Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 20 oktober, 2010

På kvällskvisten ringde en av mina allra käraste vänner. Inte en av de ”näraste” för vi har varken träffats eller haft en regelbunden och tät kontakt. Bara en av dessa som man känner att man är tvillingsjäl med. Eller som idag, lite olyckssyster med. Det blev ett underbart skönt och upplyftande samtal där jag kunde vara mig själv med de fel och brister jag har och samtidigt lyssna och oroas undra

Baske mig om inte hon har det jävligare än jag!

Snarare är det nog inte så att våra ”helveten” går att jämföra utan var och en har sitt, liksom. Och nånstans tar det stopp. Plan B är att göra slut på alltihop, men jag har åtminstone en familj som jag inte vill göra så illa. Min olyckssyster har inte riktigt det, men hon är så jäkla tuff och stark och har ännu större integritet än jag har så jag är fullkomligt övertygad om att Eländet faktiskt blir bättre. Eventually… Det gäller att stå ut till dess…

Ibland, när Anna letar skavanker på mig, brukar hon smeka mig över ryggen – ja, nu blir det riktigt intimt – blunda, den som inte pallar! Hon har flera gånger stannat med fingrarna på två gropar jag har högt upp på revbenen.

Det är som ärr där!

säger hon och jag har ingen aning om vad det skulle vara för ärr. Kanske har jag haft två pucklar? Eller så föddes jag med änglavingar. Och eftersom jag är en fallen ängel tog nån och kapade av mina vingar. Meningen med mitt liv är därför enkel: jag ska göra nåt så att jag förtjänar att få vingarna tillbaka. Jag ska åstadkomma, jag ska hjälpa, jag ska bli lite jävla ödmjuk. Snäll. Hjälpsam. Vänlig. Omtänksam. Och sluta svära så förbannat… Men magen har rasat ihop totalt några gånger idag och det gör mig inte orolig utan arg. För jag vill vara frisk nu. NU!


Se upp! Ett tu tre har jag fått tillbaka mina vingar och flyger utan tanke på högerregler och annat i lufttrafiken!

Read Full Post »

Så har även den här dan snart passerat. Inte har det hänt särskilt mycket idag. Fick ha Fästmön hos mig på förmiddagen, men klockan 13 skulle hon vara på jobbet. Och där blir hon till klockan 20 i kväll.

Det är säkert många som undrar hur en sån som jag får dagarna att gå. Tja, ibland får jag liksom inte det. Idag passerar och blir till Igår. Kan inte påstå att det är särskilt ofta jag längtar efter I morgon heller…

När jag hade skjutsat Anna till jobbet stannade jag till vid ICA Heidan och inhandlade en bit västerbottenpaj till middag samt sedvanlig kvällstidning med tillhörande TV-bilaga. Jag köper den ju alltså VARJE onsdag för då kommer TV-bilagan, som jag anser är den bästa i sin genre, plus Marcus Birros krönika. Rätt förutsägbar är jag väl, så där.


Nä, jag var varken i kvällsblaskan eller i TV-tidningen idag heller! 😀

                                                                                                                                                         Strax innan avfärd ringde en person från mitt förflutna och det känns bara som om det har gått för lång tid för att ta upp nån tråd igen. Första försöket gjordes för ett halvår sen och eftersom det inte har lyckats hittills känns det bäst att lägga ner. Förbannar emellertid mig själv för att jag inte har stake nog att säga det rakt ut i mobilluren utan gör nån sorts omskrivning. Fegt av mig!

Tillbringade sen eftermiddagen med att glo på en film och samtidigt stryka. Känns bra att få undan all ren tvätt – det var liksom utställning i gästrummet… Och den som känner mig vet att jag har rätt trist klädsmak.

Har suttit en stund vid datorn och surfat runt. Alla verkar så förbaskades upptagna, jag är inte upptagen ett dugg. Skickade nyss ett sms till Slaktar-Pojken eftersom vi bland annat tänkte ta en tur ut till Himlen i Förorten under morgondagen när Anna är ledig. Då brukar vi äta tillsammans med Johan och ibland, när vi får veta vad som behövs, fyller vi också på förråden. Ännu har det inte kommit nåt svar, så vi får väl se.

Tänkte micra pajbiten nu och sätta mig en stund med Den Jobbiga Boken – skulle vilja avsluta den innan jag åker till mamma på söndag, för jag känner att jag mår rätt dåligt av den. Men jag är ju en sån som inte ger upp så lätt…

Read Full Post »

Hittills är tolv namn klara för Melodifestivalen 2011. Två av veteranerna i sammanhanget, får man väl lov att säga, är Linda Bengtzing och Sanna Nielsen.

Inte helt okända är väl heller Lasse Stefanz, Sveriges populäraste dansband och Danny Saucedo, tidigare med i Idol. Man undrar lite bara vad ett dansband gör i melodifestivalssammanhang. Kring Danny känner jag bara ett stort ÄNTLIGEN har han släpp Mattias och Sur-Erik i EMD! Ett annat känt namn är Dilba, inte heller nån schlagermänniska, direkt.

