Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 8 januari, 2011

Dagens lilla promenad blev först till kvällen. Etapp nummer ett var till soprummet. Snön piskade som ispiggar i ansiktet och jag slängde faktiskt på mig dunjackans luva.

Tokerian var det rätt dött. Jag rafsade åt mig det jag skulle, betalade för allt samt bytte in min trissvinstlott mot en ny. Den ligger till sig i plånboken just nu.

Hemma igen blev det middag, men precis när jag skulle sätta fram tallriken ringde mamma. Vi pratade bara en kort stund, för jag var desperat hungrig och orkade inte riktigt lyssna på vilka hon fått julkort ifrån och vilka som hade ringt under tiden hon varit här.

Klockan 20 hade jag dukat fram lite av livets goda på soffbordet. Lutade mig tillbaka i fåtöljen, la upp benen, åt, drack och njöt av Niklas Strömstedts dag på slottet. Insåg att han har gjort ett par riktiga pärlor till låtar! Att han dessutom verkar väldigt sympatisk insåg jag redan när Berg flyttade in hos honom en gång i maj 2009.


Rödvin, nästan alkoholfri flädercider samt chilibågar. Bakom allt, en öppnad ask Paradis.

                                                                                                                                                        Utomhus har nu kylan och snön övergått i plusgrader och regn. Det ser verkligen inte roligt ut… Det ska inte vara regn mitt i vintern, det är värre än snö. Ganska skönt att kura inomhus, faktiskt.


Regn mitt i vintern är värre än snö.

                                                                                                                                          Avslutningsvis, naturligtvis, min favorit-Niklas-låt, Sista morgonen.

Read Full Post »

En stark kille, på väg att bli framgångsrik inom musikbranschen, bryts sakta men säkert ner. Kvinnan han blir förälskad i misshandlar honom. Glenn Forrestgates bok När mardrömmen blev sann tar upp nåt så ovanligt som mansmisshandel – av en kvinna. Jag fick boken i julklapp av vännen Jerry. Tack!


En ovanlig och viktig bok!

                                                                                                                                                       Glenn Forrestgate arbetar som skivbolagsdirektör och hans grupp börjar få gramgångar. Men när han träffar Melina får han uppleva sin värsta mardröm. Hon är lynnig och egocentrisk – och väldigt sjuk. Dessutom misshandlar hon sin pojkvän. Sakta bryts Glenns självförtroende ner. Resan tillbaka till livet går emellertid – via en psykvård som fortfarande på 2000-talet har stora brister – med Glenn ombord. Bara det att han lever med skyddad identitet idag. Mansfrid i Sverige? Glöm det!

Redan i början av boken börjar jag undra. Vad är det för 24-årig kille som anser sig lurad av en tjej till att bli pappa? Jag menar, vet inte 24-åriga killar hur barn blir till och hur man skyddar sig för att det INTE ska bli barn? Och sen, när Glenn träffar Melinda och hon börjar bete sig otroligt märkligt och nyckfullt och till sist börjar slå honom – varför drar han inte? Och varför är det den kvinnliga vårdarens fel att de båda börjar flirta? Såna här frågor ställe vi allt som oftast till kvinnor i motsvarande situation. Men är det så att vi förväntar oss att det ska vara annorlunda för en man, att han ska vara på nåt sätt starkare?

Även om detta inte är nåt litterärt mästerverk – vilket författaren själv erkänner i slutet – är det en otroligt viktig bok. Viktig därför att den tar upp våld i en relation där misshandlaren är kvinnan. Lite blåögd kan jag nog tycka att Glenn är och jag tycker att han lite för ofta skyller på kvinnorna i sitt liv – de är de onda, de har onda avsikter. Men… orsakerna till att man stannar i en destruktiv relation kan vara oändliga – och inga. De kan vara stensäkra – och falla lika lätt som korthus. Bara den som själv har varit där vet vilket helvete det är – och varför man stannar ändå. Att bli misshandlad av en kvinna är dessutom skämmigt, förstås, och ett skäl till att man inte anmäler eller drar. Skälen kan, som sagt vara, oändliga. Tro mig, för jag vet.

Den här boken får högt betyg trots en del språkliga fel. Men den berättar en viktig historia. Läs den!

Read Full Post »

Sex barr i BH:n, det var vad som återstod av gröngölingen* när jag klädde av mig för dusch efter en hel dags röjande av mitt hem. Gröngölingen som, pyntad med kulörta kulor, glittrande hjärtan, röda tomtar och en och annan guldfärgad klocka, bland annat, var så här vacker…


Så här fin var den…

                                                                                                                                                              Jag har verkligen slängt ut julen idag. Borta är alla röda dukar, tomtar i olika material och annat som hör julen till. Det känns bra. Det känns… tomt… Men… det är OK. Städat har jag också gjort och tre maskiner är tvättade och hängda – nu finns det inte plats för mer tvätt. Jag känner mig nöjd. Och lite tom. Nu återstår bara att riva ner julgardinen som skymtar på bilden, men det orkar jag inte i kväll. (För då måste jag ju stryka den rena som ska sättas upp i stället…)

Mamma ringde sent om sider – över en timme efter att jag förväntat mig en signal. Chauffören hade varit dum nog att ta vägen över Stockholm och det är INTE bra. Dessutom var han från Peking** och hittade knappt till Metropolen Byhålan. Mamma, 75 bast, fick var kartläsare.

