Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 22 januari, 2011

Fästmön brister ut i tirader, fula ord ekar mellan väggarna i köket när hon bränner korvar. Elias sitter stilla i kökssoffan och säger med försiktig röst:

Jag undrar om mormor svär ibland…

Read Full Post »

Jag har varit lite avskärmad idag, känns det som. Tror att det handlar om gårdagen och tankar som mal om att jag inte är värd att tyckas om. Jo men det ÄR så.

Jag åkte hem till stan mitt på dan och stannade några timmar. På skrivbordet låg en hel hög med papper att sortera in i pärmar. Jag skulle också markera på kassakortet om jag hade jobbat igår eller inte. Det var lite kul att få skriva en timmas jobb på gårdagen i stället för att kryssa i ”Arbetslös”.

Mamma ringde vid 13.30-tiden och var så glad över Trisslotten och Krya-på-dig-kortet jag skickade i veckan. Jag sa att lotten var köpt hos min Vinst-Pojke så nu hoppas vi att han ger även henne tur. Sen berättade jag att jag hade drömt i natt att mamma och jag var i Stockholm. Vi satt på en uteservering vid ett hotell och drack kaffe ur små blåa koppar…

Vid 15-tiden styrde Clark Kent* och jag kosan mot Förorten. Vi mötte upp Fästmön och Elias vid ICA Solen där det handlades mat. Idag blev det pommes och kycklinggrillkorv för mig, pommes och fläskkotlett för resten. Jag blev inte så mätt, men det är mitt eget fel eftersom jag bara åt en brun banan mitt på dan.

Anna hade köpt glass och en stund efter maten serverades vaniljglass med mormors hallon. I köket pågår ett enormt bygge. Det är Anna, Linn och Elias, men mest tjejerna som bygger. Elias leker skidåkning i hallen.


Pillrigt värre, men Anna fixade till en brandstation.

                                                                                                                                                        Jag älskade att bygga med Lego när jag var liten. Och favoritbyggkompanjonen var morfar! Uj, så vi byggde! Men nu känner jag mig lite för mig själv och överlåter åt O-familjen att konstruera underverk.

Hade gärna sett Stjärnorna på slottet i kväll när det var den avslutande delen med Marie Göranzon som värdinna, men ett TV-program per kväll räcker.

Slaktar-Pojken har varit ute på promenad en stund – vad gör man inte för en påse chips? 😉 Han berättade just att han har haft en Tintinorgie och jag blev såå avundsjuk. Bomber & granater!


Två goa grabbar, Tintin och hans kapten Haddock!

Read Full Post »

I år är det 40 år sen John Lennon spelade in Imagine-albumet. Med anledning av detta visade SvT 2 i kväll dokumentären John Lennons Imagine. Frida och jag satt och kollade tillsammans.


John Lennon vid inspelningsmikrofonen. Bilden är lånad från SvT:s hemsida.

                                                                                                                                                   Slående genom denna timslånga dokumentär är att Yoko Ono var allt annat än en tyst åskådare. Hon finns och syns och hörs och tycker. Och så gott som hela tiden är John Lennon och hon överens. Det blir så slående i den här fyrtioåriga filmen att de verkligen var ett – redan då.

Lite kan man skratta åt klädmodet, men annars är det förstås en väldigt vacker film – även om det röks otroligt mycket. Lite rörig är den, men det är väl så att man (läs: Yoko Ono) har val ut det man tyker är bäst.

Och det är oslagbart när man ser John och Yoko sitta tillsammans vid pianot när han spelar och sjunger titelspåret Imagine. Det är… magiskt.

Read Full Post »

Jag läser allt som oftast och senast idag att allt fler klagar på mobiltelefoni och internet. Folk är missnöjda med sina mobila bredband, mobilerna krånglar, supporten är onåbar och kundtjänst är inte tillräckligt hjälpsam. Det är många som klagar och har synpunkter, men alla anmäler troligen inte – bland annat därför att man inte vet hur man anmäler eller vart man vänder sig. Och egentligen är väl de allra flesta missnöjda ute efter att få sina prylar att fungera, inte klaga.

Ny teknik är bra – när den fungerar. När den INTE fungerar är den mindre bra. Oftast kan man som kund/konsument inte själv åtgärda problemen eftersom det kanske handlar om serverkrångel, avgrävda kablar etc.

