Skitsöta, eller hur?

Idag har det hänt BRA saker:

• Tant blev väldigt glad för julgruppen.
• Mamma ringde och riksfärdtjänsten avgår klockan tio på lördag, lägenhetsvakten installeras i samband med detta.
• Och så mejlade jag två trista julmejl med bland annat en särskild förfrågan till David och Robert, mina bryllingar i England. Rob svarade snabbt och i positiv riktning (inget slutbesked än, emellertid) och skickade med denna bild på två alldeles bedårande… pojkar? Deras mamma Fiona var uttråkad en dag och klädde upp dem.

Cameron till vänster och Howard, pretty in pink, till höger. Visst är de skitsöta?

Read Full Post »

Test: Vem är du i trafiken?

Dags att tramsa lite med ett test. Gör testet och få reda på vem du är i trafiken!

Hmmmmm… kan ju bli spännande… Tio frågor att svara på… Det här var ju lätt… MEN VA NU?! Så här blev mitt resultat:

Du fick 140 rätt av 300 möjliga

Du är en fartdåre. Du visar ingen hänsyn i trafiken och det är en tidsfråga innan ditt kort ryker.

Fattar inget! Jag kör aldrig för fort! Vad menas? Däremot svär jag en del inne i bilen.

För övrigt har testmakarna stavat fel. LUGNT stavas det, inte lungt. Vad är lungt??? 😈

 PS Hmm hmm… Ordet lugnt är visst inte det enda ord ovan citerade tidnings skribenter inte kan stava till. Vad sägs om följande:

Led svårt av exem

Både i boken och under intervjun återkommer Börje Ahlstedt till just revanschlusten, till uppväxten som son till en skurtant, vars hårda arbete husets hyresgäster aldrig såg. Fadern var arbetslös och led svårt av eksem.

Nååå, stavas det exem eller eksem???

Read Full Post »

Simone de Beauvoirs hjärta

Ett liv fyllt av glädje, glamour och kärlek som slutar i katastrof. Orden är tagna från baksidestexten på Ann-Marie Ljungbergs bok Simone de Beauvoirs hjärta. Och vad gäller katastrofen håller jag fullständigt med! Jag har inte mått så dåligt av att läsa en bok sen jag vet inte när…

En ångestframkallande bok.

                                                                                                                                                                Katarina och Annie, med barnen Stefan och Anna, träffas under en studiecirkel om Simone de Beauvoir. De är ensamstående mammor och bor nära varandra. Ganska snart blir de vänner. Men deras vänskap är ganska provocerande för en del i deras omgivning. Annie är universums centrum och tillsammans med henne blir Katarina en skratt- och fnissmamma. Katastrofen anas under hela boken, men man vet inte VILKEN sorts katastrof det blir. Bitvis skildras mammornas vänskap under åren genom Stefans ögon.

Jag blev inte riktigt klok på den här boken! Den har ett intressant och annorlunda upplägg, för berättelsen rullas upp genom Stefans nio levnadsår. Men karaktärerna känns inte mänskliga. Jag får svårt att känna sympati för nån av dem. Relationerna blir mer och mer invecklade. Till sist fick jag sån ångest av att läsa boken att jag bara kunde läsa korta bitar i taget. Så även om den är välskriven och dessutom var nominerad till Augustpriset 2005 blir det ett lågt betyg.

Read Full Post »

Lite jul hos mig

Nu är här städat och pyntat, klappar och mat är inhandlat, allt klart utom granen till mammas ankomst på lördag. Idag har jag varit och köpt några några blåa hyacinter för jag tycker att de är så vackra och väldoftande. En liten julgrupp blev det till Tant också, jag ska strax gå iväg med den.

Men först några glimtar från lite jul hos mig, 2010:

Glöm inte att posta julkorten! I morgon är det sista dan! Och den som får ett kort från den här påsen är speciellt utvald, så det så!

                                                                                                                                                          Ute i köket har jag monterat upp en mojäng som nästan krävdes ingenjörsexamen för…

Plingandet från änglaspelet hör till julen, men man blir rätt snart nipprig på (o)ljudet…

                                                                                                                                                         Uppe på kokbokshyllan i köket har en tomte hittat sin julboning, nära mjödet.

Tomten håller sig nära mjödflaskan.

                                                                                                                                                              Till julen får alltid Spis-Grisen en rosett av rött sidenband runt halsen.

Spis-Grisen får alltid ett rött sidenband runt halsen till jul. Tomtemor står redo med träsleven.

                                                                                                                                                Tomtar, tja, de kan dyka upp lite här och var just nu. Till exempel bakom en tavla.

Uttrycket ”ha en räv bakom örat” ersätts av ”ha en tomte bakom ramen” till jul. Jag vill särskilt att Reb kollar in min halltapet. Känns den igen???

                                                                                                                                                         En del tomtar har följt med sen barndomen. Det här paret fick jag som liten av mormor och morfar.

Tomtemor och Tomtefar.

                                                                                                                                                                     Men till julen hör inte bara tomtar utan vi ska naturligtvis inte glömma varför vi firar den. Jag har en krubba med sex vise män, till och med. Fast gubbsen på kamelerna verkar vara lite på… kanelen.

Den enda krubban i världen med sex vise män? Fast männen på kamelerna verkar vara lite på kanelen…

                                                                                                                                                            I juletider kan de mest märkliga saker hända. Som här – Påskliljan har blivit Julliljan!

Påskliljan har blivit Julliljan.

