Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 15 januari, 2011

Svenskt drama, delvis i Norge. Kärlek, passion, barn, kyla och död. Fästmön och jag rundade av lördagskvällen med den djupa lilla filmen Vinterkyss (2005), endast knappt 80 minuter lång. Filmen gick på SvT 2 i början av december och jag hade spelat in den på DVD:n.


Kyla och heta känslor i Vinterkyss.

Läkaren Victoria ser inte att hennes son Sune är sjuk. Under en ishockeymatch faller pojken ihop. Därpå flyttas tittarna och historien ett tag framåt i tiden. Victoria arbetar nu i Norge och har lämnat nåt svårt bakom sig. Så sker en olycka och en ung man hittas död i snön. Plogbilsföraren Kai anklagas först för vållande till annans död, men frias, mycket tack vare Victoria. Nånting händer mellan Victoria och Kai. Nåt har hänt mellan Darius och hans föräldrar. Och slutligen, vad har hänt med Victorias son?

Det här är absolut ingen lättsam film som jag trodde utan ett drama med stort djup, verkligen kategorin Djupsinnig Skandinavisk Film. För filmen är norskproducerad, men har delvis svenska skådespelare, bland andra Annika Hallin (gift med Lars Norén…) och Göran Ragnerstam.

Svår film tillhör inte mina favoriter, men den här visar ett antal människoöden och känslor som griper tag i hjärtat. Högt betyg!

Read Full Post »

… vill inte jag vara sämre utan lägger ut en bild på mig själv i kvällens något lättare utstyrsel. Varning för… lätt klädsel!


Jag tog en lite tur till Tokerian förut. Där smälte jag in fint.

                                                                                                                                                     Fästmön säger ju att jag har ärr efter vingar på ryggan, men den här bilden skickade jag till henne före första dejten och då hade jag fortfarande vingarna kvar.  Och ändå ville hon träffas… Det måste ha berott på att jag var nymålad i håret.

Read Full Post »

Allting borde vara bra i den här boken. Men det är det inte. Pseudonymen Hans Koppels lilla bok Vi i villa beskriver dråpligt och vasst verkligheten i ett grannskap, men ger också en delvis skrämmande bild av hur det KAN vara. Tack för denna annorlunda bok, S!


En tung liten bok om livet i familjen – och med grannar. För inte ens när man bor i villa slipper man dem.

                                                                                                                                                     Anders bor med sin fru Filippa och dottern Anna i en villa nånstans. Allt borde vara bra, men… Anders har en älskarinna och han är konstant avundsjuk på vissa grannar, förbannad på andra och irriiterad på ännu fler. Grannar. För inte ens när man bor i villa slipper man dem. Så Anders börjar… jävlas med böghataren (som gissningsvis egentligen är homosexuell själv, det brukar vara så), paret som tycks bada i pengar och de med dottern som är taskig mot hans dotter.

Den här lilla pocketen är en riktigt rolig liten sak! Anders cyniska konstateranden är en alldeles fantastiskt skrivstil som tilltalar mig enormt. Texten går liksom i staccato när han beskriver omgivningens tillkortakommanden. Boken också lite skrämmande – Anders ”skämt” går lite för långt.

Högsta betyg, för det här var en läsfest!

Read Full Post »

Den senaste tiden har det pågått flera debatter kring så kallade offentliga personers bloggerier. Vi har till exempel Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englunds blogginlägg, ett svar till Björn Ranelid. Lokalt här i Uppsala har väl ingen missat centerpartisten Stefan Hannas bloggerier från Thailand? (Knappast nån annan i Sverige heller, för detta blev en riktig mediasnackis!)

Många tycker att både Peter Englund och Stefan Hanna – med flera – har gjort bort sig via sina bloggar. Men har de det?

Jag hittade en intressant artikel i Svenska Dagbladet där vett och etikett på nätet tas upp. Bland annat konstaterar artikelförfattaren att de nya, sociala medierna ger stora möjligheter – även till klavertramp. Och jag är benägen att hålla med!