Många av teleföretagen har roliga reklamfilmer, men roligare än så är de inte, företagen. Att komma fram till support och kundtjänst upplevs ofta som ett skämt – men ett icke roligt sådant. Hur många av oss har inte suttit i telefonkö och lyssnat på irriterande musik och elektroniska röster medan vi arbetar upp vår ilska – för att vi inte kommer fram och får dryfta våra problem med en MÄNNISKA.


Många konsumenter vill prata med en människa när de ringer och felanmäler.

                                                                                                                                                               Jag ser idag alltför ofta företag – inte bara inom telekom – som har hemsidor där man endast anger en e-post-adress för ärenden. Webbformulär finns det ockå gott om, men ärligt talat, funkar hälften av dem för just MITT ärende är det ju bra… Det roligaste (!) är när man har ett krånglande e-postkonto. Förhoppningsvis finns det ett felanmälningsformulär att fylla i, men lite… DUMT blir det ju när svar kommer… via e-post. Som man kanske inte kommer åt på grund av teknikstrul…

Lite intressant blir det då att så många företag ägnar sig åt försäljning… per telefon. Vi är en stor klunga i bekantskapskretsen som är allergiska mot telefonförsäljare. I familjen har vi drabbats av ComHem, som för ett par år sen ”lurade” en nybliven 18-åring att teckna ett helt galet kontrakt. ComHem har som sagt jätteroliga reklamfilmer med Judit & Judit som varken är tvillingar eller ens syskon, men det hjälper ju inte mig. Företaget är mindre roligt när man ska säga upp avtal. Duktigt är det också på att skicka fakturor – utan att leverera tjänsten man vill ta betalt för. Det har drabbat ett antal personer – ”i bekantskapskretsen”… Tyvärr har min bostadsrättsförening TV-avtal med ComHem, vilket ger företaget all rätt i världen att telefonkontakta mig. Därmed inte sagt att förhållandet är det omvända…


Roliga att se på, mindre roliga att ha kontakt med… Om man nu kommer fram på telefon, alltså…

                                                                                                                                              Personligen blir jag GAAALEN Bredbandsbolagets telefonförsäljare som tycks älska att tortera mig med värdelösa erbjudanden som jag inte vill ha. Jag är väldigt tydlig varje gång att jag har fast bredband och det är det enda jag vill ha hos dem. Allt annat har jag hos andra företag. Bredbandsbolagets bredband med lina är superbt. Men det är det enda jag vill ha. Går det in? Nej. Kan man tänka sig en liten anteckning om detta bland uppgifterna om kunden? Nej. Det går inte als in att en sån som jag HELLRE vill ha erbjudanden via snigelpost som jag kan läsa i lugn och ro – så att jag inte av misstag nappar på nåt erbjudande som sen visar sig kosta multum.

Telia är ett kapitel för sig. Pålitligt, ja. Segt, JA! Erbjudandena som dimper ner – via mejl, hurra hurra! – känns ålderdomliga och inte särskilt förmånliga. Jag klantade mig en gång och lyckades binda mitt mobilabonnemang i 24 månader. För det bjussade Telia på avgiften året ut. Gentilt.  Bara det att det typ var endast två månader kvar till året skulle ta slut. En mig närstående nappade på ett ANNAT telebolags mobilerbjudande – och FICK en sprajtans ny mobiltelefon. Fick. Men Telia försöker inte bara kontakta en via mejl. De har telefonförsäljare också. Försäljare som man inte begriper vad de säger, riktigt, för de har talfel, konstiga dialekter eller talar ett annat språk. Låter det som. Och jag blir generad när jag gång på gång måste avbryta och fråga vad försäljaren nyss har rapat upp.

Jorå, jag har NIX på min telefon, men tyvärr är det så att företag där man är kund har all rätt att ringa och terra sina kunder hur mycket som helst. Så då får man som jag bara finna sig i att ComHem, Bredbandsbolaget och Telia ringer. Då och då. Själv ringer jag aldrig till dem för jag kommer inte fram.

Sen har vi då Nokia. Jag är INTE go på Nokia just nu. I skrivande stund är det tredje eller fjärde gången företaget har Fästmöns nya mobil hos sig. Sist vi var till inköpsstället för att hämta den från service krånglade den när säljaren skulle testa den innan vi tog emot den. Det blev en del telefonerande (jag gissar att återförsäljare har nån sorts telefonisk gräddfil när det gäller televonföretag..?) Vi upplevde båda två att Anna blev lovad en ny telefon eftersom den hon har köpt, har varit mer tid på lagning än med Anna, uppenbarligen är ett måndagsexemplar. Det är nu två veckor sen. Ska det ta mer än två veckor för ett stort företag som Nokia att skicka över en av sina egna produkter???


