Risigt, men inte i barret…

Stackars älsklingen har blivit sämre igen. Febern är tillbaka och det låter som om hon pratar med en hink över huvet. Ensam och ynklig lät hon dessutom, så jag har erbjudit henne hämtning hit så att hon kan ligga i mitt sovrum och vara sjuk. Inte så bra att vara ensam med feber när man dessutom har en kronisk sjukdom som påverkas, nämligen. Vi får se hur det blir, när jag pratade med henne vid lunchtid var det inte så piggt.

Älsklingen är sjuk igen och ensam.

                                                                                                                                                         En annons orsakade en del huvudbry idag, men genom lite mejlande ordnade sig det hela. Det är mänskligt att fela, fast den som känner mig vet att korrekturfel – i ANDRAS texter – är det hårt straff på.

Sen kom ett brev där en specifikation efterlystes (det handlade om min otroligt höga ersättning…). Eftersom jag inte har tillgång till nån kopiator fick jag scanna in pappret och som tur var gick det att skicka in via e-post. När ska det vara färdigt med alla papper och blanketter hit och dit, egentligen? Jag får bara huvudvärk, för några pengar får jag ju inte. Eller jo, jag får ju LITE GRANN – och sen tar man tillbaka LITE av det där LITE GRANN, antagligen för att jag inte ska känna mig stenrik…

Hann precis gå ett varv med dammsugaren innan det var dags att åka iväg med mamma till frissan. Nu är jag hemma en stund eftersom det är så dyrt att parkera där, men jag ska strax åka igen.

Vi får se hur många vi blir till kvällen… Två eller tre. Jag blir lite orolig när Anna är ensam, men samtidigt fattar jag om hon vill vara det när hon inte mår bra.