsö – och var tyskt. Alltså jag köpte det för att jag kände mig lite lokalpatriotisk. Gräsö ligger ju inte så långt härifrån Uppsala. Men liiite förvånad blev jag när jag läste att det var tillverkat i Tyskland. Druvan var en riesling och procenthalten tolv procent, ganska normalt för ett vitt vin.


Vinet hette Gräsö – och var inte från Uppland utan från Tyskland.

                                                                                                                                                               Jag tyckte hur som helst att det tyska, torra Gräsövinet smakade bra till räkor med aioli. Det killade lite på tungan och hade en fruktig, syrlig eftersmak som band ihop sältan från skaldjuren och vitlöken från såsen alldeles utmärkt. Så det så!

Read Full Post »

Snart är ni 200 000, alla ni som har besökt min blogg sen jag började skriva i mitten av maj 2009. Tja, NI är inte 200 000 men antalet besök ni har gjort börjar närma sig.

Jag vill TACKA er allihopa, vänner/vänliga som fiender/ilskna och även stalkern – ni gör under med statistiken! Men ni vänner/vänliga som besöker mig och som då och då lämnar era avtryck i en kommentar, ni hjälper mig vidare. En dag till. Tänk på det! För det är så att jag skriver så länge jag lever och jag lever så länge jag skriver. Och utan läsare är ju skrivandet tämligen meningslöst…


En makalöst vacker ros till er vänner/vänliga som läser min blogg!

                                                                                                                                                              I somras hade jag en 100 000-träff och fick då privilegiet att lära känna CL! Därför planerar jag nu en 200 000-träff och det vore roligt att få knyta fler nya bekantskaper/vänskapsband. Jag återkommer i ärendet, men håll kollen på statistiken i högerspalten – nu är det mindre än 6 000 besök kvar till     200 000!!!

Read Full Post »

Fästmön skulle på ett viktigt möte idag och Taxi Tofflan skjutsade. Chauffören själv hade stämt träff med R, en arbetskontakt from the past, en vän i nuet. Det var pirrigt. Jag var rädd. Rädd att kliva över tröskeln till en del av det hela, Det Stora Hela, som gjorde mig så illa. Men rädslan gick snabbt över när jag möttes av vänliga R.

Vi satt och småpratade på R:s rum och jag flyttades några år tillbaka i tiden. Det var en märklig upplevelse och faktiskt gjorde den inte ont. Därför att jag kände att jag var i en varm omgivning. Efter en stund kom T och tittade in och hälsade. Jag blev rörd över att T tog sig den tiden och det var trevligt att få en pratstund även med T. Samtalet var vänligt, varmt och inte elakt nyfiket. När jag skulle gå kom även M fram och hälsade och pratade några ord. Jag är alltså inte helt hatad. Jag ÄR INTE helt hatad…

R är ju också hjärtegod och förutom en kopp kaffe bjöds jag på karameller och ett fin present – ett presentkort på en bok!


Karameller och värme = R i ett nötskal!

                                                                                                                                                              Och så fick jag senaste nytt om R:s ”eskapader”, kan man väl kalla det hela. Jag hoppas att målet nås så att det blir bra för alla inblandade. Grejen är att jag visste inte tidigare hur hjärtegod R är, men nu har jag fått känna den värmen på olika sätt och då gör det liksom ÄNNU mera ont inuti när jag tänker på hur R blev behandlad. Det krävs onekligen ett stort mått mod också, att följa upp det hela så som R har gjort, verkligen! Och tänk att det ska ta sån tid ibland att hitta pärlorna bland människor – jag menar, ofta är det ju de falska pärlorna man träffar på…

Annas möte var klart på nån halvtimma, så längre än så blev inte min stund över tröskeln. Jag är glad att jag vågade, jag är glad att jag fick kliva in på en arbetsplats där människor bryr sig om, där människor är vänliga.

Däremot är jag bekymrad över en viss annan arbetsplats – eller snarare över min vän, min käre vän, som jobbar där. Jag vill så gärna tro att det finns rättvisa här i världen och att nån där uppe ser till att rättvisa skipas. För det är ingen av oss här nere på jorden kvalificerade nog att göra. Men ibland blir jag rädd och tvivlar. Nu tvivlar jag.

