Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 28 oktober, 2010

Torsdag kväll och Babel – och för ovanlighetens skull kunde jag titta på programmet! Några av kvällens teman var apart humor, proggiga barnböcker och feelgoodlitteratur.

Programmet inleddes med Trams-Bob och tyvärr kunde jag inte spola den här gången, då… Alltså jag tycker att Bob är rätt söt och så, men jag vill inte ha trams i ett program om böcker. Rörande var det emellertid idag när han berättade om ett barndomsminne när han blev mobbad.

Erlend Loe är en rolig författare, men han har aldrig skrattat offentligt, enligt Linn Ullman. Produktiv är han i vart fall och som sagt rolig. Och första gäst i kvällens Babel var han. Tyska alperna är omgivningen i hans senaste roman. Men nåt budskap i böckerna har han inte, medgav han utan att le. Den senaste romanen, en sorts teaterroman, handlar om en konstnär som aldrig fått blomstra, men nu plötsligt får möjlighet till det.


Erlend Loes senaste roman om en konstnär som aldrig fått blomstra.

                                                                                                                                               Pernilla Stalfelt är författaren som skrivit till exempel Bajsboken. Hon var nästa gäst i studion och sa att man kan skriva om nästan vad som helst. Dessutom tycker hon att barn är ganska bra på att visa vad de själva vill läsa.

Nästa inslag handlade om 1970-talets proggbarnböcker om sex, krig och kapitalism versus kommunism. Många böcker berättade om barn i andra länder, om fattiga och rika.

Kulturjournalisten Pia Huss och författarn Kalle Lind, som nyligen gett ut boken Proggiga barnböcker, var nästa gäster i studion. Tillsammans med Pernilla Stalfelt diskuterade de förstås proggiga barnböcker och hur de påverkat oss. Många av dessa böcker blev TV-program. Barn behöver en solid grund till tvivel, menade Pia Huss. Vidare diskuterades censur i dagens barnböcker, alltså sälar med flytvästar och Emil och hans pappa som kramas i stället för att den senare jagar den förre till snickerboa… Viktigt är att barnböcker underhåller, inte är tråkiga och berör.


Har 1970-talets barnböcker skadat oss?

                                                                                                                                                         En dag av David Nicholls är en romantisk komedi relativt nyutkommen i Sverige. En bitterljuv bok, enligt författaren själv. En typisk brittisk relationsroman, egentligen, som slagit igenom internationellt. Under 20 år följer romanen ett par – under samma datum varje år.


En dag under 20 år.

 

Veckans boktips, en barnbok som påverkade studiogästerna som barn, blev:
Erlend Loe: Tarzan – apornas son av Edgar Rice Burroughs
Kalle Lind: Loranga, Masarin och Dartanjang av Barbro Lindgren
Pia Huss: Trulsa hos mormor av Anna Riwkin Brick och Märta de Laval

Nästa Babel handlar om misär i litteraturen.

Read Full Post »

Dags för ett litet test igen. Upp till bevis nu, är du expert på köksredskapen? Testa dina kunskaper här.

Själv hade jag 15 rätt av 19, rätt dåligt, med andra ord… Så här blev omdömet:

Jo, du kan en hel del om köksredskap och kan säkert sno ihop fiskpinnar och makaroner på ett utsökt sätt.

Read Full Post »

Jahapp. Så sitter jag vid stordatorn hemma igen. De här dagarna hos mamma har gått väldigt fort och det känns skönt och bra att kunna göra lite nytta och hjälpa mamma med det hon faktiskt behöver hjälp med. Och vi bråkade inte alls den här gången! Vid ett par tillfällen var det fräsningar från henne, men jag påtalade detta och sen la vi ner.

Resan gick väldigt bra idag. Det var inte så mycket trafik, vädret var toppen och väglaget hur bra som helst.


Här är jag halvvägs ungefär, det vill säga på väg att svischa förbi Arboga.

                                                                                                                                                      Den nya dragningen av E18 utanför Hummelsta – till Hummelstabornas glädje (de vill ju inte åka genom sitt eget samhälle men utanför går bra. När de ska till sina jobb, menar jag.) – öppnades i måndags. Jag var lite spänd på hur vägen skulle vara, men blev glatt överraskad! Hastigheten var höjd till 120 och man passerade två tunnlar som gjorde resan lite roligare! (Ja, jag ÄR barnslig!)


Här närmar jag mig den första tunneln och Uppsala län.

                                                                                                                                                      Inne i tunnlarna var det mörkt och mysigt. Se bara!


Lite spännande att köra in i mörkret.

