En mycket ljusrosa dag blev det idag efter att alla sorters färger susat igenom mitt huvud. Dagen kunde till exempel ha blivit ostgul, för månen var som en gigantisk rund ost på himlen i morse när vi for till fritids med Elias, till jobbet med Fästmön och till skolan med Linn. Ett tag, när vi just kommit in till stan, såg det ut som om månen höll på att ramla ner från himlen, till och med!
Den här höll på att trilla ner på jorden i morse…
Det hade blivit kallt i natt och jag hade förstås glömt att sätta på vindruteskyddet. Detta medförde att framrutan nästan inte gick att skrapa fri från is. Därför blev vi lite sena i morse, helt enkelt. Linn satt och läste ett mejl från min brylling Robert i England på sin iPhone och gav ifrån sig många glada utrop. Tyvärr kunde vi inte titta på bilderna, men jag hoppas få se dem i kväll!
Det är Robert som är pappa till de här två darlingarna! :D
När jag hade släppt av Linn i stan började bensinmätaren blinka, så det var bara att svänga in till Preem och låta Clark Kent* få lite näring** i sig. Clark är för resten så duktig och miljövänlig att Transportstyrelsen har skickat tillbaka 132 kronor på skatten på honom! Jag undrade just vad det var för pengar som plötsligt fanns på mitt konto. Men det är ju kul när det blir tillskott och inte tvärtom! Förklaringen hade kommit i ett fönsterkuvert av den trevliga sorten i min postbox. Tyvärr hittade jag också ett av den andra sortens fönsterkuvert, men jag betalade räkningen som låg i och försökte se glad ut när jag speglade mig i skärmen. Och framför allt försökte jag se hoppfull att det trillar in lite pengar från a-kassan mot slutet av månaden…
Igår eftermiddag tittade barnens mormor ut och hade med sig goda, hembakade muffins till eftermiddagskaffet. Jag kände att jag pratade alldeles för mycket, så jag lämnade Anna och hennes mamma ensamma en stund och åkte och hämtade Elias från fritids. Men Elias ville mest spela sitt nya x-box-spel, Indiana Jones i lego, trots att varken mormor eller jag fattar så mycket av det. Jag tycker mest att det är en fläng gubbe som hoppar omkring på TV-skärmen och ger konstiga ljud ifrån sig. Anna är lite mer hemma i spelvärlden och sitter med Elias och spelar.
Jag ser bara en fläng gubbe som hoppar omkring och låter konstigt, men Elias och Anna fattar lite mer än jag.
Jag satt framför datorn och häckade igår kväll. Kände mig oinspirerad och ledsen, trots att jag fick gulliga mejl från två vänner. Det är som om jag inte har rätt att må bra eller att få vara glad. Känner jag mig det minsta glad ser jag till att jag åker ner. Jag försöker visserligen också hålla undan tårarna, men de kommer alltid till slut. Igår kom de när vi hade gått och lagt oss. Tur att jag hade Anna bredvid mig som kunde hålla om mig och säga snälla saker. Och så läser jag ju en Karin Brunk Holmqvist-bok och då kan man bara inte låta bli att skratta åt stolle-karaktärerna! Som du förstår pågår en jobbig kamp inuti mig!.. Inte konstigt att man är som man är!.. Jag får inte vara för glad och jag får inte vara för ledsen.
Mycket handlar det om att jag känner mig ostimulerad och att jag verkligen vill jobba. Det känns som om tiden är totalt bortkastad när jag går här och skrotar. Jag försöker hitta på vettiga och bra saker att göra, men vissa dagar – som igår – blir det inte tillräckligt. Idag har jag emellertid två uppdrag: jag ska halka över till Tokerian och köpa kvällsblaska med TV-bilaga och jag har med mig en påse silverbestick från Anna som jag ska putsa!
*Clark Kent = min bilkille
**näring = bensin
Gå till Toffelprofilen
Gomorron i det rosa skimret. jag noterade också månen som var enorm och såg ut att balansera på grantopparna när jag åkte genom skogen ut till drömfabriken.
Fick svaret på varför det var så herrans svårt att sova i natt…
Ha en glad dag, och tänk på att man VISST får vara det, och även ledsen, om man slutade visa känslor, hur skulle det se ut !!
Idag skulle jag tipsa om att ta en tejpad fotopromenad, verkar bli härligt väder ute !!
Visst var månen häftig??? Konstigt, den brukar påverka mig, men när jag väl hade somnat sov jag som en stock.
Ja just det, om man slutade visa känslor… TACK, jag fick en tankeställare!
Det är snorhalt, men jag ska försöka halka ut till Tokerian strax… Tar dunjackan på mig, så faller jag lite mjukare!.. ;-)
Här är det mer mjölkvitt! Dimman ligger tätt över Dal.
Du får inte vara så kritisk mot dig själv. Det är tillåtet att vara glad eller ledsen.
Se dig själv i spegeln varje dag och säg till dig själv att du är bra. Du duger som du är. Glad eller ledsen.
Jag förstår att det är tärande att inte ha ett lönearbete att gå till. Du är fantastisk som ser till att ha en agenda och fyller dina dagen med sysselsättning.
När jag är deppig brukar jag lyssna på gamla avsnitt av På minuten. Det brukar pigga upp.
Kram på dig raring!
Å, här har vi fått fantastisk sol just nu!
Det är svårt. Jag är min egen hårdaste domare. Och ja, det tär, det tär. Jag kan inte se framåt, just. Men jag försöker att ändå få struktur på tillvaron etc.
Kram och tack för att du bryr dig!
Rosa är jättefint! Det finns en rosa blogg nära dej;)!
Klart att du får känna glädje. Varför skulle du inte få det? Det finns väl ingen anledning till att du inte skulle få vara glad. Du har en fin familj och är älskad. Du måste kanske älska dej själv? Du är värd allt gott! Du är en bra människa!
Upprepa det för dej själv typ 24 gånger. Det är en order!
Stor kram!
Mja, rosa är mer Fru Hatts färg, men den är ljusrosa tyckte jag var lite söt, om än något babyaktig, kanske.
Jag är hård mot mig själv. Jag borde t ex inte äta – för jag jobbar inte. Men jag äter ändå…
Tack för att du bryr dig och peppar mig!
Stor kram till dig också!
Den där känslan är bekant. Det finns något självdestruktivt inne i mig som gör att jag ofta saboterar saker för mig så fort jag får näsan över vattenytan. Vet inte vad det beror på, men det ligger nog mycket i det som viktiga Lena skriver, det handlar om att jag inte gillar mig själv. Då hjälper det inte hur mycket andra säger att jag duger, jag måste duga i mina egna ögon också.
Men, Tofflisen, du duger och är bra på alla vis, nu gäller det väl bara att få dig själv att inse det. Kramen! :-)
Det är så svårt när man är sin egen domare. Man kan tyckas hård av och mot omgivningen, men man är baske mig hårdare x en miljon mot sig själv.
Att aldrig få napp på arbetsmarknaden har blivit ett kvitto på att jag inte duger. Men tack för att du säger att jag duger och är bra ändå!
Kram!