[…] Kommunikationskonsulten Brit Stakston ordnade i somras en sociala medier-akut i Almedalen för politiker som sluntit på tangentbordet i valrörelsen. Numera spenderar hon en stor del av sin tid åt att hålla föredrag för företag som ängsligt undrar hur de ska förhålla sig till de anställdas pladder på Twitter, Facebook och bloggar. […]

Jaa, jag förstår att Brit Stakston med flera har fullt upp att göra… Här hoppar det ju grodor ur var mans mun. Men det är ju just det…Kommer grodorna ur VAR MANS mun? Nja, i de två fallen ovan kommer de ur Svenska Akademiens respektive Centerpartiets mun. Kan det verkligen vara så, det är ju ändå två människor, Peter Englund och Stefan Hanna, som har skrivit? Självklart är det så. Men det jag menar är att man nog bör tänka efter både en och två gånger NÄR MAN ÄR EN OFFENTLIG PERSON. ÄVEN om både Peter Englund och Stefan Hanna skrivit i privata bloggar och på sin fritid, så kommer de inte ifrån faktum: de är offentliga personer och det de skriver KAN tolkas som åsikter av den/dem de representerar, nämligen Svenska Akademien respektive Centerpartiet. Och DET var inte helt säkert meningen!


Är vi offentliga personer?

                                                                                                                                                       Det blir också vanligt att arbetsgivare ”bevakar” sina anställda genom att kolla vad de skriver på bloggar och i sociala nätverk. Men där tycker jag att skillnaden är att de anställda skriver som privatpersoner, ÄVEN om de skriver att det är skittrist på jobbet eller att det är alldeles för mycket att göra. Detta tycker jag INTE är skäl till nån uppsägning alls. Däremot borde arbetsgivare vara MÅNA OM sina anställda – för på så vis kan det ju hända att de anställda skriver GOTT om sin arbetsplats i stället. Samtidigt var det kanske inte så jättesmart av de som ”fejsbookade” negativt om ett företag där de arbetade – de var ju liksom UTHYRDA av ett bemanningsföretag. I det fallet kan jag tycka att de representerade bemanningsföretaget. Eller..? Inte så smart, kanske.


Arbetsgivarna försöker bevaka sina anställda i stället för att måna om dem.

                                                                                                                                                     Men vi har ju yttrandefrihet i Sverige! Ja, det har vi och den ska vi vara jädrigt rädda om! Förbud och avsked från jobbet är inga smarta sätt att tysta personer som vill yttra sig. Däremot tror jag att både arbetsgivare – och bloggare med flera – bör tänka efter vad de skriver. Och hur de skriver! För jag är benägen att hålla med Monica Hortell när hon rasar över mediadrevet mot Stefan Hanna och att han faktiskt använde ironi som stilistiskt grepp. Därmed inte sagt att jag tycker att Stefan Hanna inte borde ha tänkt sig för HUR han formulerade saker och ting. Ironi är svårt, nämligen. Svårt att förstå. Och riktigt, riktigt säker kan man ju inte vara att det var just bara ironi i Stefan Hannas blogginlägg (det var flera stycken inlägg som fick kritik). Och åter igen – representerar han sitt parti eller sig själv? Han är ju liksom förtroendevald av kommuninvånarna…

Men vad tycker du? Är det OK att skriva rakt från hjärtat vad man tycker om saker och ting? Gäller det andra, hårdare men oskrivna regler för så kallade offentliga personer?

Read Full Post »

Varning! Inlägget kan innehålla saker som upplevs som… snusk!

