Först en man med ett spjut genom halsen, en man som hänger död, tömd på blod, i ett träd, tillsammans med några djur. Sen en man utan huvud i en bil. Detta är upptakten till senaste Maria Wern-serien på TV4, Stum sitter guden, en TV-film baserad på en bok av Anna Jansson med samma namn.
Eva Röse spelar polisen Maria Wern.
Morden för tankarna till ritualmord eller offerritual enligt den fornnordiska asatron. När Maria Wern och hennes kollegor vid Visby-polisen undersöker fallen upptäcker de att det första mordet är närmast identiskt med ett som utfördes nio år tidigare. Är det en copycat? Samtidigt konfronteras Maria Wern med en person från sitt förflutna, en profilerare som hon hade ett förhållande med. Frågan är om de kan jobba ihop nu, 15 år senare.
Anna Jansson är en av mina klara deckarförfattare. Jag har läst alla hennes böcker och hoppas att tomten är snäll mot mig i år, för jag har önskat den senaste av mamma i julklapp.
Men när man gör film av bra böcker blir det inte alltid lyckat. Det slår mig till exempel att trots att händelserna utspelar sig på Gotland, pratar de allra flesta stockholmska. I första avsnittet, som jag just har sett, var det EN som pratade gotländska – och då hoppade jag högt. Detta första avsnitt var emellertid blodigt och spännande och givetvis ska jag se den avslutande delen som visas nu på onsdag. Därefter blir det ytterligare två avsnitt som baseras på boken Alla de stillsamma döda.
Medelbetyg, än så länge.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Hade högre förväntningar på denna serie. Var inte alls imponerad tyvärr.
Nej, jag blev lite besviken också, men ska ändå se nästa avsnitt.
Ju mer blod och våld, desto mindre chans att jag ser en film. Så den här är verkligen inget för mig.
Personligen så svimmar jag vid åsynen av blod, MEN jag gillar deckare! (Jag gillar inte våld heller, så jag tittar bort rätt mycket…)
Tycker inte det ska va blod & sånt i deckare
Det e ju tjusningen med deckare att slippa mycket blond & skräck. Ska ju va mer spännande och egettänkande
Jo jag håller med! Det är ju det som är tjusningen lite att få klura ut själv vem den skyldige är!
Ingredienser som gudamytologi och ritualmord lovade gott, men det är en fascinerande ointressant berättelse. Trots att TV4 tack och lov insett att man inte kan dra ut på en av Janssons böcker i hela fyra avsnitt så är detta en sällsynt blek och, om ni ursäktar, blodfattig deckare.
Fallet löses mer eller mindre av en slump, polisgruppen är lika tafflig som i förra serien (Främmande fågel), det blir aldrig någon riktig spänning och slutet var ett antiklimax av sällan skådat slag.
Mja, så blodfattig var den ju inte, men jag förstår hur du menar. Främmande fågel var sämre som TV-film, tycker jag. Nej, för min del är böckerna betydligt bättre än TV-filmatiseringarna. Jag gillar Anna Jansson, men undrar också om vi har några levande gotlkänningar kvar efter att alla författare har haft ihjälk folk på ön…