                                                                                                                                                    Saker i glober där det snöar är fina, tycker jag! Jag hade en jättesöt tomtemus i en snöglob som jag fått som barn av morfar, men tyvärr avled den för några år sen. Därför blev jag extra glad för denna snöglob som jag fick av Linn julen 2008.

Fin tomte i globen, en julklapp från Linn 2008.

                                                                                                                                                            I sovrummet har jag min lille finske tomtenisse. Han har hängt med sen barnsben. Sen mina ben var barn, alltså.

Den finske tomtenissen har sin plats i mitt sovrum!

                                                                                                                                                         En jul när jag var lite extra ledsen skickade min kompis M mig detta söta hjärta med en liten tomte på. Idag ligger det nedanför ett foto på en trio som tyvärr inte längre finns här på jorden.

Ett hjärta framför fotot av farmor, pappa och farfar.

                                                                                                                                                         Och slutligen har lilla Pappi fått en alldeles egen tomte. Jag saknar honom extra mycket till jul, för han var ju min barndoms jultomte…

Pappi var min barndoms jultomte och jag saknar honom.

Read Full Post »

Lucköppningstajm!

Medan jag pysslar lite med diverse julblommor och annat juligt tycker jag att du ska öppna lucka 15 i den roligaste julkalendern. Eller titta här:

Stå på händer på riktigt har jag aldrig kunnat, men detta var ju en variant som till och med jag skulle klara av. Frågan är bara om du kan GÅ PÅ HÄNDER*??? Det vet FEM hur man gör!

                                                                                                                                                             *Gå på händer = kodord skapat av ett gäng tonåringar i Metropolen Byhålan nån gång på 1970-talet för nånting HELT annat

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Man måste blinka när man svänger ur en rondell – även om man har en röd bil

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Sömnlös natt utan stjärnfall

Inte vet jag om du var ute igår kväll och kikade efter Geminiderna, men jag såg då inget stjärnfall. Däremot undrar jag om det inte var fullmåne, för jag har sovit riktigt illa i natt. Ett annat alternativ är att jag har dåligt samvete för nåt och ett tredje för att boken jag läser är så ångestframkallande.

Inte var den här full i natt?

                                                                                                                                                     Först kunde jag inte somna. Det kändes som om att nån lyste mig i ögonen med en ficklampa varenda gång jag nickade till. Till sist måste jag ha nickat till en längre stund för jag FLÖG upp vid tvåtiden av att ena halvan av min högra lilltånagel hade fastnat i underlakanet. Detta elände är allt annat än skönt och måste klippas. Därför satt jag mitt i natten på toa och klippte klorna. Fästmön sov och snusade och jag var så rädd att störa henne – sovmorgnar är värdefulla ting när man arbetar och idag börjar hon inte förrän klockan 13.

Resten av natten bestod av sån där av-och-på-sömn. Du vet, somna, vakna, somna, vakna. Jag drömde också en obehaglig dröm om en före detta kollega som jag jobbade med från 1980.talet. H*n var kvar i företaget 1990-talet ut, men försvann sen av oklar anledning. För ett tag sen upptäckte jag av en händelse att h*n är vän med DLF* och detta har malt i huvet sen dess. Och i natt tyckte drömministern att det var dags att plocka fram alla svårigheter som kan tänkas existera i mitt liv – detta är en av de jobbiga företeelser. Jag skulle önska att vissa fick känna hur det är att stå nästan helt utan riktiga vänner när det krisar. Åtminstone en dag eller två. Jag har upplevt det under ett år, elva månader och en dag idag. Men å andra sidan har jag fått andra och mycket bättre vänner som är betydligt mer värda än vissa andra.

I morse hade jag lyckats somna till ordentligt när mobilen väste fram ett sms före klockan åtta. Jag är jätteglad att jag har vänner som messar och hör av sig, men det vore bra om man kanske lugnade sig med icke akuta ärenden till lite senare. Anna har bara vissa sovmorgnar i de barnfria veckorna (en sån som denna vecka) när hon är hos mig och behöver då få sova. Problemet är att jag inte kan stänga av min mobil eller sätta den på ljudlöst – jag måste ju stå till förfogande, som det heter. Så tack för gulliga sms, men jag blir gladare om de kommer lite senare på förmiddagen!..

En Toffla var trött i morse.

                                                                                                                                                            Idag är det en strålande vinterdag och nästan nio grader kallt. Jag ska skjutsa Anna till jobbet klockan 13 och sen funderar jag på att ge mig ut och införskaffa lite julig väldoft till hemmet i form av hyacinter eller nåt. Här är väldigt juligt, men den speciella juldoften saknas! Jag ska ladda mobilen och ta några detaljbilder på mina julpryttlar och lägga ut lite senare. Förutom doften fattas det en julgran – som ju också är en härlig doftspridare. (För det ska ju vara en äkta gran, eller hur?) Men en sån införskaffar jag nästa vecka, för hemma hos oss kläs inte granen förrän kvällen före julafton. I år får granen en ny plats, i hörnet mellan balle-dörren** och vitrinskåpet. Jag har gjort plats för den genom att flytta på en megastor växt, en kylhink för champagne och dylika drycker samt en Pride-flagga. Ja, jag VET! Ibland har jag inte riktigt koll på det där med vad som passar ihop…

                                                                                                                                                          *DLF = Den Lille Fjanten, obehaglig(a) personlighet(er) på min förra arbetsplats.
**balle-dörren = Balkongdörren

Read Full Post »