Även jag själv och mitt barr är nu rena. Det var helt underbart att ta den där duschen och tvätta av sig julen och allt annat mindre väldoftande som en kropp utsöndrar under en hel dags städning.

Jag sitter en stund vid datorn medan jag väntar på att håret ska torka så jag kan halka över i slasket – ja, för nu har vi fått plusgrader och regn, dårå – till Tokerian. Sen blir det middag. I afton serverar Toffelköket en matlåda från frysen med spaghetti och kycklingfärs och lök. Till det tänker jag faktiskt ta ett glas rött!

Kvällen blir lugn, jag känner mig lite avskärmad och det är skönt med tystnaden. Men klockan 20 ska jag glo på Stjärnorna på slottet på SvT 1. Idag är det Niklas Strömstedts dag. Niklas Strömstedt är ju en av två rena musiker i gänget, så det ska bli spännande att kolla in vad han hittar på.

Gissar att kvällen avslutas med läsning och så ett samtal till Fästmön, som jag längtar efter massor.

Magontet har gått över, men ersatts av ont neråt njurarna. Fast sista jag kollade var det ju inget fel på mina njurar, så jag gissar att latmasken i mig har fått en rejäl omgång under dan. Illamåendet ligger kvar och lurar, men det är nog mat som fattas. På tal om krämpor insåg jag att det är dags för provtagning igen nästa vecka, så jag får väl försöka tvinga mig själv in till stan nån dag. Kanske går det lättare om jag kan träffa en god vän, som CL eller så, efter provtagningen???

                                                                                                                                          *gröngölingen = granen
**Peking = Norrköping

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

För tillfället tar jag en liten paus. Ja, jag har haft fullt upp sen tidiga morgonen. Mamma skulle väckas tidigt – och det var tur, för taxin från Riksfärdtjänsten var här före utsatt klockslag.

Vädret var uruselt igår – se bilden – men idag har det börjat snöa lite här först nu.


Snöig gårdag från ett av köksfönstren.

                                                                                                                                                       Jag börjar bli lite orolig nu, för mamma borde vara hemma vid det här laget. Hon lovade att ringa när hon kom hem. Det borde hon ha gjort för en timma sen.

Sist mamma var här över alla vinterns storhelger, för två år sen, briserade bomben fem dar efter att hon hade rest hem. Visserligen hade jag varit mentalt förvarnad av ungefär sex månaders iskyla innan, men man tror inte att sånt ska hända en själv – sånt som hände mig.  Jag gissar att jag går och tänker och undrar vad det är för elände som ska drabba  mig nästa vecka. Det mal och det gör ont och jag är mycket orolig inuti.

För att dämpa oron har jag ägnat mig åt att fixa bort julen och att städa och tvätta. Jag är verkligen inte färdig än på långa vägar, men mycket är gjort. Gröngölingen* är strippad och kastad och de mesta barren uppsugna. Sen har jag dammat och bytt ut alla röda dukar mot icke säsongsbetonade. Julpryttlarna är nerpackade i två kartonger, bara stakarna från fönstren, ljusbollen och stjärnan på fot ligger kvar på sängen. Jag vill inte gå ut i förrådet ifall mamma ringer. Två maskiner är tvättade och hängda, en tredje är på gång. Så nu är det väl egentligen bara dammsugning och skurning av toa- och duschrummet samt badrummet kvar.

Pratade en kortis med Fästmön när mamma hade åkt. Hon var arg på en dum schampoflaska som inte ville bli hittad från under badkaret. Och matt. För det är otroligt ansträngande att kräla omkring på ett badrumsgolv och försöka få fram nåt som har klämt in sig under badkaret.

Själv har jag haft ont i magen och mått illa hela dan, men så länge jag håller igång tänker jag inte så mycket på det. Därför är det väl alldeles strax slut på den här lilla pausen för att i stället brottas med snabeldraken**.

Nu när jag inte har nån gröngöling att glo på längre får mina ögon i stället njuta av den fina snögubben tjejerna bredvid har gjort. Den är riktigt fin, men jag kom inte tillräckligt nära med mobilkameran tidigare idag.


Fin snögubbe till vänster i bild, gårdens megagröngöling till höger.

                                                                                                                                              *gröngöling = gran
**snabeldraken = dammsugaren

Read Full Post »