Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2010

Vaknade till sedvanliga oljud, men med Fästmön snusandes bredvid. Det känns bra att hon kom hit även om hon mest ligger och inte orkar nåt, stackarn. Febern är lite lägre idag igen, men hon låter som Kakmonstret när hon pratar och har fruktansvärt ont i huvud och ansikte. Bihålor, jo jo, men såna får man ju inget för att ”rensa upp” om man orkar pallra sig till doktorn. Och är hon inte bättre på måndag måste hon nog ändå försöka just pallra sig – då är det sjunde dan hon är sjuk, stackarn, i såna fall och det betyder ju att hon måste ha läkarintyg. Jag försöker annars serva och pyssla om, men jag kan ju inte ta bort det som gör ont, tyvärr.


Anna? Nej, jag skrev att hon LÅTER som Kakmonstret, inte SER UT som Kakmonstret!

                                                                                                                                                       Vänliga och kloka CL ringde framåt lunchtid och önskade gott nytt år. Dan var solig och CL skulle ge sig ut för att besöka en kär, men saknad  familjemedlem som tyvärr inte längre finns i livet. Mina tankar går till dig, CL och till alla som saknar nån kär.

Mamma och jag tog en härlig promenad medan det var lite ljust. Lite praktiskt arbete utförde vi också eftersom vi halkade ut till soprummet med tre soppåsar. På vägen ut såg jag ett plan som verkade dyka ner i husen, nästan… Men det kom aldrig nån smäll, så jag utgår från att allt gick bra.


En märklig syn i skyn.

                                                                                                                                                       Jag ville fota mer, men hittade just inget roligt eller vackert mer än detta bord med tillhörande bänk. Tänk så avlägset det känns att sitta där och ta en kopp kaffe nu…


Massor av snö och ingen vill nog fika här just nu…

                                                                                                                                                     Mamma tyckte mest att jag var jobbig som stannade med mobilkameran, den tejpade, du vet, titt som tätt. Hon pinnade på snabbare än blixten!


Mamma pinnade på snabbare än blixten.

                                                                                                                                                 Noterbart trevligt var att tre (3) för mig okända personer vi mötte hälsade. Vänligt! Det är mer än man kan säga om somliga man känner. Men det handlar väl om… ilska, ömma punkter eller kanske rentav brist på hyfs hos vissa…

Hemkomna igen var vi lite frusna. Mamma intog TV-soffan tillsammans med kaffe och pepparkakor. Jag har förberett lite för en enkel nyårssupé i afton – det vill säga korkat upp ett egenproducerat rödvin från 2002 för luftning, plockat fram stekpanna och ugnsfast form, lagt ett par starköl på kylning, tagit in två påsar skumtomtar* samt dukat. Anna ligger i sängen med leksaksdatorn på magen och svarar på kommentarer på sin blogg. Hon är väldigt söt, men väldigt medtagen. Eller som vi säger på tramsspråket:

Suk och syld!**

Nu ska jag kolla om det har hänt nåt i världen innan jag sätter på mig förklädet eller gör nåt annat som dock inte har med nåt påsättande att göra… (Men FY… Det där var ju snudd på… snusk…)

                                                                                                                                           *Skumtomtarnas roll i nyårssupén? Jaaa, nu blev du allt bra nyfiken, va´?!
** suk och syld = FÖRSKRÄCKLIGT sjuk och förkyld

Read Full Post »

Ur En liten bok om ondska av Ann Heberlein:

[…] Varje steg vi tar mot en förståelse av ondskans motiv är ett steg mot en bättre värld, en värld med mindre ondska. Att förstå och förklara är inte detsamma som att ursäkta […] men först då vi förstår ondskan kan vi göra något åt den. […]

Tuffa ord, men visst ligger det nånting i att det är viktigare att kunna göra nåt åt ondskan i stället för att ursäkta varför en människa eller en handling är ond??? Eller???

Read Full Post »

Att ge bort böcker som man själv vill ha – och sen låna dem så snart mottagaren har läst dem – det kan snudd på vara fräckt. Det var vad jag gjorde med Elisabet Höglunds bok ”En kvinna med det håret kan väl aldrig tas på allvar”. Och som jag njöt! Det är en fröjd att få läsa en bok som är skriven av nån som faktiskt kan… just skriva.


En mycket välskriven bok.

                                                                                                                                                   Elisabet Höglund skildrar sitt liv i boken – från barndomen till nuet. Det blir såväl privata glimtar som glimtar från ett händelserikt yrkesliv med många spännande uppdrag, såväl i Sverige som utomlands.

