Bikinitomten

Har just upptäckt att bikinitomten kör hårt i min gamla ”hemstad” Brighton…

Read Full Post »

Sur i jul?

Kan inte låta bli att dra på smilbanden när jag läser en artikel i Dagens Nyheter om att så många som var fjärde svensk är sur i jul. Detta visar nämligen en undersökning som Svenska kyrkans biståndsenhet har låtit göra.

Enligt biståndschefen vid Svenska kyrkan beror det dåliga humöret på att folk vill ha den perfekta julen med tindrande ögon, julpynt och en massa julklappar. (Kyrkokansliet i Uppsala har emellertid lite annat att lägga sina slantar på…) Och allt detta gör att svenskarna oroar sig i stället för att låta julefriden infinna sig.

Sura miner i jul, vad är det för nåt? Bilden är lånad från artikeln jag refererar till.

                                                                                                                                         Biståndschefen säger klokt:

Jag tycker inte att vi i Svenska kyrkan ska säga till om hur människor ska fira sin jul. Men jag tror vi ska ge varandra tid. Att träffas, lyssna till varandra och umgås är viktigare än att städa och komma med en massa klappar.

Värt att tänka på, såväl i kyrkans hus som i vars och ens lilla koja.

Read Full Post »

Förvånad blir man stundom

Förvånad blir man stundom – och inte bara en gång utan två gånger. Det kan handla om att en god vän ringer med intressanta medianyheter som man egentligen inte har tid att lyssna till/prata med för att man väntar på en gäst, men som man inte kan låta bli att lyssna till/prata med i en halvtimma. Eller som när man helt oskyldigt beger sig ut för att inhandla kaffebröd till den ankommande gästen idag.

På en affär i en rondell nära mig såldes denna ”sak”, vilket fick mig att undra om vissa Fästmän sadlat om till… gran. I glas. Med belysning. Notera dessutom den röda prislappen!

Gran i glas med belysning – Roger har sadlat om! Dessutom är han till extrapris.

                                                                                                                                                       Utanför affären bredvid stegade jag fram till ett hål i väggen. Och min förvåning var stor när det kom ut två prasslande lappar ur den när jag stuckit in en plastbit! Tjolahopp, kredit är great just nu! (Det enda braiga med att ha haft en hög lön är att man hade möjlighet att få höga krediter på sina plastkort också.)

Nåja, icke förvånande var emellertid att det slank ner en massa annat i varuvagnen och kassarna – dock inte en surkärring, för hon har flyttat – så slutnotan landade på 250 pix. MEN… Lussekatterna fick jag gratis – jag hade inte kunnat scanna dem inne i affären och varken jag eller h*n i kassan kom ihåg dess EAN-kod. (Hade nån av oss gjort det hade personen helt klart blivit klassificerad som mupp!) Så TACK, Bull-Fia/Bull-Plutt för lussekatterna! 😀

Mitt hem är dammsuget och våtutrymmen snabbstädade. Jag sitter och vänter på mamma som beräknas landa här om kanske en timma. Fästmön får jag inte hämta förrän klockan 16.

Read Full Post »

Lucka 18

Dags för lucköppning i den roligaste julkalendern! Eller kika här, dårå, om du inte orkar surfa vidare:

Kaffe på maten är gott, men kaffe PÅ maten vet jag inte…

Read Full Post »

Tidig lördagsmorgon i december

Det är tidig lördagsmorgon. Ute är det mörkt och ungefär fyra grader kallt. Nånting faller försiktigt genom luften. Jag har skjusat Fästmön till jobbet – hon började klockan sju och ska vara där ända till klockan 16 – och idag var det INTE roligt att gå upp. Vi var jättetrötta båda två och sov som bäst när mobilalarmet jazzade loss.

Ibland brukar jag gå och lägga mig igen, dessa lördags- eller söndagsmorgnar när jag har skjutsat Anna till jobbet tidigt. Men idag har jag lite att fixa, för nånstans vid 13-14-tiden kommer mamma idag. Fast först blir det en stund vid datorn och så lite softning med java och lokalblaskan.

En stunds softning med… läskiga nyheter, som det verkar…

                                                                                                                                                      Mina tre blåa hyacinter har ännu inte börjat dofta jul och jag längtar. Men kanske blir juldoften mer påtaglig när jag har införskaffat Årets Gröngöling, det vill säga en gran. För en sån måste man ju bara ha. En ÄKTA gran. Slaktar-Pojken var så snäll och har lovat att gå till ICA Solen idag och köpa en gran till familjen i Himlen. Det är gott att veta att han är en snäll och hjälpsam son till sin mamma – när han orkar och vill. Men jag har märkt att han oftast orkar och vill om man ber honom.

Jag ska poppa över till Tokerian och inhandla frukt och fikabröd, annars blir jag väl hemma och väntar. Kanske tar ett snabbvarv med dammsugaren. Så här års drar man in så mycket grus och skräp – även om vi bara är två försiktiga vuxna här just nu.

När mamma kommer tänkte jag bjuda på kaffe och nåt gott till det och i samband med detta måste jag ju berätta om kusin M:s frånfälle. Det gör mig ont, för jag vet att mamma blir ledsen, men jag kan ju inte undvika att berätta det. Fast jag bävar, jag vill ju att hennes vistelse här ska vara trevlig och mysig. Igår när jag ringde runt till några av Kusinerna – och även en syssling till mig själv – insåg jag att de blev rätt tagna. Till och med de två som jag alltid upplever som starka och positiva och pigga blev ledsna. Och går jag till mig själv så tänker jag förstås på mitt eget liv och leverne och hur det kan ända bara så där, POFF!

Jag träffade inte kusin M så mycket, för hon hade för länge sen flyttat från Metropolen Byhålan med sin familj när jag växte upp. Men mamma har berättat att hon och jag var där några dar när kusinen och maken var i Paris. Syftet med vår vistelse var att passa de tre barnen, mina sysslingar, som då var mellan fem år och tonåringar. Jag var så liten och minns ingenting av detta, men mamma sa att syssling C var så snäll och skjutsade runt mig i deras vagn – min egen hade ju blivit stulen så jag fick lära mig att gå rätt snabbt – och lekte med mig. Syssling M minns jag får nåt av hans roliga uttryck och så hans intensiva blick – en blick som jag tror att han har kvar även idag. När kusin M och maken återvände från Paris fick jag en docka som jag kallade för Marie. Marie var den enda docka jag lekte med som barn, för som pojkflicka var det bilar, garage och LEGO som gällde.

Liten Toffla drar dockvagn troligen innehållande dockan Marie.

                                                                                                                                                         För några år sen träffade jag kusin M i samband med en mosters/fasters begravning i Byhålan. Vi kom att sitta bredvid varandra under minnesstunden efteråt och pratade en hel del. Jag upptäckte att hon var en mycket underhållande bordsdam och skämdes väl lite för att jag tyckte det var så trevligt – det var ju faktiskt begravningskaffe… Kusin M tyckte att jag hade min morfars snälla ögon och jag blev smickrad för min morfar, han var den snällaste som har gått på denna jord…

Annars har vår släkt en hel del mörka historier och jag och syssling M har skojat om att att skriva en bok om detta tillsammans i sann Stephen King-anda. Vi kan säkert få god hjälp av kusin B som släktforskar och som har, vad jag förstår, hittat ett och annat lik i garderoben..! 😀

Read Full Post »