Läser i lokalblaskan att det är ännu fler chefer som flyr Sjukstugan i Backen. Två chefer flyr och en chef är kritisk. Det är intressant att tidningen bara nämner de chefer som slutar och inte ”alla andra”. För tänker man logiskt torde det inte bara vara cheferna som lämnar det sjunkande skeppet Sjukstugan i Backen utan även råttorna vanliga, dödliga anställda. Varför nämns aldrig dessa??? Dessa som kämpar i motvind bland idiotiska beslut som inte har nån som helst förankring i verkligheten. Dessa hjältar i vardagen.
Idag läser jag emellertid att en av Sjukstugans riktigt bra chefer slutar. Den andra chefen som slutar har jobbat där i 35 år. Och orsakerna är en omorganisation som pågått i två och ett halvt år. Upplysningsvis kan jag meddela att när jag tillträdde min tjänst inom Företaget 1986 pågick… en omorganisation.
Det är väl jättebra att en stor koloss till organisation inte står still utan utvecklas. Men när den hela tiden utvecklas så gott som enbart negativt då undrar man om det sitter rätt personer vid rodret. Heder åt de höga höns som klivit ner från chefspinnarna och öppet deklarerat att de inte klarar av att sköta skeppet Sjukstugan! Man undrar bara när högsta ledningen ska inse att man faktiskt har begränsat med såväl kompetens som förtroende och avgå. För det torde ju vara den rimliga följden.
Högsta hönset borde vara nån att se upp till.
Personligen slipper jag i vår att ta emot guldklockan för mitt arbete. För 23 års arbete var ingenting mer värt än att jag fick höra att jag skulle vara tacksam. Tacksam?