Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 10 november, 2010

Sagt av ganska trött liten pojke:

Jag vet inte om jag vill äta min gröt hela tiden.

Kanske vi ska variera kosten lite framöver, eller??? 😉

 

Read Full Post »

Inte ett dugg förvånad blev jag när läser på en hemsida nära dig i kväll att Högsta Hönan på Sjukstugan i Backen ska sluta. Jag har på sätt och vis bara gått och väntat på detta. För tillfället verkar det vara många höga chefer slutar – på egen begäran. (Kan inte hjälpa det, men jag undrar vem som avgår härnäst… Kanske dags för lite… vadslagning???)


Är nästa Högsta Höna en Tupp, månntro?

                                                                                                                                                       Fyra år har hon suttit som ledar-pippi. Jag är förvånad att hon stod ut så länge, men applåderar att hon öppet medger att hon vill lämna över till nån annan på grund av de ekonomiska åtagandena Sjukstugan står inför. Och inte kan jag låta blir att undra lite, lite om denna insikt har nåt att göra med en liknande insikt som Tuppen på akuten haft – även han slutar nämligen.

Ett halvår till blir hon kvar inom företaget för att avsluta vissa saker. Men som Högsta Höna på Sjukstugan i Backen slutar hon den 30 november. Beslutet att sluta kom hon fram till utan att bli påverkad av den kritik hon fått av sina små kycklingar. Hon menar att alla har rätt att kritisera sin ledare, men att hon själv enbart fått positiv kritik. Jaha, fast DET vet jag inte riktigt om jag ska tro på! Eller också är kycklingarna inte så modiga, för jag har väldigt svårt att föreställa sig att alla alltid varit nöjda med sin chef. Riktigt att en chef ska tåla kritik – men riktigt sant är nog att kritik mot chefen oftare är av det negativa slaget. Annars är människan Hönan unik!

Vem som efterträder är ännu inte klart. Har man ingen gammal tupp i bagaget att sätta in lär det dröja med tillsättningen. Men med tanke på företaget ifråga och dess ledning kan man säkert gräva fram en och annan gammal räv, om inte annat… Det är ju så man BRUKAR göra, historiskt sett.


Historiskt sett brukar företaget i fråga gräva fram en räv.

Read Full Post »

Tja, som rubriken förtäljer är det spaghetti och korv på menyn i afton. Detta därför att undertecknad inte är nån fena vid spisen och för att Fästmön ska ut och äta med kompisar. Men Den Mest Älskade har förberett och slängt ihop en Korv Stroganoff till tonåringarna. Elias och jag käkar bara stekt korv, jag av kycklingvarianten. Snacka om tre rätter på menyn… Och ärligt, jag GILLAR spaghetti och korv så jag klagar INTE.


Falukorv – eller ”Farlig korv”, som jag brukar säga.

                                                                                                                                                            När jag åkte och hämtade Anna från jobbet i eftermiddags var det något bättre plogat. Men bara marginellt. Borta vid Äldreboendet stod en plogmaskin parkerad. Och jag och Clark Kent* slirade framåt i 20 km/tim, typ. Jag blir lite sur…

Ute i Himlen hade ”nån” plogat överallt – utom på parkeringsplatserna. Jättebra. Det blev till att skutta ur bilen och skotta lite. Anna och jag tog kaffe och var sin macka innan jag åkte och hämtade Elias på fritids. , när vi kom tillbaka, höll ”nån” på att ploga parkeringen. Men jag kunde ju inte vänta på det utan fick parkera på min rätt snöiga plats (trots att jag skottat).

Ska strax ställa mig vid spisen och koka spaghettin och steka korv innan jag skjutsar in Anna till stan igen. Eller halkar in. Temperaturen är på väg ner och eftersom det har regnat lite lätt idag blir det ju fin isgata ovanpå snön. Därför får Elias vara hemma med sina äldre syskon tills jag kommer tillbaka och ”barnvaktar”. Vi har bestämt att sitta vid köksbordet vid var sin dator i kväll. EFTER läxläsningen…

Ringde mamma idag och det hade nog varit ännu värre däre nere i Byhålan. Där startade ovädret ett dygn innan det kom till oss. Och eftersom det hade varnats ordentligt höll sig kloka lilla mamma inomhus. Men i morgon ska hon försöka ge sig ut för att handla och lämna prover inför nästa veckas läkarbesök. Vidare hade blanketten om riksfärdtjänst kommit och den hade hon fyllt i. Bara det att handläggaren, Den Store Vitsaren jag nämnde häromdan, brukar säga att han aldrig läser ansökningarna… Hur kan kommunen i Byhålan ha en sån person anställd???

