Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 7 januari, 2011

Fredagskväll och redan i säng. Toffelmamman ska nämligen åka hem i morgon förmiddag och vi ska därför kliva upp i ottan. Därav det tidiga sänggåendet. Men inte kan jag somna i normal tid för det, det tror jag verkligen inte.

I kväll känner jag mig lite ledsen. Det är en känsla som har följt mig hela dan. Kanske handlar det om att mamma ska åka hem. Visserligen tror jag vi båda tycker att det är nog med tre veckor tillsammans. Vi har ju dessutom våra egna liv. Men ändå. Jag blir också orolig när jag lyssnar på väderleksrapporter som pratar om snöoväder i morgon. Det är i alla fall 30 mil mamma ska färdas i taxi – dock med en yrkesförare vid ratten.


Mera snö väntas i morgon.

                                                                                                                                                    Andra saker som har gjort mig ledsen idag är hårda ord som två av mina vänner har fått höra. Det gör ont i mig. Ingen ska behöva höra såna elaka saker. Extra illa är det när elakingarna inte vågar stå för det med namn, utan uttalar sig anonymt. Och illasinnat – om utseende, livsföring och tillkortakommanden av diverse slag. Precis som om man inte är sin egen hårdaste domare… I de här fallen är de två väldigt hårda mot sig själva.

Och lite ledsen blev jag på att bara en enda vän (re)agerade på att jag skrev om planer på att ”sluta”. Men det kanske upplevs som om jag har ropat att vargen kommer lite för ofta. Samtidigt blev glad att den enda vännen reagerade. För det räcker ju att en enda agerar, det räcker för att rädda liv.

Och jag då. Känner mig ful och läskig, har gått omkring med stripigt och fett hår idag och en ny finne är på väg att värka fram under näsan. Finnar och fett hår för att jag äter för mycket choklad. För att jag känner mig ledsen. Hela tiden bankar det i skallen att jag har köpt mig lite extra tid så att jag kan traska på en stund till. Så är det. Det bankar.


Jag har köpt mig extra tid så jag kan traska på en stund till.

                                                                                                                                                     Slängde iväg två ansökningar i kväll och det var roliga och spännande jobb – som säkert går till nån av annat kön än mitt och som är 20 år yngre, ungefär.

Nåja, jag hade i alla fall tur med trisslotten och vann. Eftersom jag dessutom tog tjuren vid hornen och åkte tillbaka till Stormarknaden efter middagen och bytte det minimala klädesplagget, löste jag också in min vinst. Tog en ny lott och köpte en till mamma. Hemma igen skrapade vi – och jag vann IGEN den stora summan 25 kronor. Så det blir en ny lott i morgon igen, kanske. Om jag orkar ta en promme till Tokerian efter att ha kastat gröngöling, plockat bort julsaker och städat.

Read Full Post »

Läste just en artikel hos Svenska Dagbladet med rubriken Du är vad du heter – mer än du tror. Våra namn är inte bara olika kombinationer av bokstäver och ljud – de innebär också föreställningar om bäraren. Som exempel ges att Kennet är ett raggarnamn, studenten Louise pluggar juridik, Tovas föräldrar är miljöpartister etc.

Charlotte Hagström är etnolog vid Lunds universitet. Hon har bland annat skrivit boken Man är vad man heter – Namn och identitet. Intervjuer inför arbetet med boken visade bland annat att namn ger associationer. Många forskare går till och med så långt att de hävdar att namn fungerar som varumärken. Kulturella erfarenheter påverkar också vår uppfattning av namn.

Namn kan ge indikationer på vilken samhällsklass man kommer ifrån. Namn som slutar på y, till exempel Conny, Ronny, Johnny och liknande var vanliga under 1950- och 1960-talen i arbetarklassen. Idag klassas namn som Liam, Kevin, Robin, Britney och så vidare som så kallat ”white trash” eller underklass.

För ungefär tio år sen gjorde Statistiska Centralbyrån en sammanställning över de vanligaste namnen på barn i familjer med låga inkomster respektive barn i familjer med höga inkomster. Då upptäckte man att det särskilt bland pojkar var skillnader. Höginkomsttagarnas barn hette Gustav, Erik och Carl, medan låginkomsttagarnas barn hette Kevin, Muhammed och Alexander.

Det går också mode i namn. När jag föddes, på 1960-talet, var de här pojknamnen vanligast:


Hur många klasskompisar hade jag inte som hette nåt av de här namnen?.. Bilden är lånad från SvD:s hemsida.

