Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2010

En tysk deckare… Kan det va nåt? Tja det undrade jag när jag läste baksidestexten på boken Rösterna av Christa von Bernuth. Nu när jag har läst det som finns mellan pärmarna undrar jag varför jag köpte den här boken.


Nån hör röster i den här boken.

                                                                                                                                                                 På internatskolan Issing i Tyskland hittas en av lärarnas fruar mördad ute i skogen. Så småningom kommer det fram att läraren har misshandlat sin fru i många år. Maken misstänks men ungdomarna som är med paret på en utflykt tycks skydda honom. Men så inträffar ytterligare ett mord som kan ha samband med det första. Det är en för detta elev som får sätta livet till. Och så slår mördaren till igen…

Den här boken blir trots alla mord inte spännande förrän i slutet. Och trots att baksidestexten låter lovande känns berättelsen väldigt tunn. Den når liksom aldrig några höjder. Författaren är journalist och boken har fått lysande recensioner i hemlandet och har till och med filmats för TV. Men ändå. Det här är en sån där bok som jag undrar varför jag köpte. Lyckligtvis var det en extra billig pocketupplaga.

Lågt betyg!

Read Full Post »

Jädrar i min lilla låda (nåja, lilla och lilla…) så kallt det är! Men frågan är om du har koll på kylan. Testa dina kunskaper här.

Jag hade tämligen dålig koll, bara fyra rätt av åtta… 😦


Mycket snö blev det förra säsongen och det verkar inte bli mindre denna…

Read Full Post »

Idag blev det inte mycket till dag. Jag har varit ledsen så gott som hela dan och det har Fästmön också. Våra öden hänger liksom ihop, även om vi är ledsna för olika saker.

Anna fick en rejäl sovmorgon idag för jag tänkte att hon behövde det. Problemet blev bara att dan försvann för henne. Först vid 13-tiden kom vi på att vi borde ut och handla lite presenter och julklappar. Tyvärr hade jag fått ett brev med en massa papper och blanketter från a-kassan, så jag fick skriva ett brev, vänta i telefonkö och ringa två samtal innan vi kom iväg. Jag förstod nämligen inte vad det var för uppgifter de ville ha från mig och en av mina arbetsgivare, så jag blev tvungen att ringa. Och när man ringer är det ju så gott som alltid telefonkö. Tänk om a-kassan själv kunde ringa nån gång och fråga vad det nu är de undrar över så kanske man kan lösa det direkt. Nu fick jag till exempel själv skriva ett intyg på vad jag har gjort sen den 1 februari 2009. Jag menar, jag kan ju hitta på vad som helst. Fast nu gjorde jag inte det utan jag var ärlig och uppgav att jag innehaft ett tiotal uppdrag.


A-kassan tycks älska papper och blanketter. Jag undrar hur många träd de skickade mig idag…

                                                                                                                                                           Anna och jag kom väl iväg så småningom, men tårarna ville inte sluta trilla förrän jag klev innanför dörren på Stormarknaden. Då blev jag kall och varm om vartannat och gick som en robot utan känslor mellan butikerna. Nöjd blev jag emellertid när jag kom hem med inte mindre än fem julklappar till två av barnen. Jag får lära mig att leva på gröt sen. (Jag avskyr gröt, så då lär jag bli smal och snygg på kuppen!)

Under tiden vi var inne och handlade hade det snöat rejält. Det har liksom gjort det av och till idag. Snön är nog det enda jag inte kan vänja mig vid. Eller snarare, förlika mig med. Jag verkligen avskyr att skotta fram bilen, borsta rutor, skrapa rutor, halka etc. Kylan kan jag vänja mig vid, även om jag tycker att det är liiite kallt med endast 18 grader i köket som min gentila bostadsrättsförening bjuder på… När jag skjutsade Anna till jobbet strax före klockan 16 hade det dessutom blivit ordentligt halt på vägarna.

Nån middag har vi inte fått i oss idag, men jag har lovat att rensa spargrisen så vi får var sitt meal på Max. Det blir billigast, enklast och bäst.

Nu ska jag slå in några klappar. Ho ho hoooooooo…


Tomte-Tofflan ska slå in julklappar.

                                                                                                                                                         PS Självsprickan på tummen är mycket bättre, tack vare stjärtsalva* och plåster (eftersom det blödde igår kväll).

                                                                                                                                                     *stjärtsalva = Idomin

Read Full Post »

Om du frågar mig hur jag har sovit i natt svarar jag

av och till

Jag har haft ont i magen, men det är inte magen som har stört mig utan grubblerierna. Från och med i morgon står jag utan försörjning. Jag har inte fått nåt besked från a-kassan än om jag får ersättning eller inte. Däremot damp det ner en blankett i retur som jag ska återsända dem TILLSAMMANS med beskedet jag väntar på. De kunde alltså inte behålla blanketten tills jag fått och skickat in beskedet? Nu kommer det att krävas ett stort kuvert och dubbla frimärken IGEN.

JAG ÄR INTE GJORD AV PENGAR, A-KASSAN! Det är liksom därför jag har vänt mig till er.

