Läser till min förfäran att allt fler arbetslösa tvingas jobba – utan att få lön. Skälet är att de förlorat sin a-kassa och lever på socialbidrag eller stöd från Försäkringskassan. Och det handlar inte om några få personer utan om så många som ungefär 24 000…
Den som förlorar sin a-kassa hamnar i nåt som kallas jobbgarantin. Efter coachning och praktik i 450 dar blir de sen anvisade jobb utan lön. Bara för ett år sen handlade det om 10 500 personer. Nu är antalet personer i den här situationen mer än fördubblat.
Det kallas för fas tre av arbetslösheten. Då, när man inte längre får betalt för jobb man utför utan att arbetsgivaren får pengar för att ta emot en sån person. Detta för naturligtvis också med sig att de som får löner kanske drabbas eftersom fas tre faktiskt ju dumpar löner.
Att bli arbetslös handlar förstås inte bara om att inte längre ha nån försörjning. Det kan knäcka även den starkastes självkänsla, det kan medföra problem i familjen som i värsta fall leder till separationer. Att tvingas ansöka om a-kassa, nåt man kanske betalat varje månad till under hela sitt yrkesverksamma liv, känns som att stå med mössan i handen och skrapa med foten. Men att arbeta utan lön och att arbetgsgivaren får pengar för detta påminner om gamla tiders auktioner på fattiga barn. Och det är f*n i mig det värsta jag har hört i år, 2010…
Vart är vi på väg???