I natt la jag ifrån mig Ann Heberleins bok En liten bok om ondska. Tämligen matt, var jag, inte på grund av den sena timman utan på grund av bokens innehåll. Den gav en hel del att fundera vidare på! Tack, Älskling, för denna julklapp!
En liten, men innehållsrik bok.
I den här boken undersöker Ann Heberlein begreppet ondska. Boken tar upp och diskuterar människor som vi dömer som onda – mördare med flera – men också vår roll i det hela. För vi är inte på nåt sätt passiva åskådare utan vår ovilja är med och skapar det onda. Kända fall tas upp. Hur kunde de bli så onda? Ligger hela förklaringen i deras egen uppväxt? Ann Heberlein menar att ondska beror på ojämlikhet och att den ofta uppkommer ur rädsla.
Det här är en sån där bok man läser med blyertspenna i handen. Vissa passager är helt understrukna i mitt exemplar! För även om jag tycker att Ann Heberlein inte alltid tar ställning – inte i de första kapitlen, i alla fall – så ger boken och dess innehåll så många tankeställare. Till exempel varför ser vi med mer förlåtande ögon på kvinnliga mördare som barnflickan i Knutbydramat (som dömdes till rättspsykiatrisk vård, inte fängelse) och hur är det möjligt att Josef Fritzls fru inte visste nånting om att hennes man höll deras dotter fången i källaren och dessutom fick en massa barn med henne.
Det finns så många intressanta rader i den här boken och jag kan bara öppna boken och slumpvis välja en av dem som jag strukit under:
[…] skräckfilmens narrativa paradigm i fyra steg. Ondskans ursprung spåras till det förflutna – det är nämligen ett tidigare missdåd som skapar den psykopatiske mördare som sedan härjar vilt. I nutiden återvänder mördaren på ett speciellt datum till platsen för missdådet. Där förföljer han och dödar […] En flicka överlever emellertid och lyckas stoppa mördaren, åtminstone tillfälligt; en öppning mot nya filmer måste ju finnas. […]
Det finns betydligt djupare saker att läsa i den här lilla boken om ondska, så jag tycker att du ska läsa den! Högsta betyg – för en bra bok och för modet att skriva om detta inte helt enkla ämne.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Svårt ämne. Verkligen svårt.
Om man har blivit utsatt för någon människas elakhet, är det ondska? Eller ” bara ” elakhet? Eller kan det vara samma sak men ta sig olika uttryck?
Finns det människor som är genuint onda? ibland tror jag det, men oftas vill jag inte tro det, för då blir man rädd!
När jag känner mej modig och stark ska jag läsa denna bok.
Kram
Ja jag tycker att du ska läsa den här boken – när du känner dig redo. För den ger onekligen en hel del att fundera på. Varför vi ser på ondska på olika sätt, till exempel och varför vi ser på ondska som nåt typiskt manligt – men är då inte kvinnliga mördare onda ”på riktigt”?
Intressant och modig bok!
Kram!
ja ett verkligt svårt ämne. ingen människa föds ond tror jag. en del kanske hhar aggressivare gener som triggas lättare o många som råkat ut för jobbiga saker i sin barndom kan inte bearbeta dem på ett bra sätt för de orkar inte så de tar den ”enkla” utvägen o ger igen på svagare. en del som är svaga manipulerar de till att bli deras medhjälpare
kram
Det viktiga är att inte bara stå bredvid som åskådare utan att agera mot ondskan, tycker jag.
Kram!
Jag har precis kommit till sidan 19 där hon avhumaniserar Sverigedemokrater och insinuerar de som onda. Hon är ju en del av ondskan själv genom att peka ut människor och demonisera dem.
Jag ser det som att hon talar om rädsla, inte avhumaniserar en viss sorts människor och demoniserar dem. För övrigt har författaren nog aldrig påstått att hon själv är varken det ena eller det andra. Boken handlar ju om ett begrepp.