Om du frågar mig hur jag har sovit i natt svarar jag
av och till
Jag har haft ont i magen, men det är inte magen som har stört mig utan grubblerierna. Från och med i morgon står jag utan försörjning. Jag har inte fått nåt besked från a-kassan än om jag får ersättning eller inte. Däremot damp det ner en blankett i retur som jag ska återsända dem TILLSAMMANS med beskedet jag väntar på. De kunde alltså inte behålla blanketten tills jag fått och skickat in beskedet? Nu kommer det att krävas ett stort kuvert och dubbla frimärken IGEN.
JAG ÄR INTE GJORD AV PENGAR, A-KASSAN! Det är liksom därför jag har vänt mig till er.
Inte vet jag heller om jag ska gå till Arbetsförmedlingen i morgon. Jag är ju redan inskriven där, så. Min handläggare tycker ju uppenbarligen att det är OK att jag inte kommer till henne och några rapporter har hon inte heller efterfrågat. Så…
Nu återstår att gå ut och samla tomburkar om nätterna. På nätterna är det bättre, för då slipper man slåss mot andra burksamlare!
Jag hatar verkligen det här. Jag vet inte vad jag ska göra mer än att söka jobb.
Kära (knappast, men…) före detta kollegor, jag vet att ni läser min blogg (fast jag förstår ju inte hur ni har tid att göra det på arbetet…) och jag fattar att ni gottar er just nu åt min situation. Men glöm inte bort att allting kan gå itu bara så där. Ibland sker det utan förvarning.
Gå till Toffelprofilen
in a blinck of an eye kanske är ngt de bör tänka på då
kram
Det bör nog alla inblandade ha för ögonen att det kan gå fort. Itu, alltså.
Kram!
Att livet kan vända på en fem-öring kan jag skriva under på!
Du gör det du kan. Du påverkar det du kan påverka.
Kram
Jag är bara ledsen idag och gör inte mycket vettigt.
Men kram!
Nu vet jag ju inte riktigt vad som hänt dig, men har i a f fattat att du är mellan arbeten. Vad jag inte fattar är hur någon kan ”gotta” sig åt det, det måste vara synnerligen osympatiska människor som gör det! Min man har varit arbetslös i mer än 4 år nu, och här ser ju systemet lite annorlunda ut, så vi lever på min lön, har inget annat val. Jag har ju sett hur det tär på honom, även om han sätter upp ”a brave face”. Jag hoppas att det löser sig för dig snart, för jag VET att det finns ett jobb för dig! Annat är inte möjligt, du verkar vara en dam med både skinn på näsan och goda kvalifikationer, och sånt ska betala sig i längden. Inte är du trist heller, som du skrev i förra inlägget. Trista är bara de som gottar sig åt andras olycka. Stå på dig, Tofflan, du vinner i längden!
Tack för vänliga rader! Jag vill inte skriva öppet om allting, men jag känner igen det du skriver om vad gäller din man. Nu har ju jag en särbo som kämpar på sitt håll för att få en deltidslön att räcka till sig och sina fyra barn, så ingen av oss kan hjälpa den andra. Snart finns bara en utväg kvar.