Men det som går igenom hela boken är mobbningen. Den Elisabet Höglund utsätts för som barn av skolkamrater, men också av sin egen mamma, tycker jag. Och så den som kanske är värst av allt: vuxenmobbningen. För det har visat sig, inte bara för Elisabet Höglund, att om man är kvinna och dessutom duktig på sitt jobb – då ska man hålla sig på mattan. Annars får man utstå en massa skit från avundsjuka kollegor.Och så blir man tagen i öronen av cheferna, en del så inkompetenta att man undrar om de fick sina jobb i julklapp, eller nåt…

Jag trodde att boken främst skulle behandla uppbrottet från TV4:s program Förkväll. Den behandlar också detta skeende – men främst i slutet. Även om jag kan förstå den smärta (ja, jag kan faktiskt det!) Elisabet Höglund känner kring den händelsen, tycker jag att boken totalt sett andas styrka, kraft och mod. Den är definitivt inte skriven av nån kuvad kvinna – tack och lov! För övrigt är Elisabet Höglunds egna funderingar kring VARFÖR hon blev uppmanad att ta time out troligen högst överensstämmande med sanningen: programmet hade låga tittarsiffror och nånting skandalöst behövde göras för att lyfta det. (Själv har jag endast sett korta delar av programmet, men det lilla jag har sett intresserade mig inte det minsta. Krystad TV-underhållning, skulle jag klassificera det under.)

Skulle jag ha några invändningar mot boken är det att det är lite för många korrekturfel, framför allt mot slutet av boken och att dess titel är lite för lång – men det är bara för att det blir många tecken att hamra ner på tangentbordet när man refererar till boken så ofta… (Titeln, som är ett citat, är för övrigt helt rätt!)

Det kan inte bli annat än högst betyg för årets sist lästa bok!

                                                                                                                                             Uppdaterat: Jag har just fått veta av Elisabet Höglund själv att första upplagan snart är slut hos bokhandlarna, men att förlaget, trots efterfrågan, inte planerar nytryck. Skitdåligt, tycker jag, om förlaget inte tänker om!

Read Full Post »

Året som gått måste ju också sammanfattas i en listjävel över det bästa, eller hur? Så här kommer min egen Årets-bästa-listjävel:

Årets bästa böcker jag har läst (behöver inte vara utkomna 2010):

                                                                                                                                                       Årets bästa filmer (behöver inte ha haft premiär 2010):

                                                                                                                                                      Årets bästa TV-program (som jag såg, inklusive dokumentärer, men exklusive andra filmer):

                                                                                                                                                      Årets bästa musik (som jag lyssnade på):

                                                                                                                                                       Årets bästa hotell:

                                                                                                                                                         Årets bästa doktor:

                                                                                                                                                  Årets bästa affär:

                                                                                                                                                       Årets bästa arbetsgivare:

                                                                                                                                                     Årets bästa frissa:

  • Mona

                                                                                                                                                         Årets bästa vänner:

                                                                                                                                                 Årets bästa släkting:

  • Magnus

                                                                                                                                                      Årets bästa kids:

                                                                                                                                                      Årets bästa mamma:

  • Toffelmamman

                                                                                                                                                       Årets bästa Fästmö:

Massar av glädje och kärlek har ni gett mig under året! Er som är levande önskar jag ett riktigt Gott Nytt År!

Read Full Post »

Stackars älsklingen har blivit sämre igen. Febern är tillbaka och det låter som om hon pratar med en hink över huvet. Ensam och ynklig lät hon dessutom, så jag har erbjudit henne hämtning hit så att hon kan ligga i mitt sovrum och vara sjuk. Inte så bra att vara ensam med feber när man dessutom har en kronisk sjukdom som påverkas, nämligen. Vi får se hur det blir, när jag pratade med henne vid lunchtid var det inte så piggt.


Älsklingen är sjuk igen och ensam.

                                                                                                                                                         En annons orsakade en del huvudbry idag, men genom lite mejlande ordnade sig det hela. Det är mänskligt att fela, fast den som känner mig vet att korrekturfel – i ANDRAS texter – är det hårt straff på.

Sen kom ett brev där en specifikation efterlystes (det handlade om min otroligt höga ersättning…). Eftersom jag inte har tillgång till nån kopiator fick jag scanna in pappret och som tur var gick det att skicka in via e-post. När ska det vara färdigt med alla papper och blanketter hit och dit, egentligen? Jag får bara huvudvärk, för några pengar får jag ju inte. Eller jo, jag får ju LITE GRANN – och sen tar man tillbaka LITE av det där LITE GRANN, antagligen för att jag inte ska känna mig stenrik…

Hann precis gå ett varv med dammsugaren innan det var dags att åka iväg med mamma till frissan. Nu är jag hemma en stund eftersom det är så dyrt att parkera där, men jag ska strax åka igen.