Inte vet jag heller om jag ska gå till Arbetsförmedlingen i morgon. Jag är ju redan inskriven där, så. Min handläggare tycker ju uppenbarligen att det är OK att jag inte kommer till henne och några rapporter har hon inte heller efterfrågat. Så…

Nu återstår att gå ut och samla tomburkar om nätterna. På nätterna är det bättre, för då slipper man slåss mot andra burksamlare!

Jag hatar verkligen det här. Jag vet inte vad jag ska göra mer än att söka jobb.

Kära (knappast, men…) före detta kollegor, jag vet att ni läser min blogg (fast jag förstår ju inte hur ni har tid att göra det på arbetet…) och jag fattar att ni gottar er just nu åt min situation. Men glöm inte bort att allting kan gå itu bara så där. Ibland sker det utan förvarning.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Verkligen inte. Skittrist är jag. Konservativ och tråkig i mina vanor. Skiter i mitt utseende – förutom håååret dårå, som jag skulle kunna lägga ut miljoner pengar på om jag hade.

Gillar att sitta i fåtöljen och läsa, helst nån snaskig deckare. Och irritera mig på korrekturfelen i bokhelv***t och tycka att den och den författaren är en diva som inte svarar på kommentarer på sin blogg. Sån är jag. För jag är ju så inte rolig och mest plikttrogen och svarar på ALLA kommentarer som publiceras. (Ja, administrationsskorpionen dissar somliga kommentarer.)


Administrationsskorpionen i egen hög – eller snarare låghalt – person.

                                                                                                                                              Förutom att jag inte är rolig utan trist är jag elak också. Jag är så elak att man måste skriva elaka saker om mig och häckla mig och trampa på mig. Bara slå, jag är allmän slagpåse. Det räcker inte med att mitt liv är förstört, det ska liksom tatueras in i min panna också.

Men gör så om du blir lyckligare av det. Själv tänker jag varken hämnas eller gotta mig åt olyckor och elände. Jag vet bara att den som har gjort ont till sist får smaka på det onda själv, så det är väl detta Onda jag går igenom just nu. På väg mot Ingenmansland där jag är papperslös – vad är väl ett papper? En massa ord som jag kanske har skrivit själv åt nån annan. Vad ger ni mig för det?!

En stunds skratt åt Pensionärsjävlarna fick mig att glömma verkligheten. Jag är så trött på att vara trött och ha ont i huvet och vara yr och inte orka – och att bli stampad på, trampad på, uthängd, förnedrad. Jag tror att jag ska göra som en person jag trodde att jag kände: utnyttja mina kontakter med administrationsskorpionen och ta bort möjligheten att kommentera. På så vis kan jag ju sitta i min glasbubbla och låtsasleva och slipper bli utsatt för verkligheten och sanningar och sånt som bara, bara gör mig illa. Bara låta livet rulla på. Men jag är inte sån.


Jag önskar att livet rullade på, bara.

                                                                                                                                                        Jag FRUKTAR verkligen människor, för jag vet hur ont de kan göra. Jag har själv gjort ont, så jag vet vad vår sort är kapabel till. Men till och med jag har gränser. När nån ligger då sparkar jag inte mer. Det finns det så många andra som gör. Sparkar och hånskrattar och njuter. Bland det mest pinsamma var skrattet när jag förklarade hur min verklighet är på väg att forma sig. Det är som att man inte tror att pengar faktiskt tar slut en dag. De har nämligen en tendens att göra det när man inte har nån inkomst. Och då återstår bara..?

OCH DESSUTOM HAR JAG EN J***A SJÄLVSPRICKA I HÖGER TUMME SOM BLÖDER OCH GÖR SKITONT! GAH!

Read Full Post »

Två utflykter till i verkligheten blev det i eftermiddag för min del. Och så tog jag Fästmön med mig. Tur är väl det, annars hade jag inte stått ut med stället vi var på. Och jag KAN ju inte avslöja var vi var eftersom det inhandlades ett par julklappar.

Men det inhandlades även en mega-räkmacka, stor som en avlång smörgåstårta. Nu tycker du väl att jag är slösig och kastar pengar omkring mig på räkmackor – SKÄMS på mig! Men vet du, den hade kort datum (gick ut idag) och kostade endast 69 pix! Dessutom har vi ätit av denna jättemacka TVÅ gånger – VAR!


Under min andra halva blev jag smått illamående av all majonnäs… Urrk… Men bäst att äta så man blir mätt!

                                                                                                                                                           Anna var en riktig Virrp-Anna idag dessutom. Hon glömde NÅT VÄSENTLIGT på jobbet. Till dess att vi samlat krafter för att åka dit i kväll fick hon nyttja mitt förstoringsglas.


Man kan tro att Sherlock Holmes var på besök, men det var Anna som ville läsa lite i sin bok.

                                                                                                                                                    Kvällens utflykt i verkligheten gick alltså till Annas jobb. Vi åkte dit i värstaste mysbrallan och förfasade oss över vad den alltid så chict och rätt klädda fru Hatt skulle ha tänkt – och kanske bloggat! – om oss om hon hade sett oss. (Kram, darling, du är sniggast!)

Resten av kvällen har vi tillbringat framför TV:n där vi sett DVD-inspelningar av Brottet (sista, spännande delen!) samt Stum sitter guden. Nu blir det faktiskt lite mer TV- det är ju CSI (då får jag blunda igen när det blir blodigt) och Pensionärsjävlar!

Read Full Post »

Older Posts »