Trettondag

Trettondag jul och röd dag igen. För mig har de senaste veckornas dagar mest flutit ihop. Mamma och jag har kommit in i nån sorts lunk som passar rätt bra, men jag börjar känna mig lat och rastlös. Så i helgen åker julen ut och jag ska fara fram som ett jehu med dammsugare, dammvippa och trasor.

Dessa åker fram i helgen.

                                                                                                                                                           Nästa vecka ska jag kolla ett par jobbidéer, kanske nån av dem ger nåt. Annars har det inte varit mycket intressant utannonserat som ledigt nu under helgerna. För jag har kollat även om jag inte har sökt så många. I början av december sökte jag massor av jobb, men sen stängdes väl allt ner för helgerna.

Trettondagen, för resten… Visste du att vissa kyrkor firar Kristi dop den här dan? Men för de flesta andra är det de tre vise männens dag., det vill säga den dan de kom fram till  krubban i Betlehem. På en del håll, i Spanien, till exempel, får barnen gåvor den här dan. Jag kanske ska ställa till en stor fest för dem – jag har ju SEX vise män vid min krubba! Ja, ja, jag vet att en del av er inte tror att det finns så många vise män överhuvudtaget, men av nån anledning finns det sex stycken hos mig. Se själv:

Räkna nu: Tre till vänster i bild och tre till höger i bild på kameler = sex vise män.

                                                                                                                                                      Men åter till trettondagen. I Sverige firas då Guds uppenbarelse bland människor. Och dan markerar slutet på julen. Förr i tiden var det vanligt med stjärngossespel den här dan. Ett katolskt inslag, faktiskt, men som ändå finns kvar på enstaka håll i det numera sen länge mest protestantiska Sverige.

Men vi ska nog inte fira idag. Jag skulle vilja hämta Fästmön från jobbet när hon slutar i eftermiddag, för jag uppfattade hur tufft det var för henne att jobba igår. Tror nog att jag kan lämna mamma ensam en stund för att göra det.

I morgon ska mamma och jag ut på en massa ärenden, för sen på lördag förmiddag blir det hemfärd med riksfärdtjänst för mamma. Då har tre veckor gått sen hon kom hit – och vi har inte varit osams en enda gång! Jag tror att mina mediciner, som har till uppgift att få upp tre olika värden, har gjort susen – jag har fått större tålamod och jag har blivit snällare. Tro det eller ej!.. Nåja, totalt snäll och full av tålamod är jag inte, för jag höll på att ge upp ett gallskrik när jag blev väckt av just ett sådant i morse. Varför måste barn skrika när jag sover? Skrika så jag flyger i taket. Men jag behöll mitt skrik inuti – och det får väl anses som en sorts uppvisande av tålamod och snällhet..?