Nej, jag HAR inte glömt bort den kommande Totala Förnedringen jag står inför! Jag har förträngt den under några dar när jag bara har fått vara glad alt. haft mycket annat att tänka på.
Den Totala Förnedringen finns hela tiden och kryper närmare. Idag blev jag påmind om den i allra högsta grad med tanke på de tre breven som damp ner i min postbox. Det från a-kassan var nog värst för jag förstår inte varför det måste till så många KRÅNGLIGA blanketter och lappar och skit som ska fyllas i. Att sen min före detta arbetsgivare har noll koll på när jag blev anställd förvånar mig inte ett smack. Jag slipper i vart fall ta emot nån guldklocka nästa år. Alltid något.
Jag klarar mig utan en sån här från min förra arbetsgivare. Det finns tre stycken för mig att ärva, så…
Två motigheter i kväll gör att humöret har sjunkit något. Men jag laddar för skrattkramp klockan 22. Det behöver jag. Att folk är omogna och/eller avundsjuka det har jag vetat länge.
Gå till Toffelprofilen
