Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 4 januari, 2011

Ytterligare en januaridag är snart till ända. Denna har inte lämnat nåt större avtryck. Eftermiddagen tillbringade jag vid datorn alternativt med en bok; mamma med en bok alternativt sport på TV:n. Jag ringde också Fästmön för att kolla om hon vilade ordentligt och det gjorde hon

Till middag lagade jag till Tokerians superba fiskgratäng med dill och skaldjur. Den är både god och billig och vi avnjöt den på kvällen innan det var dags för… lite mer sport på TV. Därefter såg vi två avsnitt ur Snobbar som jobbar-boxen jag fick i julklapp av Anna. Idag var det spännande biljakter och inte ett dugg fejkade (nehej då!..) slagsmål. Charmigt, kul och jaa, KULT!


Kult som jag fick i julklapp!

                                                                                                                                                         Vi avslutade tittandet med Kommissarie Lewis på Kanal 5, men både mamma och jag tyckte att kvällens avsnitt var segt. Eller snarare, det blir för långt med nästan två timmar per avsnitt när en massa tid går åt till lååånga reklampauser. Man blir för trött och seg, helt enkelt.

Nu ska jag ringa Anna och säga god natt! Det är alldeles för sent för henne att vara uppe så här dags när hon ska iväg och jobba tidigt i morgon bitti!..

Read Full Post »

Dagarna går och det är redan den fjärde dan på det nya året. En grå dag och kall, nästan 14 minusgrader. Mamma och jag trotsade emellertid kylan och gav oss ut på en lite längre promenad, Den Långa Vägen till Tokerian. Det innebär att man tar cykel- och gångbanan till höger om affären härifrån sett. Och här såg jag en av de största istapparna jag NÅNSIN har sett…


Snacka om megaistapp…

                                                                                                                                                           Inne på Tokerian var det mesta sig likt sen igår. Mamma vann även idag kampen om att få betala. Men först hittade vi en låda med tillhörande skylt som gjorde oss något förbryllade. Var fanns Herr Vant???


Var fanns Herr Vant???

                                                                                                                                                  Messade Fästmön i morse och hon hade haft en hyfsad natt. Men hon var trött. Och det förstår jag – första arbetsdan efter att ha varit hemma i två veckor, först med sjuk liten pojke, sen julledig och så sjuk själv.

Mitt ”jobbande” känns som om det ligger på is. Jag har svårt att få ro att sitta och aktivt söka jobb nu när mamma är här, för datorn står i arbetsrummet som har ett öppet valv in till gästrummet där mamma huserar. Lilla datorn funkar inte så bra för jobbsökeri. Dels för att alla mina ”handlingar” ligger på stora datorn, dels för att skärmen är så liten att det är svårt att jobba framför den mer än korta stunder. Så den här veckan blir det enbart lite bloggande och bokmärkning av intressanta tjänster att söka.

På förmiddagen idag ringde de från Riksfärdtjänsten och meddelade klockslag för avfärd. Det blir tomt här när mamma har åkt och jag bävar för att nåt fruktansvärt ska hända igen – så som det gjorde för två år sen fem dar efter att mamma åkt hem. Det var liksom då min tillvaro rasade samman, typ.

För övrigt har jag bäddat rent i sovrummet och tvättat lakan. Det känns lite fräscht och skönt att ha det gjort. Nu blir det en kopp kaffe med nåt gott till och så gissar jag att det blir en stund med en bok för min del och TV:n för mammas del. I kväll förenas vi emellertid framför TV:n klockan 21 när Kanal 5 visar andra delen av den nya serien om Kommissarie Lewis.

Read Full Post »

I natt la jag ifrån mig Ann Heberleins bok En liten bok om ondska. Tämligen matt, var jag, inte på grund av den sena timman utan på grund av bokens innehåll. Den gav en hel del att fundera vidare på! Tack, Älskling, för denna julklapp!


En liten, men innehållsrik bok.

                                                                                                                                                            I den här boken undersöker Ann Heberlein begreppet ondska. Boken tar upp och diskuterar människor som vi dömer som onda – mördare med flera – men också vår roll i det hela. För vi är inte på nåt sätt passiva åskådare utan vår ovilja är med och skapar det onda. Kända fall tas upp. Hur kunde de bli så onda? Ligger hela förklaringen i deras egen uppväxt? Ann Heberlein menar att ondska beror på ojämlikhet och att den ofta uppkommer ur rädsla.

Det här är en sån där bok man läser med blyertspenna i handen. Vissa passager är helt understrukna i mitt exemplar! För även om jag tycker att Ann Heberlein inte alltid tar ställning  – inte i de första kapitlen, i alla fall – så ger boken och dess innehåll så många tankeställare. Till exempel varför ser vi med mer förlåtande ögon på kvinnliga mördare som barnflickan i Knutbydramat (som dömdes till rättspsykiatrisk vård, inte fängelse) och hur är det möjligt att Josef Fritzls fru inte visste nånting om att hennes man höll deras dotter fången i källaren och dessutom fick en massa barn med henne.

Det finns så många intressanta rader i den här boken och jag kan bara öppna boken och slumpvis välja en av dem som jag strukit under:

[…] skräckfilmens narrativa paradigm i fyra steg. Ondskans ursprung spåras till det förflutna – det är nämligen ett tidigare missdåd som skapar den psykopatiske mördare som sedan härjar vilt. I nutiden återvänder mördaren på ett speciellt datum till platsen för missdådet. Där förföljer han och dödar […] En flicka överlever emellertid och lyckas stoppa mördaren, åtminstone tillfälligt; en öppning mot nya filmer måste ju finnas. […]

Det finns betydligt djupare saker att läsa i den här lilla boken om ondska, så jag tycker att du ska läsa den! Högsta betyg – för en bra bok och för modet att skriva om detta inte helt enkla ämne.

Read Full Post »