Jag har åtagit mig en oangenäm uppgift att sitta och ringa runt till några av Kusinerna och göra dem ledsna. En del trevliga samtal och dialoger blir det också, förstås, men att ringa och berätta att en av dem har avlidit hastigt är inget nöje. Men jag gör det för att försöka hjälpa till och avlasta med nåt praktiskt.
I en paus intog jag kycklingkorv och snabbmakaroner och ägnade en stund åt UppsalaTidningen. Alltså, jag måste bara säga det så står i rubriken en gång till:
Maria Thuré rules!
Jag läser hennes bitska krönikor och finner mig asgarva högt i min ensamhet och mitt i allt elände. Då, ska du veta, skriver människan bra!
I dagens tidning kommenterar hon vett och etikett, nåt hon tycker saknas i julhandeln. Hon ger ett färskt exempel från Stormarknaden, där även jag handlar då och då. När jag måste, typ. För precis som Maria Thuré skriver handlar det om varuhandelslagar. Långa köer, en kassa. Efter lååång tid öppnas ytterligare en kassa. Vad händer? Jo en dyrt klädd dam med plats 23 i kön ställer sig först i den nya kön.
Vill du ha lite kul i vintermörkret, läs dagens krönika genom att klicka på länken ovan. Eller sök i arkivet efter Maria Thurés äldre krönikor. För Maria Thuré rules!
Heders till dig som hjälper till så! Det måste vara en mardröm att behöva göra en sån sak när man själv är närmast anhörig, ledsen och chockad. Nu får du en stjärna på himlen!
Fast jag gör det inte för att få en stjärna utan för att hjälpa till. Det är alltid så mycket att göra när sånt här händer.
Jag vet, du är inte typen som hjälper till för att glänsa. Det gör dig ännu bättre. Ju. KRAM!