Burgare som aldrig ruttnar

Satt och slösurfade lite och hittade en äckelkrönika, signerad Clas Svahn på DN. Krönikan handlade om ryktet att McDonald’s hamburgare aldrig ruttnar på grund av alla mystiska tillsatser. En tjej bestämde sig för att testa detta och har sparat en hamburgare – i 14 år. Fy te rackarns, säger jag! Men faktum är att Karens hamburgare ser helt färsk ut…

Hmmm… jag undrar hur det är med min favorit kycklingburgare från Mac Jack… Kanske ska göra en klinisk prövning på denna. Fast inte hemma hos mig, dårå…

                                                                                                                                                         Syftet med testet är som sagt att se om det stämmer att hamburgerkedjans hamburgare har så mycket… konstgjort grejs i sig att de håller sig i evigheters evigheter. Och nog verkar det senare vara sant, i alla fall. För 14 år är en lång tid…

Emellertid har en ANNAN klinisk prövning har visat att även en hemgjord burgare tycks hålla länge – bara den inte är för tjock… För övrigt är ju det faktum att tunt skivat kött som får torka håller sig – det har ju liksom varit känt i tusentals år. Så nåt annat snaskigt fanns det inte att berätta om hamburgerkedjan i fråga!

Read Full Post »

Vi gottar oss på lördagskvällen!

På lördag är det verkligen helt legitimt att äta nåt gott! Vi inledde med en superb måltid bestående av kotletter och potatisklyftor med diverse olika såser till. Byt ut kotletten mot kalkonfilé så stämmer allt på vad jag åt. För min del blev det dels en matlagningsöl till själva tillagningen, dels ett glas rött till måltiden. Nu ska jag emellertid tillstå att Fästmön stekte kotletterna – jag har ju lite svårt för grislukt. Men annars är hon tämligen risig och tar det mest lugnt inne i sovrummet.

Jag köpte två relativt stora godispåsar på ICA Solen – där de allra flesta är små solstrålar! Mötte Slaktar-Pojken vid varukorgarna, han har ett strykar-beteende precis som sin mor, kan meddelas.

Efter middagen gjorde sig storasyster redo för en biokväll med en kompis. De ska se Saw i 3D – och jag tror att hon är väldigt glad att hon får skjuts hem ända till porten… Saw-filmerna är ena riktigt ruskiga saker, men jisses så läskigt bra också! Jag pytsade ut lite lördagsgodis och Vintervit choklad i en påse som hon fick med sig som biogodis. Övriga barn och vuxna har fått skålar med snask. Elias och jag satt och smaskade en bra stund vid köksbordet.

En godisnapp doppad i vatten – kan det vara gott? Geishakaramellerna var i alla fall favoriter!

                                                                                                                                                     Inte var det så stora godisskålar, men man mår ganska illa efter ett tag…Jag är ju känd för att alltid köpa för mycket ”lös-godis”. Sen äter jag därefter och så får jag ont i magen i flera dar. Men kvällens skål var tämligen modest, som synes. Fast tom, då…

Min skål, tom dårå… och illa mår jag…

                                                                                                                                                            I afton är WordPress lika segt som Hemkola, så jag tror att jag rundar av här innan jag slänger ut datorn genom köksfönstret och skriker könsord. Man får ju lov att tänka på att behärska sig, eftersom Annas grannar är rätt normala och trevliga människor. Jag menar, det vore rätt dumt att kasta bort en ett år gammal dator – OCH att ge en granne skallskador på grund av humöret…

Read Full Post »

Lördagens gästbloggerier

Lokalblaskans servrar verkar ha vant sig vid mina strida strömmar av ord. Inget sammanbrott på flera dar! Och ingen har mig veterligen bombhotat tidningen med anledning av mina skriverier heller…

Här är dagens gästinlägg i Skrivrummet:

Alltid på en lördag

Nya kanaler, snabba ryck, korta språk

Tecken som språk

Read and weep!

Read Full Post »

Fortsatt granskning

Att lokalblaskan fortsätter att granska vården tycker jag känns väldigt bra. I dagens papperstidning finns nästan ett helt uppslag kring ”krisen” med alla avhopp från Sjukstugan i Backen, men även en PÅMINNELSE om andra chefer inom Företaget som slutat eller TVINGATS att sluta. Åtta av dem nämns med namn och foton visas upp. Det är tufft gjort. Det är jättemodigt av dessa åtta personer. Jag skulle aldrig ha vågat ställa upp på detta – men så var jag inte chef heller. Men BETÄNK att vi var tre (3) personer på min avdelning som tvingades att sluta samt en vikarie som slutade i förtid på egen önskan och en tillsvidaresanställd som valde att sluta på eget bevåg. Och då snackar vi EN avdelning med färre än tio anställda.

Så HURRA HURRA, lokalblaskan, fortsätt granskningen! Det finns mycket att gräva i!

En röd ros, trots att jag inte är sosse, till granskarna på lokalblaskan. Den svarta baken reserverar jag för ett annat gäng…

Read Full Post »

Lördagsliv

Kära nån! Det verkar som om alla omkring mig är risiga. Igår kväll deklarerade Slaktar-Pojken att han minsann är förkyld. Fästmön låg och snorade och snarkade och harklade sig halva natten och hon såg allt annat än pigg ut i morse. Till och med hennes vackra, bruna ögon såg ut att vara röda, i alla fall på vitan av dem. Men som den Perfekta Husmodern hon är ställde hon i ordning frukost till mig och Elias medan jag ägnade mig åt morgontoalett och påklädning.