                                                                                                                                             Populära flicknamn på 1960-talet var dessa:


Jaa, ett antal såna här flickor fanns också i klassrummet. Bilden är lånad från SvD:s hemsida.

                                                                                                                                                          Men det var först på 1970-talet som både mitt och Fästmöns namn var populära samtidigt:


På 1970-talet var våra namn populära, men då hade vi ju redan hetat dem ett bra tag. Bilden är lånad från SvD:s hemsida.

                                                                                                                                                  Annas popularitet fortsatte ända in på 1990-talet, medan mitt namn aldrig har haft nån storhetsperiod. Personligen hade jag svårt för det, men det var väl aningen bättre än mitt superflickiga förstanamn. Mitt andranamn, som alltså också är mitt tilltalsnamn, är för övrigt ett gammalt släktnamn från 1800-talet. Mitt tredje förnamn har sin förstadel från min pappas andra halva av hans dubbelnamn. Hängderume? 😉

Read Full Post »

Herreminje, säger jag bara! Stormarknaden… Jag blir alldeles matt… Det snöade som tusan första halvan av dan, så redan innan jag klev in i bilen var jag genomsvett efter att ha skottat framför garageporten. Mamma slirade efter med rollatorn – inte det lättaste att ta sig fram på såna små hjul heller.

Shoppingturen inleddes på ett av apoteken där mamma skulle hämta ut mediciner och handla lite annat. Jag träffade en för detta arbetskamrat, I,  och det var roligt att få en pratstund med en människa som var varm i rösten när hon talade med mig. Inga kalla blickar eller hånfulla ord eller stick i ryggen. Bara vänliga frågor. Jag blev rörd till tårar, nästan, men visade inget, förstås, eftersom mamma var med.


Rörd till tårar blev jag av vänligheten jag möttes med.

                                                                                                                                                     Efter apoteket gick färden till övervåningen. Till och med jag handlade idag. STORhandlade. Kläder. GÖR NU ETT STORT KORS I TAKET! Men jag provade inte förrän jag kom hem och då visade det sig att jag måste byta en av de klädesplaggen jag köpte. Vad jag köpte? Jo, jag slog på stort och köpte mig två BH:ar. Bara det att den ena fick jag inte ens över huvudet (sport-BH-modell), så jag undrar om jag möjligen har fått vattenskalle sen sist. Men nej, jag ORKAR inte åka tillbaka, jag blev totalt genomsvett av shoppingturen.

Hemma igen blev det kaffe och pecanwienerbröd – mamma bjöd förstås. Jag hade i stället köpt var sin trisslott. Och pinsamt nog var det jag som drog vinstlotten – jag vann hela 25 kronor! Det blir en ny lott, det!


Två trisslotter blev det idag – och jag drog vinstlotten!

                                                                                                                                                         Nu packar mamma för fullt – det råder totalt kaos i gästrummet med väskor, kläder och prylar överallt. I morgon bitti ska vi kliva upp mitt i natten, tycker mamma – klockan halv åtta. För mig är det helt OK, men det innebär att jag kanske inte ska ligga och läsa alltför länge i natt. Men även denna gång har jag plockat ner en spännande bok – spännande på ett annat sätt än föregångaren – från min hylla med olästa böcker. Vill du veta vad jag har läst och vad jag läser just nu, klicka här på Läst och läser!-sidan eller i bloggens huvud!

Read Full Post »

I natt var jag uppe alldeles för länge – IGEN! Men jag läste ut en sån spännande bok och jag kunde liksom inte lägga den ifrån mig förrän jag läst det sista ordet i den.

Utomhus plogas det för fullt, låter det som. Det kom antagligen massor av snö igår, men det var svårt att se det genom fönstren eftersom dagen var så grå. Jag var ju ute med soporna en sväng och då snöade det massor. Gissningsvis fortsatte det till kvällen.

Jag har åter igen fått ett snabbt svar på en kort fråga från Bliwa och jag måste ge högsta betyg till bolagets handläggare som verkligen är både serviceinriktade och, som sagt, snabba med att svara. Bara en sån sak som att de kan formulera begripliga brev OCH sätta ut namn och direktnummer till ansvarig handläggare är värt fem rosa tofflor. På ett annat ställe har jag lyckats klura ut handläggarens namn, men inte hittat nåt telefonnummer. Frågorna man ställer sig då är:

VILL handläggarna inte bli uppringda? Tycker handläggarna att klienter STÖR när de ringer och ställer relevanta frågor? (Ingen sitter väl medvetet en lång stund i telefonkö bara för att man är ensam och vill småprata lite..?)

