Inte mycket till dag, denna

Idag blev det inte mycket till dag. Jag har varit ledsen så gott som hela dan och det har Fästmön också. Våra öden hänger liksom ihop, även om vi är ledsna för olika saker.

Anna fick en rejäl sovmorgon idag för jag tänkte att hon behövde det. Problemet blev bara att dan försvann för henne. Först vid 13-tiden kom vi på att vi borde ut och handla lite presenter och julklappar. Tyvärr hade jag fått ett brev med en massa papper och blanketter från a-kassan, så jag fick skriva ett brev, vänta i telefonkö och ringa två samtal innan vi kom iväg. Jag förstod nämligen inte vad det var för uppgifter de ville ha från mig och en av mina arbetsgivare, så jag blev tvungen att ringa. Och när man ringer är det ju så gott som alltid telefonkö. Tänk om a-kassan själv kunde ringa nån gång och fråga vad det nu är de undrar över så kanske man kan lösa det direkt. Nu fick jag till exempel själv skriva ett intyg på vad jag har gjort sen den 1 februari 2009. Jag menar, jag kan ju hitta på vad som helst. Fast nu gjorde jag inte det utan jag var ärlig och uppgav att jag innehaft ett tiotal uppdrag.

A-kassan tycks älska papper och blanketter. Jag undrar hur många träd de skickade mig idag…

                                                                                                                                                           Anna och jag kom väl iväg så småningom, men tårarna ville inte sluta trilla förrän jag klev innanför dörren på Stormarknaden. Då blev jag kall och varm om vartannat och gick som en robot utan känslor mellan butikerna. Nöjd blev jag emellertid när jag kom hem med inte mindre än fem julklappar till två av barnen. Jag får lära mig att leva på gröt sen. (Jag avskyr gröt, så då lär jag bli smal och snygg på kuppen!)

Under tiden vi var inne och handlade hade det snöat rejält. Det har liksom gjort det av och till idag. Snön är nog det enda jag inte kan vänja mig vid. Eller snarare, förlika mig med. Jag verkligen avskyr att skotta fram bilen, borsta rutor, skrapa rutor, halka etc. Kylan kan jag vänja mig vid, även om jag tycker att det är liiite kallt med endast 18 grader i köket som min gentila bostadsrättsförening bjuder på… När jag skjutsade Anna till jobbet strax före klockan 16 hade det dessutom blivit ordentligt halt på vägarna.

Nån middag har vi inte fått i oss idag, men jag har lovat att rensa spargrisen så vi får var sitt meal på Max. Det blir billigast, enklast och bäst.

Nu ska jag slå in några klappar. Ho ho hoooooooo…

Tomte-Tofflan ska slå in julklappar.

                                                                                                                                                         PS Självsprickan på tummen är mycket bättre, tack vare stjärtsalva* och plåster (eftersom det blödde igår kväll).

                                                                                                                                                     *stjärtsalva = Idomin