Skulle sen just ge mig iväg när En Vän I Nöd hörde av sig för att fråga om jag möjligen, möjligen kunde hjälpa till med handling. Sagt och gjort – sina vänner hjälper man! Clark Kent* och jag skuttade iväg mot Morgonen, hämtaden Vännen i Nöd och stannade till vid ICA Solen. Fyra kassar senare samt några vidhängande, lösa varor såsom bröd och sköljmedel, skjutsades Vännen, därmed något Mindre I Nöd, hem och hjälptes över tröskeln.

Fullt i vagnen – och i bilen – blev det! Men det känns skönt att veta att barnen får mat även hos sin pappa nästa vecka. 😉

                                                                                                                                                         Den nödställde Vännen, som också han är förkyld, gör ofta försök att få mig att hjälpa till med handling på Coop i Förorten. Men se där sätter jag (nästan) inte min fot sen den gången Fritzelina och jag blev motade i dörren – FEM MINUTER FÖRE STÄNGNINGSTID! Av en jädra dummer kärring, för att prata klarspråk och östgötska! Inte 17 hade vi tänkt STORHANDLA fem minuter före stängningsdags – tjejen ville köpa sig en påse chips! Så HA HA, Coop i Förorten, nu går ni miste om massor av kronor för hos er handlar jag inte!

Nu har jag varit tillräckligt elak för idag. Jag är hemma hos mig och sitter och skriver och har fått en hel del gjort. Ska slå en pling till lilla mamma och kolla läget innan jag plingelingar Anna för att höra vad jag ska inhandla till oss till kvällen. Misstänker att LÖRDAGSGODIS står på handlingslistan… Jag brukar säga till barnen att det (lördagsgodis, alltså!) är överskattat och sen köper jag MASSOR av godis, gömmer det och äter i smyg. Moahahahahaaaa… (Det är svårt att vara snäll idag, märker jag…)

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Babel med annorlunda skrivknep och lysande mästerverk i exil

Torsdagens Babel kikade bland annat på författare i exil, sjukdomar och förstås, riktigt bra litteratur.

Siri Hustvedt var huvudpersonen i första inslaget. Denna spännande människa som skrivit om sin migrän, bloggat i New York Times och som skrivit konstnärliga romaner om livet. Intresset för det mänskliga psyket går genom hennes produktion som en röd tråd. I studion berättade Siri Hustvedt först hur man uttalar hennes namn – hon har ju skandinaviskt påbrå. Sånt är viktigt! Att kunna uttala författares namn korrekt, alltså. Sen blev det lite för mycket snack om krämpor för min del. Men helt klart är människan intressant! Och lite kul var det när synestesti nämndes, nåt jag har bloggat om. The summer without men heter hennes senaste roman.

Varför skrivs så många bra böcker av människor i exil? Denna intressanta fråga debatterades på engelska i studion av författaren Theodor Kallifatides, Rakel Chukri, kulturredaktör på Sydsvenska Dagbladet och Siri Hustvetdt. Theodor Kallifatides är den som har levt längst av alla – men också levt längst i exil. Siri Hustvedt menade att hon växt upp med en dubbel bild av verkligheten. Rakel Chukri hävdade att exil är en existentiell fråga – man kan leva i exil även i sin familj eller i ett land där man har tillåtelse att skriva HUR och VAD man vill – men man kan ändå inte förmå sig…

Så fick tittarna ett författarporträtt sig till livs. Poeten Nelly Sachs flydde från Tyskland till Sverige under andra världskriget (1940) – tillsammans med sin mamma och en resväska. 1966 fick hon Nobelpriset i litteratur. I höst är hon aktuell i och med en ny biografi om henne, Flykt och förvandling. Samtidigt nyöversätts hennes texter och så blir det även en utställning över detta författareöde.

Flykt och förvandling, en spännande biografi om en spännande poet, Nelly Sachs.

                                                                                                                                                            Åter i studion hade Siri Hustvedt ersatts av författaren Maria Zennström, som enligt egen utsago präglats av sin ryska mammas exil. Rakel Chukri tog upp att det som kan skapa mästerverk i exil är det helvete man lever med. Theodor Kallifatides sekonderade med främlingskapet i ett annat land, att det ställs andra och hårdare krav på invandrade författare – författarskapen tas inte emot som svenskars. Men svenska språket är mer melodiöst än det grekiska, hävdade Theodor Kallifatides.

Beate Grimsrud och Bengt Ohlsson pratade i nästa inslag om att byta språk. Båda författarna skriver på söder i Stockholm och båda har nyligen gett ut böcker på andra språk än hemspråk, Beate Grimsrud från norska till svenska, Bengt Ohlsson från svenska till engelska. Båda böckerna har också översatts till författarnas respektive hemspråk… norska och svenska.

En dåre fri skrevs på svenska.

                                                                                                                                                  Veckans boktips, böcker som får dig att känna dig hemma, blev:
Siri Hustvedt: David Copperfield av Charles Dickens
Maria Zennström: Malte Laurids Brigge av Rainer Maria Rilke
Theodor Kallifatides: Samlade publicerade dikter av Konstantin Kavafis

I nästa program är det säsongsavslutning!

Read Full Post »