Förvånad blir man stundom

Förvånad blir man stundom – och inte bara en gång utan två gånger. Det kan handla om att en god vän ringer med intressanta medianyheter som man egentligen inte har tid att lyssna till/prata med för att man väntar på en gäst, men som man inte kan låta bli att lyssna till/prata med i en halvtimma. Eller som när man helt oskyldigt beger sig ut för att inhandla kaffebröd till den ankommande gästen idag.

På en affär i en rondell nära mig såldes denna ”sak”, vilket fick mig att undra om vissa Fästmän sadlat om till… gran. I glas. Med belysning. Notera dessutom den röda prislappen!

Gran i glas med belysning – Roger har sadlat om! Dessutom är han till extrapris.

                                                                                                                                                       Utanför affären bredvid stegade jag fram till ett hål i väggen. Och min förvåning var stor när det kom ut två prasslande lappar ur den när jag stuckit in en plastbit! Tjolahopp, kredit är great just nu! (Det enda braiga med att ha haft en hög lön är att man hade möjlighet att få höga krediter på sina plastkort också.)

Nåja, icke förvånande var emellertid att det slank ner en massa annat i varuvagnen och kassarna – dock inte en surkärring, för hon har flyttat – så slutnotan landade på 250 pix. MEN… Lussekatterna fick jag gratis – jag hade inte kunnat scanna dem inne i affären och varken jag eller h*n i kassan kom ihåg dess EAN-kod. (Hade nån av oss gjort det hade personen helt klart blivit klassificerad som mupp!) Så TACK, Bull-Fia/Bull-Plutt för lussekatterna! 😀

Mitt hem är dammsuget och våtutrymmen snabbstädade. Jag sitter och vänter på mamma som beräknas landa här om kanske en timma. Fästmön får jag inte hämta förrän klockan 16.