Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 27 oktober, 2010

Ja, snart är det slut. På den här dan, alltså. Den här skitdan. Eller det var väl inget fel på dan i sig utan på mig. Otrolig tur att jag mår så bra fysiskt att mamma inte märkte nånting. Och bloggen funkade ju som sagt som kostnadsfri terapi. Jag bara kräks ur mig. Verbalt. Det är skönt. Fast ännu skönare vore det att ha ett jobb.

Snälla Gud/Jultomten/Kära Nån! Jag behöver verkligen ett jobb, typ NU. Innan alla i min omgivning hatar mig för att jag är så… kitslig, som nån sa.

Vänlig hälsning Tofflan

När mammas tvättmaskin var klar vek jag handdukar och lakan, men en del saker får hänga i torkskåpet över natten så viker jag dem i morgon. Det var också ett par kassar med diverse som jag glömde gå ner i källaren med, så det ska jag också fixa i morgon.

Och efter tankning och påfyllning av spolarvätska tuffar Clark Kent* och jag upp till Uppsala igen i morgon med en kasse smutstvätt, en påse med kaffe, choklad och chilibågar från mamma samt en liten väska från min förrförra arbetsplats.

+  + =
En perfekt godispåse från mamma!

                                                                                                                                                  Pratade i nästan en timma med Fästmön i kväll medan mamma såg nåt TV-program… eh Mamma söker bonde, Bonde söker mamma, Mamma söker mormor, Rödluvan söker bonde, Vargen och jag eller Äh, jag ger upp! Det är alldeles för många likartade (skit)serier som går på TV nu, jag orkar inte med dessa dokusåpor. Mitt eget liv är ju en dokusåpa på den här bloggen, det får räcka. Fast man får ju inte tycka högt om dokusåpor, i alla fall inte ha åsikter som inte är positiva, för då blir man ELAKT PÅHOPPAD. F*n, säger jag! Ironi. Humor. Tongue in cheek, liksom. Hört talas om det?  Nån? Ingen som vet/minns vad det är??? (Heja Pernilla, för resten!!!)

Nej, nu ska jag läsa om några läskiga mord så att jag kan sova GOTT sen här på min madrass på golvet i ett rum nånstans i en lägenhet i Metropolen Byhålan. Gäsp…

                                                                                                                                                           *Clark Kent = min bääääbispojksbil

Read Full Post »

Tidigare i kväll ringde det på mammas dörr. Tre ringsignaler, du vet så där som att man har gjort upp med nån vän eller släkting om att ringa på så man vet vem det är. Mamma stapplade upp och öppnade. Utanför stod en kvinna med en bukett plastade rosor som hon försökte kränga för 20 pix styck. Pengarna skulle gå till

Barnen i Balkan

Min fråga är nu om nån vet vilka dessa barn är???

Alltså jag blir skitförbannad när jag hör och ser sånt här! Därför att det är organiserade ligor som jobbar. Och att plinga på hos gamlingar vars hjärtan naturligtvis ömmar för fattiga barn…

Jag har sett såna här ligor operera på gatorna hemma i Uppsala och nu sist när jag och CL var på Kafferummet Storken och fikade. Fruktansvärt!  (Notera att strax innan hade en ANNAN pengatiggerska tryckt en insamlingsbössa framför näsan på mig. Ser jag rik ut, eller?..)

Om jag säkert visste att ett enda stackars barn skulle få en eventuell tjuga om jag köpte en ros, skulle jag inte tveka att räcka över sedeln. Men jag vägrar att finansiera oseriöst tiggeri som utnyttjar gamla människors svagheter. SKÄMS!

Det kan ju inte bli annat än en sån här, eller hur?!


En svart bak till ligor som tigger pengar till ”barnen på Balkan”.

Read Full Post »

När vi gnäller om att vi mår så dåligt, att vi har så svårt att ta kritik, att vi känner oss så kränkta och så vidare, och så vidare, är det värt att tänka på…

Sen kan vi sluta gnälla.

JA JAG ÄR JÄDRIGT SVART IDAG!!!

Read Full Post »

Det bara öser ner ute. Regn, alltså. Inte konstigt att man blir negativ och knäpp.

Jag erkänner. Jag blev inte särskilt ”glad och tacksam” när det påpekas att jag har fått fel uppgifter. Dumt och tanklöst av mig, jag borde naturligtvis kolla. Allt som står i Byhålebladet behöver inte vara sant bara för att det står i… Byhålebladet. Jag hade läst fel. Fel. FEL. Det är alltid så lätt att tala om för andra när de gör FEL, inte när de gör rätt – vilket vi alla gör oftare, tror jag. Av detta lärde jag mig nu att jag ska tala om för andra att de ganska ofta gör RÄTT och BRA saker också. Inte bara fel. Tack för att jag lärde mig nåt nytt! (Idag är det visst bara skit med mig.)