Ska det ta mer än två veckor för Nokia att skicka över en sån här?

                                                                                                                                                    Slutligen har vi då Danske Bank i Byhålan. Den har jag skrivit om tidigare här och jag blev glad åt att bankens pressansvarig tog sig tid att bemöta min kritik genom att skriva en kommentar här på min blogg. Jag håller med honom om att man ska ställa upp för sin familj och

[…] att vi alla får hjälpa till när våra föräldrar blir äldre. Vi får helt enkelt ta oss tiden att gå till ICA, gå till banken, skjutsa till eller från vänner och ställa upp vid läkarbesök. […]

Men det är liiite svårt för mig (som i det här fallet är ”alla” eftersom min mamma är änka och dessutom inte har några fler barn än jag) – och framför allt dyrt – att göra det eftersom jag bor 30 mil bort från min mamma. För övrigt har hon färdtjänst, så själva transporten av mamma är ju inte problemet utan det faktum att banken är kontantlös. Och i mitt stilla sinne kan jag inte hjälpa att jag undrar om pressansvarig hade skrivit likadant som i citat ovan om jag hade varit mammas son

Read Full Post »

Jag vill säga en sak. Ett ord. Ett ord från hjärtat till alla RARINGAR som har

  • kommenterat
  • ringt
  • sms:at
  • mejlat
  • bloggat

till stöd för mig efter gårdagens skarpa örontagning! Först grät jag för att jag var så ledsen, sen grät jag för att jag blev så rörd. Och allra mest storbölade jag idag när jag till och med fick en sång, en sång som har följt mig sen den kom ut på vinyl, tillägnad mig från en av mina finaste bloggvänner!

Ordet?

TACK!

Read Full Post »

Dagens färg är vinröd – trots att dagen, när man tittar ut genom fönstret, är alldeles grå och brun och tämligen trist.

Igår var det fredag och vi åt alldeles för mycket. Dessutom avnjöt Fästmön och jag ett och ett halvt glas rött vin – kanske därifrån jag fick inspirationen till dagens färg? – av hittills oprövat märke. Vinet hette La Luna och var tappat 2008. Ett kryddigt, mustigt och tämligen fylligt toscanskt vin bestående av fyra druvor: hälften sangiovese, 25 procent merlot, 20 procent cabernet sauvignon och fem procent ciliegiolo. Helt klart värt de 86 kronorna det kostade Anna!


Kanske månen har gett vinet fyllighet? I vart fall har den gett vinet dess namn.

                                                                                                                                                             I am a sucker for Italian wines och detta vin motsvarade helt klart förväntnignarna! Det var också det första vinet Anna köpte till vinstället hon hittade för 20 kronor på bakluckeloppis i somras! Sen dess har stället fyllts på med två julklappsflaskor. Och eftersom det var så många som TRE flaskor i stället igår öppnade vi en!

Barnen fick fredagsfesta på chips och dip, det gjorde även vi själva, lite senare till en gammal brittisk TV-deckare som gick i repris på nån kanal. Men jag tycker att sånt här mest blir flottigt och även om jag åt igår så lär det dröja innan jag mumsar chips och dip igen. Det blir liksom FÖR MYCKET för mig.

Anna ska försöka dra med sig snabeldraken* ett varv inomhus och Elias ett varv utomhus, medan jag är hemma hos mig och grejar lite. Grejar? Ja, jag skriver det här inlägget, sorterar lite papper, surfar efter lediga jobb, vattnar krukväxter, ringer ett par samtal etc. Tanken är att vi sen strålar samman vid ICA Solen, Förortens förnämliga ICA-affär och för övrigt den enda affära jag handlar i ute i Förorten – Coop har gjort bort sig för alltid (otrevligare personal får man leta efter…) Där blir det inköp av middagsmat till i kväll och till söndag. Igår när vi var och handlade på ICA Solen passade jag för övrigt på att byta in min Trissvinstlott mot två nya! Jag hade turen att kunna göra det hos min Vinst-Pojke som satt i kassan. Nu har han sålt vinstlotter till mig flera gånger. Fast den här gången hoppas jag att han har gett mig två lotter med vinster som slutar på många nollor…

                                                                                                                                              *snabeldraken = dammsugaren

Read Full Post »