Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 28 december, 2010

Lösenordsskyddad: Nog..?

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Är just hemkommen efter en tur med en matkasse ut till Den Mest Älskade och pojkarna i Himlen. Anna såg trött och medtagen ut, men febern har tack och lov varit lägre idag. Däremot har hon tyvärr fått veta att fri blir hon INTE på nyårsdan, så då får vi upp och skutta tidigt så hon är på jobbet tio i sju. Jippi! Det var i alla fall mysigt att träffas igen och se att hon mår bättre. Även Elias är betydligt piggare än sist jag såg honom. Slaktar-Pojken fick jag en glimt av också när han vaknade framåt eftermiddan.

Vittjade postboxen när jag kom hem, men idag var det inget paket där i. Usch, jag blir riktigt bortskämd av alla snälla läsare! 😀 Däremot hittade jag ett brev från facket som gjorde att jag undrade om de fått och läst det jag skickade till dem för över en vecka sen. Trött blir jag…

Mamma har roat sig själv i några timmar och just nu är det nån skönhetsmiss-serie hon glor på framför TV:n. Jag ska strax ställa mig vid spisen och fixa spaghetti och kycklingfärs. Det är lagom avancerat idag.


Men spaghettin ska ligga i grytan, inte lekas plockepinn med på gatan…

                                                                                                                                                           Såg en intressant artikel i Dagen på nätet. Hade jag haft tid och ro så skulle jag ha bloggat om den och mina tankar kring dess innehåll. Det var rubriken jag fastnade för – Fri genom nåd. Det är så otroligt vackra ord. Artikeln handlar om Annika Östberg och hennes möte med Gud, förlåtelsen hon inte fått och bitterheten som inte slagit klorna i henne. Mycket för somliga att ta till sig, så jag rekommenderar varmt en läsning av artikeln!

Till kvällen ska vi sen koppla av med säsongsstart av Kommissarie Lewis klockan 21 på Kanal 5. Det blir lagom djupt, det…

Read Full Post »

Och varför måste man leka med små pingisbollar vid sjutiden på morgonen? Kasta dem i golvet så att deras studsande känns som hammarslag i en av bomull inlandad skalle? Nej, idag är jag inte gladare än igår, bara segare. Och jag förstår inte charmen i att SKAFFA sig en massa barn, typ. Överreklamerat, om du frågar mig.


Pingisbollar låter väldigt högt när det är tyst.

                                                                                                                                                         Inte mår jag alls som nån prinsessa idag heller, men det är inte sämre än igår. Viruset har bestämt sig för att stanna bakom näsan och i halsen. Garderade med att köpa hem nässprej igår, men den behövs inte än, i alla fall.

Bättre mår i alla fall min e-post som nu funkar igen. Det kan ju vara lite bra, dårå, när man söker jobb och har ganska tät kontakt med släkt och vänner…

Kära sysslingen skickade för några dar sen till exempel ett mejl med ett spännande innehåll. Jag tänker mycket på det projekt som nämns däruti och även om det inte skulle göra nån av oss rika så skulle det ge nåt meningsfullt att göra – på flera sätt. En av de positiva följderna skulle bli att äntligen få bli av med den börda jag bär. En annan kan vara att de som är skyldiga ”på riktigt” kanske får

  1. en tankeställare
  2. ett straff
  3. en tom fan club

Nej, kära vän, livet är inte rättvist, men det är bra konstigt ibland. Och den som är utan skuld kan ju kasta första stenen. Jag kastar inga stenar, jag vill bara lyfta fram det falska, lögnerna. Och dem som har hållit mig upprättstående under den här mardrömsresan som aldrigt tycks få sitt slut. Eller, den kanske får det…

Read Full Post »

Rätt risigt är det just nu lite här och var. Borta i Himlen ligger Fästmön däckad med hög feber och hosta och här ligger jag och känner mig… jaa, vad ska jag säga… Halvrisig. Det är som om skiten inte riktigt vill bryta ut på mig.

I början på kvällen slutade plötsligt min vanliga e-post att funka och det är ju liiite irriterande när man har sökt och söker jobb. Felet är emellertid anmält och det jobbas på att mota bort trollet, så att säga.

Alla troll verkar emellertid inte gå att motas bort, men jag har ju sakta och säkert lärt mig att det finns snälla människor och det finns onda människor. Det är bara så. Tyvärr gör vissa erfarenheter ont, fast å andra sidan är jag glad att jag ändå har så mycket radar att jag upptäcker dem jag ska undvika i hyfsat god tid. Ändå blir jag ledsen när det på tio goda människor går en enda ond och denna onda gör så ont h*n bara kan, ja, ondare än alla de tio goda tillsammans gör gott.


Att stå emot det onda är nåt vi alla kanske behöver träna på.

                                                                                                                                                       Mamma har ringt lite kusiner idag och det blir ett annorlunda farväl i februari i Gamla Uppsala. Jag tänker mycket på de närmaste som drabbats och jag ringde idag, men fick inget svar. Jag vill finnas till hands om jag behövs. Att bli föräldralös gör ont även när man är vuxen, det förstår jag.


Här blir det ett annorlunda farväl.

                                                                                                                                                          Nu ska jag läsa lite innan jag släcker lampan för idag. I morgon blir det kanske en tur ut till Himlen med hostmedicin och förnödenheter till min älskade lilla sjukling.

Read Full Post »