Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 22 oktober, 2010

I kategorin Konstiga Svenska Filmer befinner sig en rulle som gick på Kanal 5 i april. Inte förrän nu har jag sett Exit (2006), inspelad på DVD:n. Det ångrar jag.


En Konstig Svensk Film.

                                                                                                                                                                  Det här är en film som utspelar sig i Stockholms finansvärld. Finansmannen Thomas, spelad av filmens behållning Mads Mikkelsen, har verkligen allt – ett vackert hem, en fin familj och pengar. Men så hittas hans affärspartner mördad och Thomas anhålls som misstänkt för mordet. Med en otroligt tur lyckas han rymma och hans mål är att dels rädda sin familj, dels beviset som han menar ska fria honom.

Den här filmen lyfter liksom aldrig, trots att den består av många från den svenska manliga skådespelareliten – inklusive danske Mads Mikkelsen, som dagt. Vi laddade först en annan film som vi stängde av efter en kvart därför att vi klassade den som tramsig. Den här filmen var baske mig inte mycket bättre. Inte ens när det blir spännande och musiken blir som Fläskkvartettsstråkar är det läskigt.

Det blir två tofflor av fem – bara på grund av Mads Mikkelsen. Och då är jag riktigt generös.

Read Full Post »

Fästmön fick skjuts till jobbet som började klockan 16. Vad gör en Toffla i fyra timmar ensam en fredagskväll? Bensinmätaren började blinka, så det blev bara att åka till Preem och tanka på plastkortet. Hade hoppats att soppan skulle räcka till söndag när jag ska åka, men icke. Kallt att stå och hålla i bensinslangen – jag har liksom fortfarande inte kommit på hur man sätter på spärren. Nån som är mer teknisk än jag som vet?

Därpå blev det en tur till ICA Heidan för att inhandla morgondagens middag. I morgon på dan ska jag i stället åka och storhandla på ICA Kvantum åt min älskling. Eller storhandla och storhandla… För MIG är det det, men för henne blir det mat och förnödenheter för henne och barnen i två dar… Då kanske nån förstår liiite hur det är när vi är sex personer och vilka problem det blir den dan jag måste göra mig av med min Clark Kent*?..


Finaste Clark Kent!

                                                                                                                                                        Pratade med mamma tidigare idag för att kolla snödjupet. Moderskeppet meddelade att jorå, det var snö på marken, men de kommande dagarna väntas regn och sex till åtta plusgrader. Jag åker på söndag – utan vintertofflor… Gratulerade även lilla mamma på namnsdagen. Hon hade öppnat mitt kort i morse och Triss-lotten skulle hon skrapa i kväll. På söndag har jag med mig ett litet paket.

Hemkommen igen från min lilla utflykt bänkade jag mig framför datorn och kikade på torsdagens BabelSvT Play. Så otroligt skönt att kunna spola förbi sånt man inte är intresserad av! Tekniken är verkligen förunderligt bra ibland…

Däremot fick jag aldrig Voddler att funka och de senaste dagarna har Voddler börjat bombardera mig med erbjudanden via mejl. Orka… Det var alldeles för krångligt att sköta dess virtuella fjärrkontroll och jag har inte kollat igen om det funkar. För jag fick nåt meddelande om att drivrutinerna till mitt bildskärmskort behövde uppdateras och sånt vågar jag inte ge mig på… Varför lansera en tjänst som bara medför krångel?… Vidare förstår jag inte heller varför man har engelska som ”arbetsspråk” när det är en svensk tjänst som jag tror än så länge bara finns att tillgå… i Sverige.. Tröttsamt när det ska vara så pretto, på nåt sätt… (Testade just att gå in på Voddlers hemsida – och sidan hängde sig. Nää, Voddler får vara för min del!)

Har lagat lite käk – inget avancerat bara stekt kycklingkorv, ägg och potatisklyftor. Nu blir det en stund i favoritfåtöljen där jag täckte häcka med en bok till kvart i åtta när det är dags att packa sig iväg för att hämta Anna. Hon messade förut att hon längtade hem och jag svarade, men hennes gamla mobil är lika opålitlig som hennes nya – den som jag lämnade in till inköpsstället OnOff för en vecka sen. Den gamla kan slå av bara nån ringer, utan att hon ens hinner svara. Rätt frustrerande… Den nya kan bara slå av sig själv så DÄR – och går inte att starta igen. ÄNNU MER frustrerande…

Så jag håller mig nog till min gamla dubbeltejpade mobil ett tag till… Det blir i vart fall hyfsade bilder med den – när fotografen är på humör…


En sån här fast tejpad har jag. Vissa tangenter är rätt utslitna också…


En sån här BORDE Anna ha haft fungerande…


Den här gamla TVINGAS Anna använda just nu…

                                                                                                                                                       *Clark Kent = min lilla bilplutt

Read Full Post »

Snabbt blev det torsdag igen och dags för Babel. Denna gång behandlade programmet en succéroman om en gammal tant, ett återvändande till barndomen och en debutant som blev mångmiljonär innan boken kom ut.

