Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 29 november, 2010

Verkligen inte. Skittrist är jag. Konservativ och tråkig i mina vanor. Skiter i mitt utseende – förutom håååret dårå, som jag skulle kunna lägga ut miljoner pengar på om jag hade.

Gillar att sitta i fåtöljen och läsa, helst nån snaskig deckare. Och irritera mig på korrekturfelen i bokhelv***t och tycka att den och den författaren är en diva som inte svarar på kommentarer på sin blogg. Sån är jag. För jag är ju så inte rolig och mest plikttrogen och svarar på ALLA kommentarer som publiceras. (Ja, administrationsskorpionen dissar somliga kommentarer.)


Administrationsskorpionen i egen hög – eller snarare låghalt – person.

                                                                                                                                              Förutom att jag inte är rolig utan trist är jag elak också. Jag är så elak att man måste skriva elaka saker om mig och häckla mig och trampa på mig. Bara slå, jag är allmän slagpåse. Det räcker inte med att mitt liv är förstört, det ska liksom tatueras in i min panna också.

Men gör så om du blir lyckligare av det. Själv tänker jag varken hämnas eller gotta mig åt olyckor och elände. Jag vet bara att den som har gjort ont till sist får smaka på det onda själv, så det är väl detta Onda jag går igenom just nu. På väg mot Ingenmansland där jag är papperslös – vad är väl ett papper? En massa ord som jag kanske har skrivit själv åt nån annan. Vad ger ni mig för det?!

En stunds skratt åt Pensionärsjävlarna fick mig att glömma verkligheten. Jag är så trött på att vara trött och ha ont i huvet och vara yr och inte orka – och att bli stampad på, trampad på, uthängd, förnedrad. Jag tror att jag ska göra som en person jag trodde att jag kände: utnyttja mina kontakter med administrationsskorpionen och ta bort möjligheten att kommentera. På så vis kan jag ju sitta i min glasbubbla och låtsasleva och slipper bli utsatt för verkligheten och sanningar och sånt som bara, bara gör mig illa. Bara låta livet rulla på. Men jag är inte sån.


Jag önskar att livet rullade på, bara.

                                                                                                                                                        Jag FRUKTAR verkligen människor, för jag vet hur ont de kan göra. Jag har själv gjort ont, så jag vet vad vår sort är kapabel till. Men till och med jag har gränser. När nån ligger då sparkar jag inte mer. Det finns det så många andra som gör. Sparkar och hånskrattar och njuter. Bland det mest pinsamma var skrattet när jag förklarade hur min verklighet är på väg att forma sig. Det är som att man inte tror att pengar faktiskt tar slut en dag. De har nämligen en tendens att göra det när man inte har nån inkomst. Och då återstår bara..?

OCH DESSUTOM HAR JAG EN J***A SJÄLVSPRICKA I HÖGER TUMME SOM BLÖDER OCH GÖR SKITONT! GAH!

Read Full Post »

Två utflykter till i verkligheten blev det i eftermiddag för min del. Och så tog jag Fästmön med mig. Tur är väl det, annars hade jag inte stått ut med stället vi var på. Och jag KAN ju inte avslöja var vi var eftersom det inhandlades ett par julklappar.

Men det inhandlades även en mega-räkmacka, stor som en avlång smörgåstårta. Nu tycker du väl att jag är slösig och kastar pengar omkring mig på räkmackor – SKÄMS på mig! Men vet du, den hade kort datum (gick ut idag) och kostade endast 69 pix! Dessutom har vi ätit av denna jättemacka TVÅ gånger – VAR!


Under min andra halva blev jag smått illamående av all majonnäs… Urrk… Men bäst att äta så man blir mätt!

                                                                                                                                                           Anna var en riktig Virrp-Anna idag dessutom. Hon glömde NÅT VÄSENTLIGT på jobbet. Till dess att vi samlat krafter för att åka dit i kväll fick hon nyttja mitt förstoringsglas.


Man kan tro att Sherlock Holmes var på besök, men det var Anna som ville läsa lite i sin bok.

                                                                                                                                                    Kvällens utflykt i verkligheten gick alltså till Annas jobb. Vi åkte dit i värstaste mysbrallan och förfasade oss över vad den alltid så chict och rätt klädda fru Hatt skulle ha tänkt – och kanske bloggat! – om oss om hon hade sett oss. (Kram, darling, du är sniggast!)