På tal om läkarbesök undrar jag om doktor Anders plan till Teneriffa lyfte i morse, verkligen…

                                                                                                                                                        *Clark Kent = he’s my CARman!

Read Full Post »

Lokalblaskan hade en del tekniska problem igår. Jag hoppas verkligen att det inte berodde på mitt gästbloggande. För ärligt, jag försökte verkligen behärska mig och inte BRISTA UT i tirader – som jag HADE kunnat göra.

I vart fall har jag fått fortsätta och idag skriver jag i Skrivrummet om

En absurd… hämnd? Eller bara en berättelse? Eller bara utdrag?

Ett utdrag – ett smakprov

Input ger output

Read Full Post »

Förra veckans Babel har jag inte hunnit kolla förrän nu. Detta trots att det utlovade temat, misär i litteraturen, lockar. Men nu så! Här kommer en ”rapport” från en TV-fåtölj nära dig!

Tragik och misär i litteraturen – varför älskar vi det? Det var en av frågorna som väntade på att få ett svar ett detta tionde Babelprogram av tolv.

Först ut i studion var Ernst Brunner, en författare som sades ha fingrar i många litterära syltburkar. Min bekantskap med honom är liten, men ändå. Min sammanfattning blev: snuskiga böcker. Brunners senaste bok har dock historisk inramning och handlar om en kungamördare. Titeln är Anckarström och kungamordet och är författarens tjugoåttonde bok. Och till viss del kan man se boken som ett försvarstal för mördaren!


Ernst Brunners senaste roman, den tjugoåttode, har historisk inramning.

                                                                                                                                                        Efter Bob Hanssons sedvanliga trams satt plötsligt Morgan Allingskådespelare, manusförfattare och regissör SAMT brorson till Siw Malmkvist! –  i en av studiofåtöljerna.  Morgan Alling, som syntes dansa omkring i en av TV-kanalerna för ett tag sen. Nu har han skrivit en roman också, Kriget är slut. Boken handlar om Morgan Allings svåra uppväxt och sveket från samhället, men också hur han vände motgångarna. Ett inslag om ”mis-litt”, misärlitteratur, litteratur om eländen, tog sen vid. Intressant att det faktiskt uppstår nya genrer!


Morgan Alling skriver om sin svåra uppväxt.

                                                                                                                                                      Morgan Alling fick efter ”mis-litt”-inslaget sällskap av två damer i studion,  skribenten Jessika Gedin (som är i Babelstudion rätt ofta) samt Annette Åhrheim, litteraturforskare.  Jessika Gedin menade att det var Dave Peltzer som med sina sanna eländesskildringar startade boomen av ”mis-litt” 1995. Annette Åhrheim hävdade att läsekretsen kring dessa böcker går ända ner i mellanstadieåldern. Kanske söker många unga personer i samma situation hjälp i dessa böcker, men de unga som har det tufft kan också genom böckerna hitta andra som har det värre.

Det är emellertid viktigt att den som påstår sig berätta en sann historia också håller sig till sanningen så att inte läsaren känner sig sviken, menade Jessika Gedin. Här i Sverige har vi Liza Marklund, som inte riktigt gjorde det, och i USA James Frey. Den senare var med i programmet per telefon och gav sin bild av hur livet blev efter att det avslöjats att han skarvat i sin sanna historia om missbruk. James Frey menade att syftet med hans bok var att roa och då var det rätt OK att skarva… Hmmm…

Diskussionen avslutades med en lista av de fem mest miserabla författarna, det vill säga de författare som kanske KUNNAT skrivit riktigt svåra eländesbiografier… I topp hamnade… hela familjen Brontë…

Nästa inslag behandlade författaren Magnus Dahlström, som inte gett ut nån bok på 15 år. Magnus Dahlström slog ner som en bomb på 1980-talet som ung författare som skrev skräckäckel. Nu är han på gång igen och det lär göra ont… Manus till filmen Ond tro och författare till boken Spådom. Boken, vars scen är tre olika kontor i offentliga sektorn. Låter jätteintressant, men HUVA så svår författaren var att intervjua!!! Boken kommer ut först i januari nästa år.


