Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 4 november, 2010

Idag har jag kommit en bit på vägen. Jag har använt min envishet, mitt jävlaranamma och mitt mod. Det har gjort mig trött. Eller natten som var, den som var ganska mycket utan sömn, det är den som har gjort mig trött. Idag har jag gått på vilja. Det är jag glad för. Jag är stolt över mig själv.

Det finns dagar när jag inte vill kliva ur sängen alls. Jag vill ligga kvar och låtsas vara död för jag vill inte stiga upp i verkligheten. Den gör för ont. Ljuset är för obarmhärtigt, mitt jag orkar inte med människor – vi gör bara varandra illa. Det finns ett knep jag tar till dessa dagar. Jag följer Annas schema. Då kommer jag upp ur sängen, jag tvättar mig, klär på mig, skjutsar och utför sysslor här hemma. Sitter vid datorn. Letar jobb. Skriver. Och med skrivandet rinner det för det mest av mig, obehaget inför dagen.

Men nu är den har dagen snart slut. Jag har överlevt en dag till. Jag har tagit reda på saker, fått vissa klarheter, tagit ett par tjurar vid hornen. För en som alltid har klarat sig själv är det svårt att stå med mössan i handen och be om hjälp. För mig handlar det om en del av det projekt som kallas Att lära för mitt liv. Jag har tagit ytterligare steg mot att lära mig ödmjukhet. Jag har tusentals steg kvar.


Många spår i sanden, men många ska gå här flera gånger till…

Read Full Post »

Nästa vecka, den 9 – 15 november, gästbloggar jag här! Fast jag bloggar förstås hos mig själv också!

Read Full Post »

Kan det vara så att man måste ha gått en kurs i att bli totalt empatifri när man jobbar som rådgivare/upplysare på a-kassan hos mitt fack? Fan tro’t! På förmiddagen idag pratade jag med en kvinna som var i total avsaknad av känslor. Men det måste man säkerligen vara om man jobbar på ett ställe dit folk ringer och är mest oroliga, ledsna eller arga.


Till a-kassan ringer nog folk som är mest oroliga, ledsna eller arga.

                                                                                                                                                        Jag var nog orolig. Det tar emot att stå med mössan i handen. Men jag gjorde det. Jag ringde. Och nu har jag fått veta vilka sjuhundrafyrtioelva blanketter jag ska fylla i och skicka in för att ansöka om a-kassa. Jag har också fått veta att jag måste ordna arbetsgivarintyg. Min förra arbetsgivare har jag fått tag i och intyg kommer i morgon eller på måndag. Min nuvarande arbetsgivare, som jag gör ett fåtal uppdrag åt, har jag mejlat men inte fått nåt svar ifrån än. Jag har pratat med en före detta kollega och jag har pratat med mitt före detta lönekontor.

Sen blev jag slut. Det är så många känslor av obehag som kommer tillbaka. Jag noterar en arbetsplats som precis som tidigare är gäng-styrd. Inte hade jag nåt med det att göra! Jag stod emot grupptrycket rätt bra. Det var väl därför jag offrades..? Äh, jag vet inte varför jag just kastade ur mig ett frågetecken – jag får ju aldrig några svar.


Några svar får jag aldrig.

                                                                                                                                                            Jag känner mig modig. Jag har ringt samtal jag har bävat för och tagit reda på fakta och information. Inte vet jag om jag fick veta allt jag ville veta, men… Jag FICK veta att jag måste vänta med att skicka in blanketter ett tag till. Och så fick jag veta att blanketterna innebär att jag ANSÖKER om a-kassa. Det är alltså inte säkert att jag får nån. Bara det…

Medan jag slevade i mig fil och müsli pratade jag med Fästmön i telefonen. Fast det var lite svårt för hennes telefon höll på att ladda ur. Men jag fick i alla fall lite sympati från henne. Plus att jag fick veta att hennes läckande badrumsrör inte gick att fixa med ordinarie fastighetsskötare utan att rörmokare är tillkallade. Ibland finns det fördelar med att bo i hyreslägenhet… Dessutom fick hon nu veta hur man får upp kupjävlarna kuporna på de två taklamporna i köket vars glödlampor har varit trasiga i ett år. Så nu varde det ljus där igen. Men nåt SPÅR att peta i var det visst inte, snarare en knapp centimeterlång SKÅRA. Vi var inte så dumma, trots allt, utan hade fått fel information…

Solen skiner fortfarande och jag ska nog traska över till Tokerian för att se om de har nåt som jag kan fixa till mig själv till middag. Har sett ett riktigt surkart dra förbi utanför mitt fönster, det var en FRÖJD att se det slita och släpa lite.