Första gäst i studion var Sigrid Combüchen som pratade om sin senaste roman Spill. Författarinnan har fått stämpeln ”Svår” på sig. Nåja, hon har bland annat skrivit en bok om Byron. Även Spill är en historisk roman – om en tant…


En roman om en tant.

                                                                                                                                                   Sigrid Combüchen erkänner att hon som alla författare avlyssnar omvärlden. Och att hon tycker att bokens Hedvig har förspillt sitt liv – nåt som huvudpersonen själv inte alls håller med om… Författarinnan är för övrigt nominerad till Augustpriset – igen.

Bob Hanssons trams spolade jag förbi som vanligt. Orka!..

Nästa reportage handlade om Jan Wallentin, debutant med boken Strindbergs stjärna, och kanske mest känd för det enorma förskott han fått på boken. Författaren har tidigare varit nyhetsreporter på Sveriges Television. I ett filmat reportage ser man honom leka lite halvslappt med sitt barn i en rutschkana. Hur stort förskottet är vill han emellertid INTE berätta. Och recensionerna blev väl inte så där väldans positiva. Frågan är dock om inte boken blir en bestseller interantionellt ändå…


En bok som gav författaren ett stort förskott…

                                                                                                                                                    Inbjudna till studion var Anneli Høier, litterär agent,  Hans Rosenfeldt, skådespelare, programledare och författare, samt Expressens kulturchef Karin Olsson för att diskutera hur man gör en bok till en bestseller. Anneli Høier hävdar att Henning Mankell har banat väg för att se Sverige som ett land med bestsellerförfattare. Även Stieg Larssons böcker sägs ha ett finger med i bestsellerspelet internationellt. Karin Olsson tillför inte så mycket mer än att hon skorrande avbryter de andra i studion flera gånger… I ett filmat inslag avslöjar den svenskr litterärr agent Joakim Hansson att han gör cirka tio till 20 miljonaffärer om året – de senaste åren… Kvalitet, spänning, nåt som sticker ut och författarens utseende – det är framgångsreceptet enligt herr Hansson.

Näste man i rutan var författaren Paulo Coelho som skypade om språkets betydelse. Ett enkelt språk är att föredra, eftersom det går tillbaka till det ursprungliga.

Torgny Lindgren guidade till sin barndoms Västerbotten. Lindgren är för övrigt aktuell med sina memoarer Minnen – en bok som handlar om att man faktiskt inte minns och att minnen är väldigt otillförlitliga.


Minnen är väldigt otillförlitliga…

                                                                                                                                                  Veckans boktips, böcker som kunde ha blivit bestsellers, blev:
Sigrid Combüchen: Norrlands svårmod av Therése Söderlind
Hans Rosenfeldt: Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson
Anneli Høier: Mærkedage av Jens Smærup Sørensen

Nästa veckas Babel handlar om 1970-talets barnkultur.

Read Full Post »

En mysstund innan Fästmön skjutsas till jobbet. Vi dukar fram afternoon tea. Jag kokar te och serverar i min gamla tekanna… Nostalgi…


Den gamla kannan har kommit till heders igen.

                                                                                                                                                          Till teet serverades bland annat knäckebröd, ost, tomat, pizzakrydda – och så makrill från Norge.


Makrillen är från Norge, men smöret kommer från våra svenska kossor i Bregottfabriken.

                                                                                                                                                           Våra mackor såg lite olika ut, men så här såg en av mina ut:


Hårt bröd, Bregott med havssalt, makrill, prästost, tomat och pizzakrydda. Jag ska ju alltid vara lite åt det groteska hållet, men jag fick in den i käften utan större problem.

                                                                                                                                                           Till dessert fortsatte vi på den brittiska linjen och delade en KitKat.


Goda, kexiga chokladfingrar!

Read Full Post »

Inte särskilt förvånad blir jag när jag läser att den verksamhet i vårt län som är ansvarig för vård inte klarar av att garantera sina patienter just den vården. Under perioden september till december i år borde man klara av att kalla 80 procent (notera, inte 100 procent utan 80!..) till behandling eller besök inom tre månader. Den senaste prognosen visar att man klarar lite mer än 60 procent.

Som alltid handlar det om pengar. Nu ser man sig nödd och tvungen att ligga i ordentligt för att nå upp till minst 80 procent – för annars går man miste om mer pengar, det vill säga 25 miljoner i statliga bidrag. Det är riktigt ruskigt att läsa att en tillförordnad direktör med ansvar för planering etc bara ser till pengarna. Inte till det faktum att en massa människor är lidande och köar och väntar på att få nåt som de betalar skatt för. Och inte heller att man inte klarar av att leva upp till det ansvar man faktiskt har.

