Vad skriver jag efter förra inlägget..?

Tja, det känns som att vad jag än skriver efter förra inlägget så blir det alltför ytligt, alltför värdsligt. Men mitt liv måste ju fortsätta och uppenbarligen finns det ju folk som är mycket intresserade av det. Annars skulle min besöksstatistik inte ligga så högt som den gör. Vissa dar ligger den över 600 – och märk väl att då skriver jag nästan bara personliga dagboksinlägg, inget särskilt bitskt eller samhällsdebatterande eller ens om nån nyläst bok…

Varför har min blogg så många läsare vissa dar när jag inte ens skriver om en bok jag just läst?

                                                                                                                                                            Jag tycker inte att mitt liv är så särskilt spännande. Det är en kamp att komma ur sängen till meningslösheten varje dag, kan jag säga. Och jag vet att jag låter bitter och tråkig, men ändå läser du… 😉

Det vore så fantastiskt att få vara nöjd och glad ett tag igen. Att få känna att tillvaron inte svajar. Jag försöker och försöker, men är det inte dörrar som stängs mitt framför näsan så är det nån/verkligheten som slår mig i huvet.

Idag läste jag att Skrivrummet, där jag gästbloggade en vecka i november, ska läggas ner. Jag är ärligt talat inte så förvånad, jag har anat det en tid, men ändå. Det var en av de redaktionella bloggarna på lokalblaskan som jag gillade. Nu handlar ju inte skrivrummets varande eller inte om huruvida jag som läsare gillar bloggen eller inte, utan om tid, förstås. För ska man ha en levande blogg måste man jobba med den och publicera ofta, svara på kommentarer etc. Har man inte den tiden det krävs för detta faller bloggen så smått i glömska. Lite synd var det att blaskan inte engagerade en nära bekant till mig som är mellan två jobb (hum, hum…) att driva Skrivrummets blogg vidare – mot lite lön, den här gången. Men, men. Jag får glädja mig åt den ära det var att gästblogga där och att jag faktiskt mer än fördubblade bloggens besöksstatistik under min gästbloggarvecka! Hur som helst önskar jag Lena och Anna lycka till bryt ett ben med skrivandet i andra, mer skönlitterära genrer!

Nu börjar dagsljuset sakta strila in genom mina fönster. Ett tunt, grått ljus är det idag. Jag kommer inte undan längre. Ska jag hinna med det jag föresatt mig att göra idag måste jag börja damma NU! Sagt och gjort!

Fram med denna nu!