Read Full Post »

Dags för veckans höjning det vill säga Löv, som det är roligt att springa och prassla i) respektive sänkning, Röv (det säger sig ju självt.) Här kommer de!

Löv

  • Allhelgonamys i Stockholm i helgen (som vi har längtat!)
  • Älskade Fästmön och jag firar tvåårig förlÖvning måndagen den 8 november
  • Choklad (ja, det är ju alltid en tröst…)
  • Pensionärsjävlar (det roligaste TV-program jag sett på länge!)
  • Att känna sig behövd (för jag KÄNNER mig faktiskt det ibland…)

                                                                                                                                                      Röv

  • Dagen när jag blir livegen närmar sig med stormsteg (jag mår illa vid blotta tanken)
  • Kallt och halt att vänta framöver
  • Prioriteringar inför nästa år (ska jag säga upp telefonen eller lokalblaskan, garaget eller parkeringsplatsen?)
  • Danske Bank i Byhålan (som inte längre har kontantutbetalningar till sina kunder)
  • Yrsel med mera

Read Full Post »

Nej , det blev inte mycket sömn i natt. Jag släckte först vid 1.33, vilket är cirka två timmar senare än vanligt. Bara där var jag fel ute… Sen somnade jag och sov till… 4.15. Då var det kört. Så jag gick upp och tog in lokalblaskan. Jag är nämligen en av de lyckligt lottade som får min morgontidning TIDIGT, redan vid fyratiden! Jag har ett alldeles utmärkt tidningsbud och om nån på distributionstjänst läser detta – GE MÄNNISKAN ETT LÖNELYFT för att hon sköter sitt jobb så perfekt! Och då menar jag inte enbart de tidiga leveranserna. Om hon är borta en dag, tja, då kan tidningen utebli eller så kan jag få en helt annan tidning. Och kommer vikariebudet som blir det SENT.

Som sagt, somna om kunde jag inte. Bläddrade lite i tidningen och gjorde sen ett nytt försök i bingen. Neeeej, det gick bara inte. Till slut fick det bli en stunds läsning av Utrensning och trots att den är helt underbar (jag är på sidan 60nånting) blev jag trött och lyckades somna.

Men när jag vaknade stod håret rakt upp och ansiktet var kritivitt. Och så här lär jag nog se ut resten av dan – fast jag byter nog brillorna till linser när jag gnuggat ur sömnen…


Skittjurig Toffla!

                                                                                                                                                                  Det var inte så mycket grubblande som gjorde att jag inte kunde sova. Plötsligt, sen igår, fann jag att jag hade miljoner MER ord som bubblar inuti och som bara vill ut, UT! Var ska jag göra av alla ord? Jag kan ju inte skriva en roman varje gång jag skriver ett blogginlägg…

Ett ställe dit jag ska ta mina ord telefonledes idag – giv mig KRAFT! – är a-kassan. Jag ska lyfta telefonluren, knappa in numret och trycka på ring-luren. Sen får jag förhoppningsvis prata med en MÄNNISKA om hur jag ska göra framöver rent praktiskt… Satt och kollade mitt facks a-kasse-hemsida igår och har jag tur slipper jag gå ner till Arbetsförnedringen! Jag tror nämligen att de blanketter jag behöver finns på nätet och då är det ju bara att ladda ner dem och skriva ut, fylla i och skicka in. Men men, jag ska inte ropa hej än! Byråkrati är till för att… krångla till tillvaron, det är jag övertygad om…

I kväll ska jag sen till Himlen i Förorten och hämta Fästmön samt köra Den Lille Mannen till Den Lite Större Mannen. Elias har ju höstlov den här veckan, därav den lite hattande tillvaron. Anna och jag ska sen ladda för vår weekendtrip. Vi ska vara prinsessor under lördag och söndag! Sen blir vi vanliga igen…

Read Full Post »