Kan bara konstatera att vissa instanser skulle må bra av att anställa en informatör – JAG RÅKAR VETA EN SOM ÄR LEDIG FÖR NYA JOBB! – som gick igenom vissa grundläggande skrivregler och annat med handläggarna.

Fredag är det idag och vanlig vardag. Jag önskar såå att jag hade ett jobb att gå till, den här tillvaron i glasbubblan börjar kännas mer och mer absurd. Men jag har förstått att det är riktigt grova käppar som har satts i alla hjul och frågan är hur jag ska kunna rulla vidare. Det är verkligen avskyvärt att inte kunna planera mer än från dag till dag, så h*n visste verkligen hur ont h*n gjorde mig när h*n satte mig i den här sitsen…

Mamma och jag ska åka iväg på några ärenden framåt dan. Det måste vara ordentligt plogat här utanför först, annars går inte mammas rollator framåt. Det blir en tur till Stormarknaden eftersom diverse saker ska inhandlas och olika ärenden ska utföras. Vi tittade på väderprognoser flera gånger igår och tyvärr ser det ut som om det ska bli snöoväder i morgon. Inte det bästa vädret att vara ute med en bil i, men riksfärdtjänstens chaufförer är ju yrkesförare, så…


Massor av snö…

                                                                                                                                                    Fästmön får hem sin lilla pojke idag och jag hoppas att det går bra och inte blir några sorgesamma upplevelser för nån. Efter helgen är det skifte i barnfabriken IGEN. Det har blivit lite annorlunda skiften på grund av jullovet. Jag får se när jag åker ut till Himlen och hälsar på efter mammas avfärd. Det kanske inte blir förrän söndag eller måndag, för jag tror att Elias behöver få vara lite med sin mamma utan att jag är där och också vill ha hennes uppmärksamhet 😉 Sen har jag ju mitt avjulande med tillhörande städning och tvätt att utföra också. Anna mår fortfarande inte bra, men vi får hoppas att några dar till hemma gör susen.

Read Full Post »

En B-musiker, som en gång på 1960-talet NÄSTAN hade en svensktoppshit, räddar ett spädbarn som begravts levande i skogen. Men det är inte vilket barn som helst – det är en flicka och hennes första skrik ger helt rena och perfekta toner. Så inleds John Ajvide Lindqvists bok Lilla Stjärna som jag fick i julklapp av lilla mamma.


En bok om musik.

                                                                                                                                                    Lennart och Laila är ett musikerpar vars äktenskap är dött sen Lennart upptäckte att Laila roat sig med andra män. Sonen Jerry är ett misslyckande han också. Men när Lennart hittar ett spädbarn som begravts levande i skogen förändras allas tillvaro. Flickan visar sig vara ett märkligt barn som tidigt ger ifrån sig helt rena toner och har absolut gehör. Samtidigt, på en helt annan plats, i en helt annan familj växer en… helt annan flicka upp. Men även hon en särling.

Den här boken är, som John Ajvide Lindqivsts tidigare, också en sorts psykologisk thriller med övernaturliga inslag och skräck. Historien berättas som en snäll berättelse, trots de onda inslagen. Den ramas in av svensktopps- och schlagermusik, TV-program som Idiot Idol, nåt som förstärker det absurda – för man upptäcker så småningom att det är nåt absurt och mycket märkligt med både flickorna och berättelsen! Det hela kulminerar i samband med inspelningen av ett annat musikprogram – Allsång på Skansen.

Det här är en riktigt läskig bok om skönhet och ondska – och framför allt att allt som är vackert inte behöver var fritt från ondska. Högsta betyg, för den här boken slukade jag!

Read Full Post »

Ja nu har det visst börjat spöka här på bloggen också! Perhaps a trolley’s been passing through..? Först upptäckte jag att svar som jag skrivit och publicerat på vissa kommenterar plötsligt försvunnit, hade blivit raderade. Sen verkar det vara märkligheter med lösen. En tredje konstighet är att vissa kända kommentatorer plötsligt har blivit tvungna att godkännas av mig först innan kommentarerna publiceras.


Has one of these been passing through???

                                                                                                                                                         Så nu undrar jag om jag verkligen skriver alla inlägg själv. Jag är nämligen inte så säker på det.

Read Full Post »