Tre olika kontor i offentliga sektorn är scenen för Spådom.

                                                                                                                                                     Veckans boktips, väldigt sorgliga böcker, blev:
Jessika Gedin: Kameliadamen av Alexandre Dumas d.y.
Morgan Alling: Tåbb med manifestet av Lars Ahlin
Ernst Brunner: Under vulkanen av Malcolm Lowry 

I nästa program ska avslöjas ett helt nytt grepp hur man förbättrar språket när man skriver…

Read Full Post »

Ja just det. Vem fick så hon teg..? Man ska INTE utmana naturen och dess makter, det är ett som är säkert. Det kom liksom inte lite snö… Vännen i stan, som jag skrev om, slutade sitt jobb vid 17-tiden och var hemma runt 21. För det gick inga bussar och snöröjarna were nowhere to be seen…

I morse hade vi bestämt oss för att skutta upp tidigare än vanligt för att kolla läget. Frida är den som i vanliga fall måste gå upp först – och den som i vanliga fall gillar mest att ligga kvar. Jag trodde hon skulle ta snön som en bra ursäkt att få stanna i goa sängen, men se hon var uppe före mig! Fästmön, som håller oss alla samman och ser till att vi kommer upp, var naturligtvis först på plan.

Slängde i mig lite java efter morgontoaletten. Klädde mig rejält, som den praktiska tant jag är: stor-kängor, tjocktröja, dunjacka, handskar. Och med lilla Snö-Skotte i handen pulsade jag ut till Clark Kent*. Jag ljuger inte när jag skriver att han var TOTALT översnöad. Två decimeter, som sagts, GLÖM DET! Det var baske mig EN HALVMETER på hela bilen. Jag skottade och skottade och skottade, på och runt. Sopade rutor. Anna och Elias kom ut och Anna hjälpte till att skotta bakom bilen. Men, för första gången i världshistorien – körde jag fast. Helt. Jag backade ut från parkeringsplatsen, svängde runt bilen i rätt riktning – och fastnade. Anna skuttade ur och försökte knuffa på, men vi satt fast. Som tur var uppenbarade sig då ett exemplar ur det manliga släktet, ställde vänligt ner sin matlåda och knuffade. Efter några turer och diverse gnäll från Clark (alltså jag FÖRSTÅR honom!) lyckades den vänlige kille och Anna med gemensamma krafter få loss oss och vi kom ut på gatan. DAGENS SUGARSNAPS TILL DIG, MANNEN!


Om jag hade kunnat så skulle jag ha bjudit Den Vänlige Knuffaren på en sugarsnaps!

                                                                                                                                                          Vid Elias skola var det plogat – och snorhalt! Man hade kunnat roa sig idag – om man var elak och sysslolös – med att stå där och glo på alla mammor och pappor och mormödrar som drattade omkull. Snorhalt var ordet, sa Bull.

Motorvägen var som tur var i bra skick och ett fint regn gjorde sitt för att få bort snön. Men det var verkligen halt – hela vägen in till stan. Anna ringde sitt jobb och meddelade att vi var på väg men att hon skulle bli försenad. Jag tror hon blev fem, tio minuter sen bara.

Här hemma brukar det vara uruselt plogat. Personen/personerna som sköter gräsklippning brukar ta en vecka på sig att klippa allt gräs på området. Jag hoppas att det inte tar lika lång tid med snöröjningen, men det var lite så förra vintern. På infarten var det emellertid plogat NÅN GÅNG under tidiga morgonen/sena natten och efter lite manuell skottning fick Clark äntligen komma inomhus!

Tjejerna i lägenheten mitt emot brukar alltid göra så fina snögubbar ute på gården på framsidan så fort det kommer snö. Men i år såg den första gubben lite märklig ut och jag UNDRAR vad de har haft för förlaga…


Snögubbe eller vad?  

                                                                                                                                                               Nu ska jag hälla upp en mugg rykande nyperkolerat java och sätta mig en stund och läsa lokalblaskan. Idag tror jag INTE att det står nåt om mig, så jag kanske vågar ta en tur över till Tokerian senare. Förhoppningsvis har vår lokale snöröjare skottat framför ytterdörren till dess. Där var det nämligen PULSNING som gällde. Å, vad jag är glad att jag gick till skomakaren som lagade stor-kängorna I TID före vintern!

*Clark Kent = min bilpojke

Read Full Post »