Jag har sagt det ett antal gånger och jag säger det igen: detta är ingen politisk blogg. MEN… Det går ju inte att lämna Mona Sahlins aviserade avgång okommenterad!
Mona Sahlin meddelade idag att hon avgår som partiledare för sossarna.
Först och främst tycker jag att hon gör helt rätt. Hon har insett sina begränsningar och säkert efter långt och moget övervägande bestämt sig. Det hedrar henne. I mars nästa år får partiets kongress välja en ny partiledare, en inte helt lätt uppgift. Skälet till detta är att jag inte tycker att det finns nån riktigt självklar kandidat.
Mona Sahlin har inte varit okontroversiell inom politiken. Hon valde att ta time out efter den så kallade Tobleroneaffären på 1990-talet. Hade detta felaktiga hanterande av tjänstekontokort inte uppdagats tror jag att hon blivit sossarnas partiledare tidigare än hon blev.
Svenska Dagbladet har några kul – och några mindre kul – bilder från hennes karriär här.
Det var oerhört tufft av henne att göra politisk comeback. För många funkar det inte alls. För Mona Sahlin har det väl funkat sisådär, tycker jag.
Pravda, förlåt Aftonbladets politiska expert Lena Mellin menar att bara ett mirakel hade kunnat rädda Mona Sahlin, men att det lär bli svårt att hitta hennes ersättare. Lena Mellin anser att det ändå var rätt beslut av Mona Sahlin. Det håller jag med om. Däremot är jag tveksam till en del av de tänkbara efterträdare som Aftonbladet lyfter fram. Jag har till exempel svårt att se Thomas Östros som en het kandidat till partiledarposten och Jytte Guteland känner jag inte alls till (hon är SSU-ordförande). Flera av de andra namnen är helt okända för mig och Thomas Bodström tror jag inte heller på. Nja, får jag hoppas och önska så håller jag på Margot Wallström. För hon vågade säga emot Göran Persson och DET vittnar om rejält med skinn på näsan!
Några av mina starkaste privata bilder av Mona Sahlin – alltså MINA privata, inte hennes – var när vi delade bord under en föreställning en kväll på en Pridefestival för några år sen. Jag undrade varför det var så tomt vid just hennes bord, det var ståbord och det stod ju bara en ganska kort, brunhårig tjej där. Så jag ställde ner mitt ölglas och så njöt vi av showen vid samma bord. Det var först i pausen jag noterade männen i kostymer om omgav oss…
Tja, denna dag tog en intressant vändning för politiken i Sverige…
Läs även andra bloggares åsikter om Mona Sahlin avgår och Mona Sahlins avgång
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Oavsett vad man har för politisk hemvist, så är Mona Sahlin en kvinna som kämpat hårt i en hård manlig värld.
Jag hoppas att hon får en ny givande karriär, där hon kommer till sin rätt.
Och jag undrar hur det kommer att gå för sossarna. När ska de fatta att deras politik är förlegad och att världen har förändrats…
Det håller jag med om! Jag undrar vad hon ska göra nu… Och nog är det så att sossarnas politik behöver förnyas, jag tror inte det räcker med att byta partiledare…
jag håller med inna. o jag ser gärna margot som ny partiledare. då kommer jag nog rösta på dem igen
Så långt som att rösta på dem kan jag inte bestämma mig för nu, det beror helt på hur de förnyar sin politik! Men Margot är bra.
Jag har aldrig tyckt att Mona gjort sig bäst inom politiken, men, hon har stått rackryggat många gånger, lite i palmes fotspår, och framförallt har man sett henne fler gånger i publiken på pride, senast förra året. Har också hoppats tidigare att Margot skulle kliva in i den rollen, Jytte Guteland tror jag är för ung än…
Mona har varit rätt smart som har visat sig på Pride – inte bara en gång utan flera gånger. Det har iofs även andra partiledare, men Mona har varit där massor av gånger. Margot var den enda som vågade mopsa mot PÄÄÄÄÄÄÄÄRSSON och har massor av skinn på näsan samt är kompetent, men hon har ju sagt tvärnej. Igen. Trots lunchbjudning…