Vaknade till sedvanliga oljud, men med Fästmön snusandes bredvid. Det känns bra att hon kom hit även om hon mest ligger och inte orkar nåt, stackarn. Febern är lite lägre idag igen, men hon låter som Kakmonstret när hon pratar och har fruktansvärt ont i huvud och ansikte. Bihålor, jo jo, men såna får man ju inget för att ”rensa upp” om man orkar pallra sig till doktorn. Och är hon inte bättre på måndag måste hon nog ändå försöka just pallra sig – då är det sjunde dan hon är sjuk, stackarn, i såna fall och det betyder ju att hon måste ha läkarintyg. Jag försöker annars serva och pyssla om, men jag kan ju inte ta bort det som gör ont, tyvärr.
Anna? Nej, jag skrev att hon LÅTER som Kakmonstret, inte SER UT som Kakmonstret!
Vänliga och kloka CL ringde framåt lunchtid och önskade gott nytt år. Dan var solig och CL skulle ge sig ut för att besöka en kär, men saknad familjemedlem som tyvärr inte längre finns i livet. Mina tankar går till dig, CL och till alla som saknar nån kär.
Mamma och jag tog en härlig promenad medan det var lite ljust. Lite praktiskt arbete utförde vi också eftersom vi halkade ut till soprummet med tre soppåsar. På vägen ut såg jag ett plan som verkade dyka ner i husen, nästan… Men det kom aldrig nån smäll, så jag utgår från att allt gick bra.
En märklig syn i skyn.
Jag ville fota mer, men hittade just inget roligt eller vackert mer än detta bord med tillhörande bänk. Tänk så avlägset det känns att sitta där och ta en kopp kaffe nu…
Massor av snö och ingen vill nog fika här just nu…
Mamma tyckte mest att jag var jobbig som stannade med mobilkameran, den tejpade, du vet, titt som tätt. Hon pinnade på snabbare än blixten!
Mamma pinnade på snabbare än blixten.
Noterbart trevligt var att tre (3) för mig okända personer vi mötte hälsade. Vänligt! Det är mer än man kan säga om somliga man känner. Men det handlar väl om… ilska, ömma punkter eller kanske rentav brist på hyfs hos vissa…
Hemkomna igen var vi lite frusna. Mamma intog TV-soffan tillsammans med kaffe och pepparkakor. Jag har förberett lite för en enkel nyårssupé i afton – det vill säga korkat upp ett egenproducerat rödvin från 2002 för luftning, plockat fram stekpanna och ugnsfast form, lagt ett par starköl på kylning, tagit in två påsar skumtomtar* samt dukat. Anna ligger i sängen med leksaksdatorn på magen och svarar på kommentarer på sin blogg. Hon är väldigt söt, men väldigt medtagen. Eller som vi säger på tramsspråket:
Suk och syld!**
Nu ska jag kolla om det har hänt nåt i världen innan jag sätter på mig förklädet eller gör nåt annat som dock inte har med nåt påsättande att göra… (Men FY… Det där var ju snudd på… snusk…)
*Skumtomtarnas roll i nyårssupén? Jaaa, nu blev du allt bra nyfiken, va´?!
** suk och syld = FÖRSKRÄCKLIGT sjuk och förkyld
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 