Vi har i alla fall varit iväg och storhandlat. Jag har också hjälpt mamma att ta ut pengar. En tur till kyrkogården blev sista etappen. Det blev så fint med ljus och lykta och jag tog en bild, men av nån anledning ville den inte fastna i mobilkameran. Håll i stället till godo med en bild på min leksaksdators bildskärm. (Kan visst inte fota heller idag, lika bra värdelösa jag lägger ner…)


Bilden på skrivbordet är taget ut över sjön en regnig dag för ett par år sen. Det ser ungefär likadant ut idag.

                                                                                                                                               Hemma igen rev jag ur mammas lakan och bäddade rent. Det var visst inte gjort sen… sist (jag var här). Sen slängde jag på en maskin lakans- och handdukstvätt. Mamma har en superbra tvättmaskin med inbyggd tumlare och allt är tvättat och torrt på cirka fyra och en halv timma.

Belöningen blev en kaffe och ett wienerbröd. Mamma har ringt en kompis och sitter vid datorn en stund innan det är dags att sticka ut och hämta slaskmat. Det blir det idag igen. Det gör ju ingenting, jag är ju så fet och ful och finnig ändå.

Read Full Post »

För ungefär ett år sen öppnade vår svenska kyrka för vigslar av homosexuella par. Hittills har man genomfört 142 vigslar.

Men det finns fortfarande motstånd mot fattade beslut lite här och var i kyrkan. I Göteborg, till exempel, där vägrar prästerna att viga homosexuella par. Stiftet har avsagt sig sin vigselrätt. Denna uppgift är fel. Jag har läst fel. FEL. Rätt ska vara: TRE präster i Göteborgs stift har avsagt sig vigselrätten, inte hela stiftet.

Då undrar jag bara lite stilla när vissa präster ska vägra att begrava mig och mina gelikar eller döpa små barn som KANSKE kan vara homosexuella. Och vad ska vi då ha präster till???


Tänk om barnet är homosexuellt!..

Read Full Post »

I morse var en sån där morgon när jag låg och grubblade. Fram och tillbaka, upp och ner, runt och runt. Jag kommer liksom ingenstans med mitt resonemang, det går verkligen i cirklar. Precis som mitt liv just nu. Cirkelliv. Och tiden drar iväg och snart närmar sig dagen när jag blir livegen. Det känns som om jag inte kan göra nåt åt det. Men NÅT borde jag väl kunna göra???

Skickar iväg ansökningar på jobb som jag borde kunna få med tanke på mina erfarenheter etc, men jag får på sin höjd en bekräftelse att mejlet kommit fram. Sen händer ingenting. Klart jag undrar vad som är fel på mig. Jag undrar till exempel om alla arbetsgivare åldersdiskriminerar? Är det min ålder som ligger mig i fatet? Men jissses, jag borde ju vara eftertraktad! Inga småbarn här, inte, bara det…

Förutom att min f d coach och min f d handläggare – jag har ju varken coach eller handläggare numera – har tittat på mitt CV och några av mina ansökningar låter jag ibland vänner och bekanta titta på. Men ingen hittar nånsin några ”fel” eller nåt att anmärka på. Så vad är problemet?

För varje dag som går sjunker jag i värde, det blev jag grymt påmind om efter sista intervjun när mitt hopp var starkt. Detta är ett konstaterande. Ingen självömkan. Jag konstaterar. Kan du inte förstå det så borde du ha slutat läsa för länge sen.

Jag vill inte ha glada tillrop om att jag ska se ljusare på tillvaron, att jag inte ska vara så negativ. Ibland behöver jag vara negativ och genom att skriva av mig det negativa hör på bloggen belastar jag inte familjen. Jag har aldrig tvingat nån att läsa.

————————

Idag ska jag åka och storhandla med mamma så hon klarar sig ett tag. När man i vanliga fall åker och handlar med färdtjänst är det inte särskilt smidigt att storhandla. Jag tror inte att jag behöver förklara det närmare. Mamma är tacksam över att hon har färdtjänst, men tjänsten i sig är inte särskilt anpassd efter de beviljade resenärernas behov…

Framåt eftermiddagen/kvällen ska vi se upp till graven med ljus och lykta. Jag åker ju hem i morgon, så det här blir det närmaste jag kommer Allhelgona. För färdtjänst till kyrkogården funkar inte heller. Då lämpas man av och sen ska mamma traska ner för flera slänter, på halt gräs eller snö, då, om det är sån säsong. Trappor finns, men det funkar ju inte om man har rollator. Sen ska hon upp igen på tillbakavägen. Och vänta i en halvtimma, typ, på färdtjänst. Hur kul är det på en kyrkogård, ensam? Nej, så nu gör vi så här att vi tänder vår Allhelgonalykta nu. Frid!..


Vi tänder vår lykta i eftermiddag/kväll.

Read Full Post »