Möten med människor – på olika sätt

De här senaste dagarna har onekligen gått i en rasande takt! Och ändå känns det som om jag har svårt att få nånting gjort. Ibland känner jag att jag vill prioritera möten med människor, ibland får det gå bort av olika orsaker.

Igår eftermiddag träffade jag L på Tokerian. Vi har som vanligt MASSOR att prata om när vi ses och vi kramas och gillar verkligen varandra. Men som våra liv ser ut nu har vi knappt tid för nåt möte oss emellan. Fast vi TAR oss tid då och då, till omgivningens förtret ibland. Igår var det emellertid min tur att bli återkallade till verkligheten genom att mamma ringde mig på mobilen.

Mamma ringde och återkallade mig till verkligheten.

                                                                                                                                                           Idag har jag varit på ett intressant möte. Det var en anställningsintervju, helt enkelt. Spännande att möta en helt ny arbetsplats med intressanta och för mig nya människor! Besked får jag den här veckan och det är en helt del att tänka igenom för båda parter, tror jag… Det gäller att inte vara rädd för möten med människor…

Rädd för möten med människor tror jag man är på det där stället där man inte förmedlar jobb men där ”företaget” heter nåt i den stilen. Jag fick ju brev i fredags som jag svarade på per e-post samma dag eftersom jag gissade att man inte var på plats. Det var uppenbarligen en korrekt gissning, för svar kom i eftermiddags – per e-post. Det jag kan förvänta mig framöver är inte ett möte utan att en bunt papper skickas hem för påsyn. Ty nu är min handlingsplan inaktuell och en ny ska tas fram. Det är viktigt med papper. Det är VÄLDIGT viktigt med papper. (Fast det är inte så bråttom. Med snigelpost tar det en fyra, fem dar för papperen att komma fram…) Men det jag tror att man glömmer bort på ”företaget” ifråga är att det ärn ÄNNU VIKTIGARE med möten mellan människor. Nu var det jag själv som avbokade mötet sist, i början av året. jag bad att få slippa komma dit eftersom jag blev som ledsen i flera dar efteråt. Idag vet jag inte om jag skulle bli gladare efter ett möte där, men min situation är onekligen en annan och jag är inte längre i en position där jag kan välja. Så länge det bara handlar om papper och planer som ska revideras känner jag mig nöjd. Och min handläggare och jag slipper träffas.

Nya papper att kika på. Gissningsvis tar snigelposten som vanligt fyra, fem dar på sig. Det gäller att inte ha bråttom här i livet.

                                                                                                                                                       Och så ett sista möte. Idag har en försäljare ringt. Tre gånger idag, såg jag på nummerpresentatören. Jag har Nix på min fasta telefon, men eftersom jag är kund hos företaget har man all rätt att ringa. Men då ska det argumenteras igen! Och trots att jag var tydlig med att jag inte kunde ta ställning i en viss konsumentfråga eftersom jag överväger att säga upp detta abonnemang, började personen försöka pracka på mig ett avtal. Om säljaren ÅTMINSTONE INTE hade läst innantill med en röst som lät som om han hade kronisk övre luftrörskatarr… Om h*n åtminstone hade svarat på mina frågor och inte kommit med motfrågor… Om h*n hade varit ett uns LYHÖRD, då kanske vi hade kunnat kommunicera. Till slut fick jag bli otrevlig och säga

jag är inte intresserad så sluta argumentera med mig!

och lägga på luren. Jag kände mig jätteelak, men den här typen av människor gör mig heltokig!

Fästmön är skjutsad till jobbet efter en halvt om halvt misslyckad julklappsshopping på stan idag, vad jag förstod. Nu ska jag ringa mamma och avlägga rapport och därefter blir det skurning av två stycken våtutrymmen. Strykhögen fixade jag medan Anna och jag fikade lite i eftermiddags.