Att få rätt som konsument är inte lätt…

Jag läser allt som oftast och senast idag att allt fler klagar på mobiltelefoni och internet. Folk är missnöjda med sina mobila bredband, mobilerna krånglar, supporten är onåbar och kundtjänst är inte tillräckligt hjälpsam. Det är många som klagar och har synpunkter, men alla anmäler troligen inte – bland annat därför att man inte vet hur man anmäler eller vart man vänder sig. Och egentligen är väl de allra flesta missnöjda ute efter att få sina prylar att fungera, inte klaga.

Ny teknik är bra – när den fungerar. När den INTE fungerar är den mindre bra. Oftast kan man som kund/konsument inte själv åtgärda problemen eftersom det kanske handlar om serverkrångel, avgrävda kablar etc.

Många av teleföretagen har roliga reklamfilmer, men roligare än så är de inte, företagen. Att komma fram till support och kundtjänst upplevs ofta som ett skämt – men ett icke roligt sådant. Hur många av oss har inte suttit i telefonkö och lyssnat på irriterande musik och elektroniska röster medan vi arbetar upp vår ilska – för att vi inte kommer fram och får dryfta våra problem med en MÄNNISKA.

Många konsumenter vill prata med en människa när de ringer och felanmäler.

                                                                                                                                                               Jag ser idag alltför ofta företag – inte bara inom telekom – som har hemsidor där man endast anger en e-post-adress för ärenden. Webbformulär finns det ockå gott om, men ärligt talat, funkar hälften av dem för just MITT ärende är det ju bra… Det roligaste (!) är när man har ett krånglande e-postkonto. Förhoppningsvis finns det ett felanmälningsformulär att fylla i, men lite… DUMT blir det ju när svar kommer… via e-post. Som man kanske inte kommer åt på grund av teknikstrul…

Lite intressant blir det då att så många företag ägnar sig åt försäljning… per telefon. Vi är en stor klunga i bekantskapskretsen som är allergiska mot telefonförsäljare. I familjen har vi drabbats av ComHem, som för ett par år sen ”lurade” en nybliven 18-åring att teckna ett helt galet kontrakt. ComHem har som sagt jätteroliga reklamfilmer med Judit & Judit som varken är tvillingar eller ens syskon, men det hjälper ju inte mig. Företaget är mindre roligt när man ska säga upp avtal. Duktigt är det också på att skicka fakturor – utan att leverera tjänsten man vill ta betalt för. Det har drabbat ett antal personer – ”i bekantskapskretsen”… Tyvärr har min bostadsrättsförening TV-avtal med ComHem, vilket ger företaget all rätt i världen att telefonkontakta mig. Därmed inte sagt att förhållandet är det omvända…

Roliga att se på, mindre roliga att ha kontakt med… Om man nu kommer fram på telefon, alltså…

                                                                                                                                              Personligen blir jag GAAALEN på Bredbandsbolagets telefonförsäljare som tycks älska att tortera mig med värdelösa erbjudanden som jag inte vill ha. Jag är väldigt tydlig varje gång att jag har fast bredband och det är det enda jag vill ha hos dem. Allt annat har jag hos andra företag. Bredbandsbolagets bredband med lina är superbt. Men det är det enda jag vill ha. Går det in? Nej. Kan man tänka sig en liten anteckning om detta bland uppgifterna om kunden? Nej. Det går inte als in att en sån som jag HELLRE vill ha erbjudanden via snigelpost som jag kan läsa i lugn och ro – så att jag inte av misstag nappar på nåt erbjudande som sen visar sig kosta multum.

Telia är ett kapitel för sig. Pålitligt, ja. Segt, JA! Erbjudandena som dimper ner – via mejl, hurra hurra! – känns ålderdomliga och inte särskilt förmånliga. Jag klantade mig en gång och lyckades binda mitt mobilabonnemang i 24 månader. För det bjussade Telia på avgiften året ut. Gentilt.  Bara det att det typ var endast två månader kvar till året skulle ta slut. En mig närstående nappade på ett ANNAT telebolags mobilerbjudande – och FICK en sprajtans ny mobiltelefon. Fick. Men Telia försöker inte bara kontakta en via mejl. De har telefonförsäljare också. Försäljare som man inte begriper vad de säger, riktigt, för de har talfel, konstiga dialekter eller talar ett annat språk. Låter det som. Och jag blir generad när jag gång på gång måste avbryta och fråga vad försäljaren nyss har rapat upp.

Jorå, jag har NIX på min telefon, men tyvärr är det så att företag där man är kund har all rätt att ringa och terra sina kunder hur mycket som helst. Så då får man som jag bara finna sig i att ComHem, Bredbandsbolaget och Telia ringer. Då och då. Själv ringer jag aldrig till dem för jag kommer inte fram.

Sen har vi då Nokia. Jag är INTE go på Nokia just nu. I skrivande stund är det tredje eller fjärde gången företaget har Fästmöns nya mobil hos sig. Sist vi var till inköpsstället för att hämta den från service krånglade den när säljaren skulle testa den innan vi tog emot den. Det blev en del telefonerande (jag gissar att återförsäljare har nån sorts telefonisk gräddfil när det gäller televonföretag..?) Vi upplevde båda två att Anna blev lovad en ny telefon eftersom den hon har köpt, har varit mer tid på lagning än med Anna, uppenbarligen är ett måndagsexemplar. Det är nu två veckor sen. Ska det ta mer än två veckor för ett stort företag som Nokia att skicka över en av sina egna produkter???

Ska det ta mer än två veckor för Nokia att skicka över en sån här?

                                                                                                                                                    Slutligen har vi då Danske Bank i Byhålan. Den har jag skrivit om tidigare här och jag blev glad åt att bankens pressansvarig tog sig tid att bemöta min kritik genom att skriva en kommentar här på min blogg. Jag håller med honom om att man ska ställa upp för sin familj och

[…] att vi alla får hjälpa till när våra föräldrar blir äldre. Vi får helt enkelt ta oss tiden att gå till ICA, gå till banken, skjutsa till eller från vänner och ställa upp vid läkarbesök. […]

Men det är liiite svårt för mig (som i det här fallet är ”alla” eftersom min mamma är änka och dessutom inte har några fler barn än jag) – och framför allt dyrt – att göra det eftersom jag bor 30 mil bort från min mamma. För övrigt har hon färdtjänst, så själva transporten av mamma är ju inte problemet utan det faktum att banken är kontantlös. Och i mitt stilla sinne kan jag inte hjälpa att jag undrar om pressansvarig hade skrivit likadant som i citat ovan om jag hade varit mammas son…