En promenad bland… spöken

När vi fräschat upp oss lite blev det så dags att ladda för lördagskvällens höjdpunkt: Spökvandring i Gamla Stan.  Vi packade på oss dubbla tröjor, vantar med mera… och sen tog vi lite varmt, irländskt kaffe på Järntorget.

Varmt irländskt kaffe!

                                                                                                                                                    Spökvandringen ska jag inte avslöja för mycket av, men vi hade en duktig och medryckande guide på vår tur. Däremot tyckte varken Anna eller jag att vandringen handlade så mycket om spöken. I stället blev det mest en historielektion kring Gamla Stan – vilket var nog så intressant!

Vår medryckande guide på spökvandringen.

                                                                                                                                                 Tyvärr var en del personer i vår grupp på lyset. Det var INTE vi, trots att vi intagit alkohol. Vad är det för mening att gå spökpromenad om man är full, liksom? En kärring väste dessutom kommentarer om mig och utbytte menande blickar med sin berusade kamrater. Vad är det som är så intressant med mig? Jag är varken snygg eller berömd! Titta på det här fina trädet så får du se nåt snyggt i stället!

Ett vackert träd i mörkret.

                                                                                                                                                           Hela spökvandringen tog 90 minuter. Vi hade just fått veta att vårt hotell, Lady Hamilton, har ett eget spöke, när en unge i sjuårsåldern ÄNTLIGEN blev kissnödig så den medföljande vuxna personen samt ett något äldre barn fick avlägsna sig med mindre barnet. Spökvandringarna i Gamla Stan är nämligen inget för yngre barn. Det blir för kallt och för tråkigt. För oss äldre blev det kallt men intressant. Gruppen var också något för stor, tyckte både Anna och jag, så det var bra att två barn och en vuxen försvann.

Turen kostade 200 kronor per skalle. Det finns också möjlighet att köpa till ett middagspaket. Vi valde dock att gå till vår favoritrestaurang Michelangelo och äta pasta och dricka rödvin.

Vi drack ett rött vin från Sicilien, Cariddi. Mycket gott!

                                                                                                                                                              Vi var ganska frusna efter promenaden och maten och vinet gjorde oss trötta, så vi strosade hemåt när restaurangen stängde vid 22.30-tiden. Lagom tid för två nöjda tanter!

Min frusna kära!