Dagarna går och det är redan den fjärde dan på det nya året. En grå dag och kall, nästan 14 minusgrader. Mamma och jag trotsade emellertid kylan och gav oss ut på en lite längre promenad, Den Långa Vägen till Tokerian. Det innebär att man tar cykel- och gångbanan till höger om affären härifrån sett. Och här såg jag en av de största istapparna jag NÅNSIN har sett…
Snacka om megaistapp…
Inne på Tokerian var det mesta sig likt sen igår. Mamma vann även idag kampen om att få betala. Men först hittade vi en låda med tillhörande skylt som gjorde oss något förbryllade. Var fanns Herr Vant???
Var fanns Herr Vant???
Messade Fästmön i morse och hon hade haft en hyfsad natt. Men hon var trött. Och det förstår jag – första arbetsdan efter att ha varit hemma i två veckor, först med sjuk liten pojke, sen julledig och så sjuk själv.
Mitt ”jobbande” känns som om det ligger på is. Jag har svårt att få ro att sitta och aktivt söka jobb nu när mamma är här, för datorn står i arbetsrummet som har ett öppet valv in till gästrummet där mamma huserar. Lilla datorn funkar inte så bra för jobbsökeri. Dels för att alla mina ”handlingar” ligger på stora datorn, dels för att skärmen är så liten att det är svårt att jobba framför den mer än korta stunder. Så den här veckan blir det enbart lite bloggande och bokmärkning av intressanta tjänster att söka.
På förmiddagen idag ringde de från Riksfärdtjänsten och meddelade klockslag för avfärd. Det blir tomt här när mamma har åkt och jag bävar för att nåt fruktansvärt ska hända igen – så som det gjorde för två år sen fem dar efter att mamma åkt hem. Det var liksom då min tillvaro rasade samman, typ.
För övrigt har jag bäddat rent i sovrummet och tvättat lakan. Det känns lite fräscht och skönt att ha det gjort. Nu blir det en kopp kaffe med nåt gott till och så gissar jag att det blir en stund med en bok för min del och TV:n för mammas del. I kväll förenas vi emellertid framför TV:n klockan 21 när Kanal 5 visar andra delen av den nya serien om Kommissarie Lewis.
Hos mig är det nollgradigt och mulet. Jag har varit en duktigt husfru som har hunnit med både disk, dammsugning, skurat golv och slängt sopor. Samt tagit en liten promenad. Så nu förtjänar jag så klart att sitta med laptopen i knät =)
Kram på dig vännen!
Duktig! Jag tänkte städa ordentligt sen när jag har slängt ut gröngölingen – vilket nog blir på lördag när mamma har åkt. Den börjar barra så mycket nu…
Kramen!
Jisses vilken istapp. Borde oxå köpa nya vantar
Ska leta reda på ett par rosa!!
Ja, jag har inte sett nån större! Såg du Herr Vant i lådan? Vi hittade honom inte. Tror rosa vantar blir jättesnyggt på Fnitterfinnen! 😆
Fru Vant kunde inte hon heller ses i närheten, men du kanske inte var obs er vant 🙂
Så ob ser vant var jag inte att jag såg Fru Vant. Men jag såg ju å andra sidan inte heller Herr Vant, så… 😉
Jag säger som Daniel .Råååsa ska det vara !
He he! 😀
Här har granarna inte åkt ut, utan undan eftersom jag har (som barnbarnet sa, en ”feeejk”) eller rättare sagt två ”feeejk”, men idag så var julen slut här hos mig!
Det var en häftig istapp du fotat, det är härligt att se på is tycker jag, så otroligt fint kan det vara..
Kommisarie Lewis blir det här i kväll också, gillar brittiska serier!
Ha dé!/Kram
Jag väntar tills helgen, tror jag, men jag börjar som sagt bli trött på julpryttlarna nu.
Istappen var gigantisk, har inte sett nån större, tror jag.
Vi verkar ha ganska lika TV-smak! 😀 Brittiska serier är ofta jättebra.
Kramen!
Den där herr vant kanske är anställd där…vem vet ? 😉
Sköt om dig !
Kramar
Ja det är ju på Tokerian, så… 😆
Sköt om dig också!
Ja den där Tokerian e lite av en twilight zone.
Konstiga människor som stirrar å irrar runt.
Kan ge mig fan på att dom e utomjordingar eller nåt. 🙂
He he… De som gör skyltarna verkar inte vara helt alerta i alla fall! 😆