På hemvägen handlade vi lite nödvändigheter och onyttigheter och medan äggen kokade ringde jag upp mamma som hade ringt när vi var ute. Fick då åter igen hjälpa henne med att ringa telefonbanken för att ge henne en saldouppgift och sen ringa tillbaka till henne. Nästa vecka ska hon ta kontakt med C som ska hjälpa henne med deklarationen och i samband med detta ska hon också diskutera byte av bank. Hon är visst inte den enda i Metropolen Byhålan som byter bort Danske Bank…

Nu är äggen skalade och vi ska strax bänka oss vid köksbordet och en skål med ett kilo räkor samt diverse tillbehör. Jag känner mig trött i huvudet, jag har nyst hela dagen och undrar om jag inte snart måste kolla upp om jag är allergisk mot nåt – och framför allt mot vad, dårå…

Read Full Post »

På fredagen avled Helena Henschen (f. 1940), för mig mest känd som författare, för andra kanske mer som formgivare. Helena Henschen var nämligen en av dem som grundade företaget Mah-Jong, vars kläder var populära i framför allt vänsterkretsar på 1960- och 1970-talen. Helena Henschen var också illustratör och författare av barnböcker.

Men för mig var Helena Henschen främst författaren som öppnade sitt familjealbum och skrev om diverse lik och andra spännande karaktärer i sin släkt. Jag läste med nöje hennes I skuggan av ett brott, om den så kallade von Sydow-affären och med lika stort nöje Hon älskade, en bok om sin farmor.


En bok om en väldigt spännande farmor.

                                                                                                                                                         Nu blir det inga fler glimtar in i en spännande och annorlunda familj.

Read Full Post »

Jag tycks leva enligt ketchupeffekten. Det kan gå dagar utan att det händer nåt och sen – SPLATT! – händer allt på en gång. Vissa dagar funderar jag över hur jag hann med saker och ting när jag jobbade…

Men ärligt… Nu behöver jag faktiskt ett jobb. Det här går inte. Jag söker och söker och kämpar och kämpar, förnedrar mig ibland, tar upp gamla kontakter, knyter nya, blottar mig, bloggar mig, annonserar ut mig, HÄNGER ut mig… Vad är det för fel på mig? Varför räcker jag inte till? Jag kan en massa saker, men uppenbarligen inte några talanger som är av intresse för nån arbetsgivare.

Häromdan satt jag och bläddrade i fotoboken jag tog fram i present till mamma. Jag lät ju göra ett exemplar till mig själv också. Älskade Byhåla! heter boken och innehåller 36 bilder från Metropolen Byhålan, tagna av Yours truly med sin tejpade mobilkamera. Jag är rätt stolt över många av bilderna. Nöjd. Jag har alltid velat kunna uttrycka mig i bild, men inte hittat rätt förrän jag upptäckte min kameran i min mobil! Så lustigt… Vill du veta mer om boken kan du läsa här! Du kan faktiskt också köpa den om du tycler att den verkar så pass intressant!


Det här är en av bilderna i min fotobok.

                                                                                                                                                              I eftermiddag ska jag tuffa iväg med Fästmön till ett viktigt möte. Medan hon är där ska jag passa på att träffa en återknuten vänskap, hoppas jag, som jobbar intill. Jag är lite rädd. Jag är lite rädd för att ta steget över tröskeln. Men jag litar på R.

Efter mötet och träffen blir det en tur för att inhandla fil och smör, som börjar ta slut. Sen i kväll blir det räkor, aioli, rostat bröd och vitt vin. Förhoppningsvis klarar jag ett glas utan att få ont i huvudet…

Och senare i kväll kanske vi ser den där filmen, med skådespelaren som var med i Galen och ingen, eller vad den nu hette… Filmen vi ska se heter i vart fall Oxford murders och går på SvT1 med start klockan 22.

Read Full Post »

Fästmön, vid köksbordet:

Elijah Wood… Är det den filmen du vill se i kväll? Han var med i *ohörbart*

Tofflan, vid diskbaljan:

Galen och ingen, hette filmen det?

Anna:

Ehum… Sagan om ringen. Han var en liten hob.

Nån som tycker att jag bör gå och kolla min hörsel???

 

Read Full Post »