Jag snackar om rökning. Folkhälsoinstitutet har under åren 2008 – 2010 fått 69 miljoner kronor för att försöka få svenskarna att sluta röka. Men nu röker fler än nånsin…
Hur kan man låta sina pengar gå upp i rök?
För mig är det ofattbart att FLER än nånsin röker i denna upplysta tid vi lever i. Så gott som alla man pratar med vet att det är farligt att röka – att man skadar sig själv men också andra. Till och med andra som inte är födda än. Och så kostar det ju ganska mycket pengar att röka.
Folkhälsoinstitutet vill nu ta i med hårdhandskarna, enligt en artikel i Dagens Nyheter. Följande åtgärder är på förslag
- Höj tobaksskatten med 5 procent årligen.
- Inför totalt marknadsförings- och exponeringsförbud – tobak ska inte få förvaras inom synhåll för konsumenterna.
- Lagstifta om fler rökfria miljöer.
- Jobba särskilt för att få unga under 18 år att låta bli att röka.
Jag kan inte hjälpa det, men jag känner att detta är lite för luddigt formulerade åtgärder. Jag saknar konkreta åtgärder i lagstiftningen. Vad menas till exempel med
fler rökfria miljöer
och HUR vill man
jobba särskilt för att få unga att låta bli att röka?
De senaste fem åren har 200 000 svenskar slutat röka. Det är bra. Men samtidigt röker tolv procent av alla män och lika många kvinnor. Bland männen är det en ökning med en procent jämfört med förra året. Statistiken visar också att över 40 procent av alla tjejer i gymnasiet röker, bland killarna ligger siffran runt 36 procent. Det är klara och tydliga ökningar i alla siffror – utom för kvinnorna där siffran är oförändrad.
Trycket är hårt på rökavvänjarna i primärvården. Och vissa arbetsplatser inför total rökfrihet. Men hur är det på skolorna? Enligt eleverna själva röks det på 80 procent av våra skolgårdar.
Jag har själv rökt, men slutade för över sex år sen. Jag tycker att rök och rökare luktar vidrigt illa, så illa att jag börjar få svårt att umgås med rökare och i rökiga miljöer. Att sluta röka är bland det bästa jag har gjort. Det var naturligtvis inte lätt och det var en lång process som ledde fram till beslutet. Jag tror att jag ”tänkte” i över ett år. Sen sökte jag och fick hjälp av min dåvarande husläkare. Jag har tagit ETT enda bloss sen jag slutade. Det var skitäckligt.
Det jag ville säga med den här slutklämmen på inlägget är att det går att sluta röka, även om man har rökt länge och mycket som jag. Men man behöver hjälp. Och vilken sorts hjälp är högst individuellt. Främst av allt, emellertid, behöver man viljan att sluta. Utan den går det inte.
Folkhälsoinstitutet och samhället i övrigt kan inte ge folk viljan att sluta röka. Men de kan göra allt för att underlätta för den som vill sluta att få hjälp genom att mer aktivit stödja rökavvänjare och rökavvänjningsaktiviteter. Och se till att rökavvänjningsläkemedel blir ÄNNU mer subventionerade än de är idag. Totalt rökförbud på skolgårdar är för övrigt en självklarhet.
Gå till Toffelprofilen
Jag tror inte att det finns någon skola i landet, där rökning är tillåtet, men däremot är det svårt att hindra elever från att röka ändå.
På min skola är det få som röker. Kanske 5% av personalen och 10 % av eleverna. Man ser också väldigt tydligt att rökning till viss del är en klassfråga. Välutbildade röker inte i samma utsträckning. På vissa program röker ingen elev.
Det svåra uppstår när beslutsfattarna bestämmer att rökning ej är tillåtet på skolan, varvid alla rökare ska gå tvärs över gatan och stå utanför villorna där och bolma.
Vi lärare förvandlas till någon slags rökpoliser och jag vill inte vara en tjatig bitch som jagar bort rökare utanför skolans entréer hela dagarna. Det ingår inte i mitt arbete tycker jag.
När det däremot är kommunfullmäktige eller konsert går det däremot bra att röka utanför skolans lokaler. Men det är kanske skillnad på elever och politiker?
Alla anställda och elever på gymnasiet och vux erbjuds rökavvänjningskurs, men alla är inte intresserade.
Jag är så oerhört tacksam att jag aldrig börjat röka. Rökning är skitäckligt enligt min mening.
Skolan har ett ansvar, men föräldrarna har ändå huvudansvaret för sin barn.
Som ickerökare har jag inga problem med att skatten höjs. Och att rökavvänjningspreparat subventioneras.
Jag tror också att man i samhället behöver se till att det finns tilräckligt med rökavvänjare och informatörer som kan jobba för att hjälpa folk att bli rökfria. Egentligen tror jag att många rökare vill sluta, men saknar den där sista motivationen som ger slutkicken i rätt riktning. Så var det för mig tills jag nådde dit. Förbud gör folk obstinata. Lärare ska inte vara vakter på det sättet, men alla skolor ska vara rökfria.
När jag låg på sjukhus stod det personal utanför mitt öppna fönster och rökte, i landstingets kläder. Hur äckligt var inte det..? Jag kunde inte ens gå därifrån, ju. Landstinget säger sig ha blivit rökfritt redan 1991… Skitsnack!