Kanske är det dags att gör en rejäl förändring av organisationen som ansvarar för länets vård. Ända sen urminnes tider, när jag började arbeta inom nämnda företag, har man emellertid ägnat sig åt omorganisation. Varför blir det då aldrig riktigt bra?

Att stå utanför och kika in mellan kulisserna är att gissa och spekulera. Men kanske vore det bra om folk ägnade sig åt det de är anställda för att göra i stället för att lägga ut majoriteten av sina arbetsuppgifter på externa konsulter* – så att man kan vara på arbetet så lite som möjligt. Vad kostar inte det? Är inte det pengar som skulle ha kunnat användas till att korta köerna och se till att sjuka får den vård de betalar skatt till och för?

En ordentlig organisationsöversyn torde behövas. Framför allt en rensning bland gänget på högre ort. En del av dem har till och med arbetat längre än jag har gjort. Och så tillsätt folk som vill arbeta, som har ett gediget intresse av att arbeta med samhällsfrågor. Inte ett gäng högavalönade byråkrater vars främsta arbetsuppgifter tycks vara att lägga ut sitt jobb. Talesättet

Min dräng har också en dräng

känns mer aktuellt än nånsin i det här sammanhangen…

Inte kan det bli annat än en svart bak, heller?!


Kan man bara garantera lite mer än 60 procent som väntar på hjälp vård, då är man värd en stor, fet svart bak!

                                                                                                                                                       *Externa konsulter som ofta är före detta anställda. Även den direktör som nämns har varit iväg en sväng som extern konsult.

Read Full Post »

ur Gamarna av Maria Küchen:

Att skriva på listor har Sanna överhuvudtaget aldrig trott på. I hennes värld är det bara ett sätt att döva sitt samvete utan att behöva ta tag i saker och ting på riktigt.

Read Full Post »

Hade svårt att somna igår kväll. Det är ju så att jag jobbar hårt med mina rutiner för att tillvaron inte ska rämna helt. I dessa rutiner ingår att man lägger sig senast klockan 23 på kvällen. Igår kväll var inget undantag och jag var i säng redan vid halv. Fästmön tvingades också med, trots att det var sovmorgon idag. Läste en stund i en nyligen påbörjad deckare i vilken en gynekolog Ohlsson mördas alldeles i början… Hmmm, hmmm… Men sen var det svårt att somna. Anna kände likadant. Tyckte jag vände och vred på mig otaliga gånger.

Så småningom somnade jag ändå. Och drömde läskigheter. En dröm handlade om min vän FEM som jag av nån anledning träffade nere i Malmö. (Vi är typ aldrig där, nån av oss.) Det visade sig att hon hade fått jobb där och att hon var tvungen att pendla från Metropolen Byhålan! Sen var jag plötsligt jagad av två män som ville ha nåt av mig. Annars skulle de minsann döda mig. Tja, så där fortsatte natten. Fram på morgonen och in på förmiddagen sov jag som djupast. Men det ingår också i mina rutiner att inte sova alltför länge om dagarna.


En viloplats?

                                                                                                                                                            När jag vaknade hade jag förskräckligt ont i magen, så jag ville helst av allt bara fortsätta ligga under täcket. Gick upp och tog mina mediciner, men magsårsmedicinen tycks inte hjälpa alls nu. Inte har jag fått nåt svar från doktor Anders heller på min förfrågan om receptförnyelse. Undrar om han verkligen har gjort slut med mig, denna jobbiga patient. Samtidigt var han väldigt tydlig med att säga när vi träffades i augusti att han VILL att man mejlar. Det är ju det smidigaste. Telefonen funkar ju inte alltid, för han har ju patienter hela dagarna på besök och då kan han ju inte kackla med ANDRA patienter i telefonen. Nåja, jag får väl ge det ett par dar, annars får jag väl ringa då. Men jag ser ju inte fram emot telefonköandet precis…

När jag höll på att duka fram frukost ringde mobilen. Det stod ”privat nummer”, så jag tänkte att det kanske var nån som ringde om nåt av de otaliga jobb jag hade sökt. Tyvärr inte. Det var en tjej, visserligen trevlig och hon inledde med att hon inte ville sälja nåt. Bara bjuda in mig till ett möte inklusive lunch om mina bankaffärer, skatter, sparande eller så. Min förhoppning släcktes rätt tvärt och hon måste ha hört det på min röst. När jag sa att jag är arbetssökande och trodde att hon hade ett erbjudande om ett jobb blev hon plötsligt väldigt mänsklig. Så småningom avslutades samtalet med att hon önskade mig lycka till. Fast det är ju bara det att jag ju inte tror på under och mirakler längre. Jag gör inte det. Jag vågar inte hoppas. Det bara tar slut i mig. På väg att gå under.

Read Full Post »