Knappnålar

I morse var det knappnålar som föll… Närå, det var jag som använde knappnålar för att göra rent de pillriga skårorna i mina örhängen, de örhängen som är gjorda av tre sorters guld. Jag menar, jag kanske måste pantsätta dem så att jag kan resa – till doktorn, Himlen eller affären – välj önskat alternativ.

Bilden är nyss tagen i dunklet i sovrummet och det är svårt att se att örhänget består av tre sorters guld, men det gör det!

                                                                                                                                                                     Just de här örhängena fick jag av en person jag var väldigt kär i vid tillfället, men kärleken har gått över och även om örhängena i sig är kära minnen, får man lära sig att skilja sig från kära minnen också.

Man måste förbereda sig och gardera sig. Det har den här ändlösa resan lärt mig. Därför sammanställs nu febrilt så kallade ”fajls”. Det kan ju också var bra att ha med sig. ”Fajls” som innehåller skrivet material, utsagor och annat som man kanske inte alltid vill höra/känna till. Men det där med att örona ska trilla av är överreklamerat, det händer inte. Se på mina! De är gigantiska och ändå har de suttit på plats i 48 år. Hur som helst, det finns ett kontrakt och det är ju en fördel när man ska visa omvärlden sin sanning.

Läste just en lokal nyhet på nätet om att det har brunnit här i närheten men…

[…]Branden är släkt och orsaken är ännu inte känd.

Ett stavfel och ett syftningsfel i samma mening. Wow… Nu är det ju visserligen en nyhet från etermedia och där kanske man varken sätter rättstavning eller syftning främst, men ändå. Jag undrar därför:

Vem är branden släkt med och vad är orsaken till att den är släkt med nån?

Igår var jag inte bara ute i Himlen hos Fästmön, jag pratade med henne typ tre gånger i telefonen. Värsta nyheten jag fick veta var att OnOff hade hört av sig och Nokia hittar inget fel på hennes mobil, så nån ny blir det INTE. Gissa om vi blev som två fågelholkar. Hennes nya mobil var fulladdad och tvärdog. Jag tror att vi försökte få igång den under minst ett dygn, men displayen var svart. Då undrar man hur Nokia lyckades… De andra två gångerna mobilen har varit inlämnad i höst har Nokia bland annat installerat om mjukvara och bytt kretskort, så då har det i alla fall varit fel på den. Men inte nu, alltså. När den bara la av fast den var fulladdad och det enda Anna gjorde vara att svara på ett sms. Vi ska försöka åka och hämta den före nyår, men ärligt talat har man ingen större lust. Vem vill gå omkring med en opålitilig mobil, särskilt som man har fyra barn som behöver nå en ibland etc. Fortsättning lär följa – på ett eller annat sätt…

Annas exemplar av en sån här Nokiamobil har visat sig vara ett riktigt måndagsexemplar. Och Nokia vägrar byta ut den. Det är väl snudd på en svart bak, det eller???

                                                                                                                                                       Idag blir det en promenad med mamma. Hon behöver komma ut och jag hoppas att kvicksilvret tillåter det, jag har inte kikat. Sen har hon lovat att göra köttbullar på kycklingfärs till middag idag. Mums!

Och vet du, det bästa av allt… Jag har mat i kylskåpet till nyår och min förkylning och mitt halsonda verkar… backa. Kan virus göra det???