Vi får se hur många vi blir till kvällen… Två eller tre. Jag blir lite orolig när Anna är ensam, men samtidigt fattar jag om hon vill vara det när hon inte mår bra.

Read Full Post »

Äh, jag vet inte vad/vem det är som låter så att jag väcks varje morgon. Knappast barren som rasar från gröngölingen* i vardagsrummet. Ett sisyfosarbete, kära läsare, detta att dammsuga upp barr varje dag. Annars, vad gäller den ofrivilliga väckningen, kan jag meddela att jag har svårt att urskilja om det är sång eller gråt/trots. Allt låter liksom lika illa.

Idag på förmiddagen ska jag inte suga upp enbart granbarr, utan alla dammråttor och smulor som har tagit över lägenheten. Notera att jag skriver ”lägenheten” och inte ”Mitt Hem”. Det är ett första steg för mig att skilja mig emotionellt från stället där jag har bott i 16 och ett halvt år.

(Vänta lite, jag fick en nysattack och hann inte med att få upp näsduken, så jag måste torka av skärmen lite…)


Hade behövt en sån här varningsskylt…

                                                                                                                                                      Igår såg jag En Riktigt… Tjock Person och den njutning det beredde mig var att jag kunde känna mig smal en stund. Tills jag letade fram vågen och frejdigt steg upp på den. HUGA! Jag undrar därför om det inte var min egen spegelbild jag såg i fönstret, helt enkelt. Eftersom den inte nickade igenkännande eller på annat sätt hälsade misstänker jag starkt att Fettot, det var helt enkelt jag.

Naturligtvis hinner jag inte akut-/snabbanta tills Fästmön kommer hit – vilket jag hoppas blir redan i kväll. Annars blir hon så extra ensam hemma i Himlen eftersom Slaktar-Pojken ska till sin pappa idag och ut på galej i morgon. Anna har ju legat däckad och inte haft nå vidare aptit, så en viss viktnedgång torde vara enda vinsten av detta.

Mamma ska skjutsas till min frissa i eftermiddag och få sitt hår fixat. Det känns bra att överlämna henne i Monas kompetenta händer! 😀 Under tiden kanske jag gör några ärenden, det vill säga tar en nypa luft.

Jag läser en väldigt bra bok just nu, Elisabet Höglunds ”En kvinna med det håret kan väl aldrig tas på allvar”. När jag är klar serverar jag en recension här, förstås. Men jag vill redan nu säga att det är tufft att läsa om framför allt den mobbning Elisabet Höglund har blivit utsatt för – både som barn och som vuxen. Och jag vet inte vilken av mobbningarna som är värst. Att mobbas när man är ung präglar en för resten av livet. Samtidigt, att mobbas som vuxen, av vuxna som borde veta bättre, det är fruktansvärt. Därför går det inte så fort att läsa en sån här bok. Man orkar inte, helt enkelt. Men NU ska jag läsa en stund innandet är dags att kliva upp och gräva fram dammsugaren!

                                                                                                                                            *gröngölingen = julgranen

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (gullegris) respektive sänkning (sopprot) – tillika årets sista. Gullegrisarna och sopprötterna kommer från min första franskafröken som var ärlig nog att medge att hon hade just gullegrisar och sopprötter – även om detta nog inte var nån bra idé av en lärare…

Gullegris

  • Älskade Fästmön (som har jobbat hårt under hösten och som såg fram emot julledighet och sen blev däckad av feber och hosta efter jul)
  • Mamma (som försöker stötta mig på sitt lilla vis)
  • S (som skickade ett nyårspaket med turstrumpor)
  • Sysslingen (som jag ser fram emot att ha spännande saker på gång ihop med)
  • Riktiga vänner (såna där som du kan lita på i vårt och torrt)

                                                                                                                                                  Sopprot

  • Virusskit (som lurar bakom min näsa och i min hals)
  • Att den/de som gör fel aldrig vågar stå för de(t) misstag den/de har gjort utan alltid skyller ifrån sig
  • Lekar klockan sju på morgonen (tystnad, tack!)
  • Alla som var ensamma i jul (det gör mig ont för jag vet ett par stycken!)
  • Hot (nej jag vägrar att göra som ”du” säger!)

Read Full Post »

Older Posts »