Resten av kvällen har vi tillbringat framför TV:n där vi sett DVD-inspelningar av Brottet (sista, spännande delen!) samt Stum sitter guden. Nu blir det faktiskt lite mer TV- det är ju CSI (då får jag blunda igen när det blir blodigt) och Pensionärsjävlar!

Read Full Post »

Först en man med ett spjut genom halsen, en man som hänger död, tömd på blod, i ett träd, tillsammans med några djur. Sen en man utan huvud i en bil. Detta är upptakten till senaste Maria Wern-serien på TV4, Stum sitter guden, en TV-film baserad på en bok av Anna Jansson med samma namn.


Eva Röse spelar polisen Maria Wern.

                                                                                                                                                       Morden för tankarna till ritualmord eller offerritual enligt den fornnordiska asatron. När Maria Wern och hennes kollegor vid Visby-polisen undersöker fallen upptäcker de att det första mordet är närmast identiskt med ett som utfördes nio år tidigare. Är det en copycat? Samtidigt konfronteras Maria Wern med en person från sitt förflutna, en profilerare som hon hade ett förhållande med. Frågan är om de kan jobba ihop nu, 15 år senare.

Anna Jansson är en av mina klara deckarförfattare. Jag har läst alla hennes böcker och hoppas att tomten är snäll mot mig i år, för jag har önskat den senaste av mamma i julklapp.

Men när man gör film av bra böcker blir det inte alltid lyckat. Det slår mig till exempel att trots att händelserna utspelar sig på Gotland, pratar de allra flesta stockholmska. I första avsnittet, som jag just har sett, var det EN som pratade gotländska – och då hoppade jag högt. Detta första avsnitt var emellertid blodigt och spännande och givetvis ska jag se den avslutande delen som visas nu på onsdag. Därefter blir det ytterligare två avsnitt som baseras på boken Alla de stillsamma döda.

Medelbetyg, än så länge.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Nu på morgonen har Clark Kent* gjort sin årliga hälsoundersökning**. Som tur var hittade man inga fel på honom, men han fick torkarblad och en blinkerskåpa på passagerarsidan utbytt (den lossnar då och då). Klart man blir nöjd och glad som ägare när verkstan inte hittar några fel, fast så kör jag ju också Toyota och dessa bilar är det aldrig fel på (ta i trä).


Tyvärr är det som bekant vinter och Clark är inte lika skinande som han brukar vara.

                                                                                                                                                           Clarks ägare verkar det vara fel på, tyvärr, för hon har fortfarande ont i huvudet och känner sig dödstrött trots nya mediciner som borde pigga upp. Jag höll på att somna i fåtöljen i bilhallen medan jag väntade på att Clark skulle blir färdig, så mycket läsning i den medhavda boken blev det inte. Det känns som om jag inte har sovit på en vecka utan i stället har ägnat mig åt att festa. Yrseln kommer och går och jag känner att jag trampar luft när jag går… Tanken var att åka ner till Jerry och störa honom lite på jobbet idag under eller efter bilservicen, men jag orkade helt enkelt inte utan var tvungen att åka hem.

Ska strax vara lite huslig och ta hand om den rena tvätten från igår. Sen borde jag gå ett varv med dammvippa och dammsugare, men jag vet inte om jag orkar, helt enkelt. Fästmön jobbar till 13.30 och nu när bilen är klar ska jag åka och hämta henne. Eventuellt blir det en tur till en affär för att köpa en julklapp till min mamma. I vart fall måste vi handla nån midddagsmat.

Det är en strålande solig och kall dag, runt minus tolv grader. Så kanske det blir ett varv med dammsugaren trots allt – det är ju inte särskilt varmt här inne i lägenheten.

Slutligen undrar jag vem den där Karl Jonas Herbert är som envisas med att ringa mig stup i kvarten – och alltid när jag inte är hemma. Vad vill han egentligen???

Vidare har jag påmint min före detta kollega om att jag inte accepterar utspelet på bloggen utan överväger åtgärder om inte mitt namn tas bort. Alternativet är att fakta rättas till, men personen i fråga verkar ju inte vara intresserad av sanningen, så… Tråkigt, fast inte mest för mig.

Nu ska jag inta lite frukost så kanske yrseln dämpas lite…

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bildarling
**årlig hälsoundersökning = årlig service

Read Full Post »