I natt var jag uppe alldeles för länge – IGEN! Men jag läste ut en sån spännande bok och jag kunde liksom inte lägga den ifrån mig förrän jag läst det sista ordet i den.
Utomhus plogas det för fullt, låter det som. Det kom antagligen massor av snö igår, men det var svårt att se det genom fönstren eftersom dagen var så grå. Jag var ju ute med soporna en sväng och då snöade det massor. Gissningsvis fortsatte det till kvällen.
Jag har åter igen fått ett snabbt svar på en kort fråga från Bliwa och jag måste ge högsta betyg till bolagets handläggare som verkligen är både serviceinriktade och, som sagt, snabba med att svara. Bara en sån sak som att de kan formulera begripliga brev OCH sätta ut namn och direktnummer till ansvarig handläggare är värt fem rosa tofflor. På ett annat ställe har jag lyckats klura ut handläggarens namn, men inte hittat nåt telefonnummer. Frågorna man ställer sig då är:
VILL handläggarna inte bli uppringda? Tycker handläggarna att klienter STÖR när de ringer och ställer relevanta frågor? (Ingen sitter väl medvetet en lång stund i telefonkö bara för att man är ensam och vill småprata lite..?)
Kan bara konstatera att vissa instanser skulle må bra av att anställa en informatör – JAG RÅKAR VETA EN SOM ÄR LEDIG FÖR NYA JOBB! – som gick igenom vissa grundläggande skrivregler och annat med handläggarna.
Fredag är det idag och vanlig vardag. Jag önskar såå att jag hade ett jobb att gå till, den här tillvaron i glasbubblan börjar kännas mer och mer absurd. Men jag har förstått att det är riktigt grova käppar som har satts i alla hjul och frågan är hur jag ska kunna rulla vidare. Det är verkligen avskyvärt att inte kunna planera mer än från dag till dag, så h*n visste verkligen hur ont h*n gjorde mig när h*n satte mig i den här sitsen…
Mamma och jag ska åka iväg på några ärenden framåt dan. Det måste vara ordentligt plogat här utanför först, annars går inte mammas rollator framåt. Det blir en tur till Stormarknaden eftersom diverse saker ska inhandlas och olika ärenden ska utföras. Vi tittade på väderprognoser flera gånger igår och tyvärr ser det ut som om det ska bli snöoväder i morgon. Inte det bästa vädret att vara ute med en bil i, men riksfärdtjänstens chaufförer är ju yrkesförare, så…
Massor av snö…
Fästmön får hem sin lilla pojke idag och jag hoppas att det går bra och inte blir några sorgesamma upplevelser för nån. Efter helgen är det skifte i barnfabriken IGEN. Det har blivit lite annorlunda skiften på grund av jullovet. Jag får se när jag åker ut till Himlen och hälsar på efter mammas avfärd. Det kanske inte blir förrän söndag eller måndag, för jag tror att Elias behöver få vara lite med sin mamma utan att jag är där och också vill ha hennes uppmärksamhet 😉 Sen har jag ju mitt avjulande med tillhörande städning och tvätt att utföra också. Anna mår fortfarande inte bra, men vi får hoppas att några dar till hemma gör susen.
Tofflan.
Jag vill bara sända dej en jättekram!
Tack, då skickar jag en tillbaka till dig! 😀
Har du inte förstått att det är du som håller dom där handläggarna flytande.
Dom behöver sådana som dig för att känna sig viktiga.
Vet inte riktigt va fan dom håller på med, men nå jobb lär dom väl inte hosta fram , då kan dom ju bli arbetslösa.
Jo jag har väl fattat det. Stava kan de inte heller på a-kassan. Tack och lov att det finns vettiga handläggare på Bliwa!!! Jag överväger att flytta diverse försäkringar dit om det går…
Inte förtar de sig av arbete på det där stället i centrum…
Ursäkta Tofflis att jag är lite hård i tonen, men en närstående blev arbetslös för ett tag sen så jag är redan uppretad på det där ”gänget”. 😉
Jag är också rätt… uppretad… Att inte ens bemöta en arbetslös som skriver om sina närmaste planer – att ta livet av sig – då har man f*n inget hjärta!
Nä, hur proffisionell får man bli egentligen? Kanska ska dom försöka titta mellan sina byråkratfingrar och upptäcka att det faktist finns en människa bakom alla blanketter och formulär.
Asså Tofflis, jag vet inte riktigt vad som hänt dig, men jag har förstått att du blivit illa behandlad och att du känner dig rejält kränkt.
Förstår att ditt liv känns svårt just nu.
Tänk ändå på att det finns människor som älskar dig och behöver dig.
Vi är många som vill ha dig kvar här i livet. 🙂
Jag har också jobbat som byråkrat och jag försökte vara mänsklig. Jag lyckades inte alltid, men jag försökte.
Mitt liv har varit svårt i ganska precis två år – eller egentligen mer, för ett halvår innan bomben briserade var sex månaders helvete.
Jag försöker tänka så för att hålla mig kvar. Tack för att du påminner mig!