För ett tag sen upptäckte jag att Dagens Nyheter sammanställer udda nyheter varje vecka. Och det här är en guldgruva för – tramserier, mest. Jag har plockat några exempel här nedan:

  • Stämmer fängelse för råttbett i penis
    En 50-åring hävdar att en råtta bet honom i hans penis under en fängelsevistelse. Bettet ledde till att han tvingades ta  flera sprutor mot rabies. Fängelsets jurister har försökt att få stämningen ogiltigförklarad, bland annat för att inga tecken på ”allvarliga skador” ska ha funnits och för att det i deras åsikt ska ha handlat om en mus och inte en råtta. Mannen har nu fått tillstånd av domare att stämma fängelset.
  • Klantiga tjuvar ringde polisen
    Två inbrottstjuvar bröt sig in i ett hus i Tyskland, men tvingades själva att ringa till polisen: hissen till andra våningsplanet fastnade, nämligen och tjuvarna kunde inte ta sig ut.
  • Händiga georgier hyrs ut
    Att hyra ut män som utför praktiskt hushållsarbete till ensamstående kvinnor borde vara en bra idé i Georgien, tyckte företaget En make för en timme i Tbilisi. För cirka 115 kronor i timmen erbjuds hjälpen. Bara det att många som nappat på annonsen är ute efter nåt annat än bara hjälp i hushållet…  Företaget tvingas förklara att man inte hyr ut prosituerade karlar.
  • Byxlös i Manhattan
    Överraskade pendlare i kollektivtrafiken i New York möttes av en ovanlig syn en söndag  när vagn efter vagn anlände med hundratals människor utan byxor eller kjol, det kalla väderleken till trots. Det var deltagarna i den årliga Byxlösa tunnelbaneturen som visade underkläderna.

Jaaa, många konstigheter i nyhetsvärlden är det…

Read Full Post »

Dagen idag går i en nyans brunt. Det är bara så. Brunt. Brun dag. Inte nån bajsdag för det. Bara brun. Inte skitbrun. Brun. Brunt var min älsklingsfärg när jag var tonåring – fråga FEM, hon vet! 😀 (För det var hennes älsklingsfärg också! Du skulle ha sett våra rum…) Här kommer ett smakprov:


Personerna på bilden har inte med det bruna att göra, de råkade bara vara mina kompisar just då – OCH Max Fenders-diggare! Kolla in tapeten – BRUN – samt ryggkuddarna  – BRUNA. Kikar man mellan kompisarna ser man påslakan – BRUNA

                                                                                                                                                   Fästmön är skjutsad till jobbet. Det var som vanligt knappt en människa eller bil ute, bara ett par galningar som svajade omkring på vägbanorna på cykel. Jag fattar inte varför folk envisas med att cykla när det är massor av snö, snorhalt och kallt (ungefär -9 grader i morse)!

Anna jobbar till klockan 16 idag, så jag har hela dan för mig själv. Och inte ett dugg planerat. När hon frågade i morse vad jag ska göra idag, kände jag mig som en orörd (nåja…) målarduk. Fast inte lika inspirerande, kanske, för här kommer ju inte precis nån konstnär och passerar med palett och penslar. Här gäller det att måla sin dag själv, liksom. Och min dag har jag ju redan bestämt färg på. EN färg. Brun.

Möjligen blir det nån maskin tvätt, troligen blir det strykning. Sen borde jag gå ut och få lite ljus och frisk luft, men jag har inte nån lust alls. Ingen alls. Gissar att jag ringer mamma i eftermiddag innan jag hämtar Anna. Kyckling och potatisklyftor med hot béarnaisesås blir det till middag i kväll. Fantasifullt? Nja, inte särskilt, men gott och relativt snabbt tillagat.

Kanske en film, senare. Jag spelade in Max Manus igår – tack för tipset, Inna! Vi har också lite lättsammare filmer på DVD-hårddisken. Igår kväll såg vi tre avsnitt från Snobbar som jobbar-boxen, en fin julklapp från Anna. Jag har nu sett tolv avsnitt totalt, det vill säga hälften. Men boxen innehåller också fyra långfilmer! Och det ÄR verkligen kult och roligt att få frossa i 70-talet lite och skratta åt töntiga dansmoves och kläder!


En fin julklapp från Anna!

Read Full Post »