En mjuk säng är inte alla förunnat och jag är tacksam att jag har en sån – även om jag ser att dagen när jag måste lämna den ifrån mig kommer allt närmare. Jag är också tacksam för att jag får ersättning från a-kassan, men det går tyvärr inte att leva på den. Inte här, i alla fall. Och leva… Jag är inte så särskilt intresserad av att fortsätta med det, går på nån sorts autopilot just nu. Försöker hänga upp mig på krokar som går ut på att jag bara ska göra det eller det först, sen…
Omväxling förnöjer, men jag vill nog helst ha huvet på kudden.
Den mjuka sängen… Den är allt annat än bra och skön för den onda ryggen. I natt har jag vaknat flera gånger på grund av smärtan och för att jag hamnat i nåt läge som gjort extra ont. Hyfsat bekvämt var det att ligga på rygg med vänsterbenet i vinkel utåt. Men man kan inte ligga i den ställningen alltför länge för då kan man inte röra sig till slut. Jag har varit uppe och smort in ryggen med gel och hade gärna värmt på vetekudden. Fast mamma sover och microns plingande skulle ha väckt henne, så det får vara. Jag hittar ingen bra ställning med datorn i sängen heller, att sitta är SVÅRT och jag känner mig tämligen sned i hela kroppen.
Jag undrar hur Fästmöns natt har varit. Elias hade ju hög feber igår och var allt annat än stilla i sängen när han gått och lagt sig hos mamma. Gissningsvis har hon inte fått så mycket kvalitetssömn hon heller… Inte blev det populärt på hennes jobb heller när hon ringde för att anmäla vård av barn från idag. Julveckan går de flesta på knäna och många går med förkylningar och harvar. Mig är det ingen som bryr sig om ifall jag är sjuk och det är väl en fördel med livet idag. En av de få, skulle jag vilja tillägga.
Igår hittade jag ett sånt där jätteintressant jobb som jag skulle vilja ha och eftersom det var ledigt skickade jag in ansökan och CV. Annars går ansökningar och CV iväg på rutin hitan och ditan, inte särskilt inspirerande. Men tro inte att jag inte söker en massa jobb, för det gör jag! Tyvärr har jag emellertid ingen gammal arbetsgivare som håller mig om ryggen gentomot den senaste, elaka, men jag är vuxen och klarar mig själv. Fast jag hade nog inte heller sagt nej till en miljon eller en och en halv. Gissningsvis får barnen och frun fina julklappar. Här blir det kanske sista gången barnen får julklappar av mig över huvudtaget.
De sista klapparna jag ger?
Nästa steg blir väl att sälja mina smycken – så kanske jag kan ta en semestertripp utomlands sen. Det hörde jag en berättelse häromdan om en som hade gjort. Först beklagat sig i en av våra kvällsblaskor över den tuffa tillvaron som ensamstående mamma som överlevt på att pantsätta sina smycken, sen lämnat bostadsrätten och åkt utomlands med alla barnen en månad. Jo jo, det var ju… motsägelsefullt, om inte annat. Men bostadsrätten kanske man inte står för som ägare själv utan låter ett av barnen göra det. Det är ju så lätt att dra in barnen i sina ”affärer”. Det är riktigt ruskigt beteende, om du frågar mig. Men det gör du inte. Detta är bara min blogg och jag skriver vad jag vill.
Jag har för övrigt också en bostadsrätt som praktiskt nog har elen som ingår i månadsavgiften. Visst skulle jag kunna sälja min bostadsrätt fast frågan är vart jag skulle bo då. Vem vill ha en arbetslös hyresgäst? Och hos Anna och barnen i Himlen finns det inte plats, där bor de redan för många på för liten yta. Det slutar väl med att jag får göra som andra vuxna barn jag känner till – flytta hem till mamma. Tror jag varken hon eller jag vill. Det hade möjligen varit ett alternativ när hon hade huset, men inte nu. Så det är bara att inse att jag inte har nån plats på denna jord. Möjligen en parkbänk. Du anar inte, CB, vad ditt skratt när jag pratade om det i höstas, gjorde ont. Men jag har ju förstått att du är en backstabber. Spelar ingen roll att jag räddade ditt jobb åt dig en gång, men det vet du ju inte. Eller nu vet du väl det, för det är många svikare från mitt förra liv som läser min blogg, har jag förstått. Jag hoppas att det bereder er en stor njutning att se mitt läge idag.
Nej, nu har jag skrivit av míg en massa skit. Kanske klarar jag att möta dagen och mamma med ett litet leende och tålamod. Idag ska vi ut på shoppingtur, inget jag ser fram emot eftersom ryggen inte mår bra av den kalla bilen eller att slänga i och ur mammas rollator. Men det får gå. Allting går. Tills jag lägger mig ner och inte vill mer. Då går det inte ens att få upp mig med pengar och ett bra och stimulerande jobb.
Det gör så ont i mig käraste Tofflan. Jag känner verkligen din smärta. Jag önskar så att jag kunde ta bort den för dig.
Men vad jag än säger är inte nog.