                                                                                                                                                           För första gången tog hela resan kortare tid att köra för mig än tre timmar – jag körde på ungefär två timmar och 45 minuter. Det var häftigt! Hemma på Farmen (The Funny Farm) var det dött, stängt och ogästvänligt som vanligt, men det skiter jag i, jag bara bor här ibland.

Jag ringde mamma nästan bums jag kommit in och hon var glad att höra min röst i alla fall, även om hon tyckte att det hade blivit tyst och tomt när jag åkte. Det känns bra att jag dels mådde så pass bra fysiskt som jag gjorde så jag orkade med lite tjat och tämligen mycket ältande, dels att jag kunde dölja att jag hade två rätt svarta dar.

Inte vet jag vad som utlöste svartigheten, men så snart jag slår upp mina ljusblå på morgonen börjar jag älta. Det är bara så dumt! Jag vet med mitt förnuft att jag aldrig får några svar och jag vet att jag snart hamnar i rött läge vad gäller ekonomin.

Frågan är vad jag ska göra rent praktiskt för att försöka skjuta problemen lite på framtiden. I vart fall ska jag strax knåpa ihop en ansökan, men det känns ju rätt tröstlöst, ärligt talat. Jag funderar starkt på att mejla ansökningar där det bara står ordet ”bajskorv” eller ”bajs” på hela pappersarket. Det ger mig säkert uppmärksamhet, om inte annat…


Bajs kanske är The Magic Word???

                                                                                                                                                            Solen tittade fram en stund framåt kvällningen. Jag visste att Anna hade kurs i eftermiddag och att hon skulle gå kvart i fyra, så jag messade henne att jag skulle komma till hennes jobb. Tyvärr hade hennes mobil dött under dan och jag måste ha missat henne med två, tre minuter. Så det blev ingen puss eller två idag heller… 😦 Men vi ska telefonera senare och så ska vi förstås ses i morgon.

I morgon bitti ska min favvo-Mona få ta hand om min skalle. Trots att hon klippte extra mycket sist har jag fått en kalufs uppe på huvet igen.

Tvättmaskinen får jobba lite just nu, själv ska jag spotta i nävarna och skriva en ansökan. Belöningen blir att sitta framför TV:n klockan 20 och glo på Babel.

Read Full Post »

När jag skulle sätta rubrik till det här inlägget valde jag mellan Sova och Tröttigt. Men det senare har jag nog kört med några gånger så det fick bli Sova. För SOVA hade jag kunnat göra hur länge som helst idag. Eller varje morgon – om det är något så när tyst. Jag vill inte vakna längre om morgnarna, vill bara sova bort dan. Vill inte vara med just nu.


Fast om jag åtminstone tillhörde ett gäng arbetskamrater som dessa på dan, då skulle jag vilja vara med i Beppes gäng!

                                                                                                                                                            Men idag ska jag fixa ett par saker åt mamma på förmiddagen samt tanka och sen sticker jag väl hemåt nånstans mitt på dan. Hem. Det tomma och kalla där hälften vänder sig bort när jag kommer och resten är normala, typ. Själv är jag väl onormalast av alla och det måste väl reta gallfeber på somliga att jag fortfarande är där. Tufft, men än så länge håller jag mig kvar…

Jag längtar efter min Fästmö, men vi ses inte förrän i morgon framåt eftermidddagen/kvällen, tror jag. Jag har klipptid i morgon förmiddag och sen skulle jag behöva tvätta innan jag ger mig ut till Himlen i Förorten.

Nu ska jag sätta fart så jag kommer iväg i skaplig tid. Gissar att vi ses snart igen, på en blogg nära dig…

Read Full Post »

Dags för veckans höjdpunkter (Värdefullt) respektive dalar (Värdelöst). Kan inte vara lättare än så, eller hur?

Värdefullt

  • Fästmön och familjen Barba (som finns där)
  • Mamma (som också finns där)
  • Vänner (såväl från bloggen som de gamla som finns kvar)
  • Bekantingar (som peppar och lyfter mig via bloggen)
  • Frisk (som jag känner mig rätt så just nu)

                                                                                                                                                Värdelöst

  • Mitt värde (som sjunker för varje dag och nu har jag knappt näsan över kanten)
  • Att räcka till åt flera håll (jag räcker inte till åt mig själv, ens)
  • Snö på ingång (och jag hatar när det är kallt och halt)
  • Roliga saker framöver, men annars, ärligt, vad har jag för framtid?
  • Julen (jag känner ingen glädje, jag vill inte köpa julklappar, julmat, jag vill inte önska mig nåt annat än ett jobb…)

Read Full Post »