Snabbt blev det torsdag igen och dags för Babel. Denna gång behandlade programmet en succéroman om en gammal tant, ett återvändande till barndomen och en debutant som blev mångmiljonär innan boken kom ut.
Första gäst i studion var Sigrid Combüchen som pratade om sin senaste roman Spill. Författarinnan har fått stämpeln ”Svår” på sig. Nåja, hon har bland annat skrivit en bok om Byron. Även Spill är en historisk roman – om en tant…
En roman om en tant.
Sigrid Combüchen erkänner att hon som alla författare avlyssnar omvärlden. Och att hon tycker att bokens Hedvig har förspillt sitt liv – nåt som huvudpersonen själv inte alls håller med om… Författarinnan är för övrigt nominerad till Augustpriset – igen.
Bob Hanssons trams spolade jag förbi som vanligt. Orka!..
Nästa reportage handlade om Jan Wallentin, debutant med boken Strindbergs stjärna, och kanske mest känd för det enorma förskott han fått på boken. Författaren har tidigare varit nyhetsreporter på Sveriges Television. I ett filmat reportage ser man honom leka lite halvslappt med sitt barn i en rutschkana. Hur stort förskottet är vill han emellertid INTE berätta. Och recensionerna blev väl inte så där väldans positiva. Frågan är dock om inte boken blir en bestseller interantionellt ändå…
En bok som gav författaren ett stort förskott…
Inbjudna till studion var Anneli Høier, litterär agent, Hans Rosenfeldt, skådespelare, programledare och författare, samt Expressens kulturchef Karin Olsson för att diskutera hur man gör en bok till en bestseller. Anneli Høier hävdar att Henning Mankell har banat väg för att se Sverige som ett land med bestsellerförfattare. Även Stieg Larssons böcker sägs ha ett finger med i bestsellerspelet internationellt. Karin Olsson tillför inte så mycket mer än att hon skorrande avbryter de andra i studion flera gånger… I ett filmat inslag avslöjar den svenskr litterärr agent Joakim Hansson att han gör cirka tio till 20 miljonaffärer om året – de senaste åren… Kvalitet, spänning, nåt som sticker ut och författarens utseende – det är framgångsreceptet enligt herr Hansson.
Näste man i rutan var författaren Paulo Coelho som skypade om språkets betydelse. Ett enkelt språk är att föredra, eftersom det går tillbaka till det ursprungliga.
Torgny Lindgren guidade till sin barndoms Västerbotten. Lindgren är för övrigt aktuell med sina memoarer Minnen – en bok som handlar om att man faktiskt inte minns och att minnen är väldigt otillförlitliga.
Minnen är väldigt otillförlitliga…
Veckans boktips, böcker som kunde ha blivit bestsellers, blev:
Sigrid Combüchen: Norrlands svårmod av Therése Söderlind
Hans Rosenfeldt: Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson
Anneli Høier: Mærkedage av Jens Smærup Sørensen
Nästa veckas Babel handlar om 1970-talets barnkultur.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Undrar om SVT:s mångårige videoredigerare Don Titelman (på Rapport är det väl?) också fått ett förskott eftersom Wallentin lånade hans namn till sin hjälte?
Lindgrens bok ser jag fram emot, annars känns det som att både litteratur och bokutgivning här i landet genomlever en ganska slak tid. Trots att det blivit lättare att publicera sig är jag övertygad om att framtida litteraturhistoriker och läsare kommer att se 00-talet som en ganska platt epok.
VA??? Är det sant? Det var ju inte särskilt… unikt påhittat. Jag har inte läst boken och ärligt talat blir jag rätt negativt inställd till böcker och författare som haussas upp så här. Kepler är ett annat exempel.
Några pärlor finns i svensk litteratur på 00-talet, men jag håller med om att de är få….
Japp, namnet Titelman dyker ganska ofta upp i slutet av Rapportinslag och -reportage. Det är många år sen jag först såg det, ett namn som fastnar trots att jag inte alls är någon kalenderbitare på svenbskt tv-folk.
Ha ha, det hade jag ingen aning om men ska förstås kolla nu! Men så billigt… Ska tänka på det när JAG namnger mina romanfigurer, att de inte heter som nån före detta kollega, alltså…