Ge inte upp. Häng upp i krokarna. De om något är tecken på att du inte vill ge upp.
Jag har ingen smart lösning på ditt problem. Hyr ut ett rum till en student?
Du finns i mina tankar och kunde jag hjälpa dig så skulle jag. Verkligen.
Hoppas att du inte har allt för ont i ryggen idag.
KRAMAR
Ingen kan lösa mina problem, det måste jag göra själv. Att hyra ut ett rum kan vara en idé, men funkar inte eftersom jag har ett stort ensambehov. Men jag ska jobba med det, så kanske.
Tack för att du bryr dig!
Kramen!
har du en trea alltså? går det inte att få en tvåa billigare eller ar du haft bostadsrätten så länge att hhyran är låg?vad får du för den om du säljer den? jag förstår att det är fruktansvärt jobbigt. jag prisar gud för min pappa o att jag fortfarande kan jobba 50%. jag får ut 10 000 från jobbet med all ob men endast 4700 från fk
och vilka jävla folk det finns.. men de ska se sig själva i spegeln på morgónen o må bra. tyvärr har ju inte alla förstånd o samvete till att inse vad de gjort
kram
Nej jag har en liten fyra, eller den är omgjord till trea. Månadsavgiften är jättelåg och höjs sällan, bara en gång på de 16 och ett halvt år jag har bott här. Dessutom ingår elen. Sälja och köpa en tvåa skulle vara en ren förlustaffär – skatten skulle äta upp vinsten och jag skulle få en mindre lägenhet. Små lägenheter är dyrare här, studentstad, vet du. För större lägenheter får man inte så mycket.
Jag har räknat ut att jag får cirka 9 500 från a-kassan. Det är allt.
Nej folk har visst inga samveten eller betänkligheter oich fy 17 för att dra in sina barn i sina skumraskaffärer! Nej, då bor jag heller på en parkbänk!
Kram!
Hej Tofflan!
Vi känner ju inte varandra, men du vet att jag läser din blogg. Önskar att jag kunde ge dig några riktigt bra tips på hur man hanterar allting, men jag är inte så bra på det själv. Säger bara: jag märker att du en sann och bra människa, ge inte upp!
Elisabeth, om det finns skyddsänglar så är jag övertygad om att du är min skyddsängel! Du har alltid ett vänligt ord och en omtanke när jag känner mig som svartast! TACK! Och KRAM!
Min kära, kära vän !
Din sorg lyser från dina rader . Jag förstår din vanmakt och önskar så att jag kunde göra något för att hjälpa dig .
Kramkramkram
Det är bara jag själv som kan lösa mina problem, men tack för att du bryr dig när du har så mycket själv att tänka på.
Nu ska jag sätta på mig ett leende och kliva upp, för jag hör att mamma är vaken.
Kramen!
Jag håller verkligen tummarna för att allt ska ordna sig för dig!
Det är lite tufft just nu, men jag är så glad och tacksam för alla som tänker snälla tankar! 😀 Jag hoppas det ordnar sig för dig också!!!
Känner så med dig. Häng kvar i krokarna. Häng kvar snälla du. Kan inte säga mer just nu.
Stor kram!
Jag hänger, jag hänger, men det är tungt nu. Försöker hålla humöret uppe när mamma ser i alla fall – och det är ju på sätt och vis bra!
Stor KRAM tillbaka!
Jag förstår att det känns trist, och ibland far en tanke genom min skalle, hur skulle JAG klara mig om jag blev arbetslös då? som fortfarande har två tonåringar som inte är gratis precis. Hoppas verkligen det vänder för dig, vi vet vad du kan, snart måste jobbet som är avsett för just dig dyka upp!! Kramar i massor !
Min tur i oturen är att jag har lite pengar undanstoppade, pengar som jag fick när min pappa dog. Men det är inga mängder och jag har börjat nalla av dem. Jag har ju inga barn själv, men ville ju ge julklappar till mina fyra bonusbarn och deras föräldrar och mamma, förstås. Nu måste jag sätta mig och tänka ut en plan, för det där med jobb känns så avlägset och stället som borde hjälpa till att förmedla jobb verkar inte vara till nån hjälp.
Tack snälla du för att du tror på mig och för att du tänker på dig!
Massor av kramar tillbaka!
Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig och att du hänger kvar!
Sa just till maken idag, att hur f-n har det blivit i Sverige?
Det är ju skamligt hur människor behandlas, får så låg a-kassa att man inte kan klara sig på det, men betala, det ska man minsann!
Att sälja din lägenhet för att köpa en mindre, det kan jag förstå att det skulle bli en förlustaffär, för just det att elen ingår, det är väl inte så vanligt längre…
Nej du Tofflan, fortsätt håll fast och häng kvar, det måste ju lösa sig snart!
Ha dé!/Kram
Tack rara du, jag försöker tänka som du! Att sälja och köpa nåt mindre BLIR helt säkert en förlustaffär och bara det att elen ingår är GULD värt! Jag försöker att hänga kvar i krokarna, men det är tufft läge, helt klart.
Kram!