Pernilla Andersson har synts i en TV-reklam, Simon Forsberg är Mr Gay Sweden i år. Melody Club har väl varit hetare tidigare. Swingfly har tidigare samarbetat med Teddybears och Sara Lumholdt kallas lill-Alanis i en av kvällsblaskorna som dessutom anser att hon riskerar att följa i Marie Serneholts fotspår och totalfloppa. Loreen har varit med i Idol, men har sen dess ändrat stavningen på sitt förnamn och sysslat mer med TV än musik och så Rasmus Viberg, helt okänd.

När Idol-människor dyker upp i schlagersammanhang, sätter jag oftast upp händerna för öronen. Dansband och rappare tycker jag inte hör till melodfestivalen heller. En mr Gay Sweden kanske inte bara kan modella utan även sjunga..? Ja ja, vi får se vad som händer…


Öronvärk eller örongodis i nästa års melodifestival?

Read Full Post »

Läskig musik och vatten inleder filmen Dolt under ytan (2000) som gick på TV3 för ganska länge sen. Tills idag har den funnits osedd på min DVD-spelare. En lagom spännande film med bra skådespelare att stryka kläder till, trodde jag… Filmen var allt annat än lagom.


Vad är dolt under ytan egentligen???

                                                                                                                                                          Doktor Norman Spencer lever lyckligt tillsammans med hustrun Claire och hennes dotter Caitlin i ett hus vid en sjö. Claire gav upp sin karriär som cellist en gång i tiden för att i stället på heltid ägna sig åt dottern Caitlin. Nu åker dottern iväg till college. Detta utgör en källa till oro för Claire, liksom ett nyinflyttat, ständigt grälande grannpar. Norman har emellertid svårt att ta sin hustrus alltmer fantasifulla oro på allvar. För inte alltför länge sen bedrog han sin fru. Nu är affären över och Normans liv och äktenskap förefaller perfekta tills Claire börjar höra mystiska röster och se vålnaden av en ung kvinna i deras hem. 

Det är väldigt mycket vatten i den här filmen. Antingen regnar det eller så badar man eller så befinner man sig i badrummet. Det blir en hel del anspelningar på Hitchcocks film Psycho. Men det här ÄR verkligen en spökfilm. Den är full av gamla spöken och likaså har den ingredienser som mördaren som aldrig dog. Det jag inte riktigt fattade var vad grannparet hade med berättelsen att göra…

Riktigt, riktigt spännande är filmen och trots att den har tio år på nacken – OCH att jag faktiskt hade sett den tidigare – får den högsta betyg.

Read Full Post »

Mitten av veckan och inte är det mycket nytt under solen. Solen, för resten, den lyser med sin frånvaro. Det har till och med gått ut varningar om snö. Inget här än så länge, tack och lov! Jag börjar ångra att jag satte min servicetid inklusive hjulbyte på bilen så sent som den 29 november…

Fästmön börjar klockan 13 idag så det blev sovmorgon. Jag kom på det först sent igår kväll. Tänk om jag hade purrat henne tidigt… Nu behövdes ingen purrning för det skötte de boende i huset om så bra. Dörrar som smällde, telefonsamtal med megafon och så, det bästa av allt, lite musik på högsta volym. Anna sa att det var en Robyn-låt, men det spelar ingen roll. Jag blir skitsur. Det har jag emellertid inget för, så det är bara att inse att SOMLIGA som bor i där här huset inte kan stava till – eller snarare förstå betydelsen av ordet

HÄNSYN…

Himlen är grå, det är regn i luften och det blåser. Björken utanför har fått ett alldeles gult lövverk. Ljuset är kasst idag, så det blir ingen promenad med mobilkameran i eftermiddag. Det var för övrigt nån som tyckte att jag skulle anmäla mig till lokalblaskans höstbildtävling. Priset är bara så otroligt trist – en framkallning av digitalbilder – och så har jag inte lust att fota barn eller hundar – det är nämligen den typen av bilder som alltid vinner.

På jobbfonten lite nytt. Hittade ett spännande och intressant jobb igår kväll som jag vet att jag skulle klara med bravur och dessutom skulle tycka vara roligt och givande. Knåpade ihop en ansökan som jag mejlade in tillsammans med mitt CV. Men ärligt talat börjar jag blir rätt luttrad nu. Det är ett stort motstånd att övervinna innan jag sätter mig ner och skriver ansökningar. Det känns bara så meningslöst.

Denna fråga återstår emellertid: Är det nån som känner till företaget Bloggpengar.net???

Meningslöst känns det också att sy ihop bokprojektet. Boken är mer än halvfärdig, men jag har tappat såväl gnista som… ork? Förmåga? När jag jobbade som mest intensivt med den fyllde den en renande och tömmande funktion. Idag känns den mera som nåt passé.

I eftermiddag tänker jag stå framför TV:n och stryka medan jag glor på en film på DVD:n. Har massor inspelat där. Sen borde jag läsa ut min bok, men den är så jobbig. Kunde kanske ha valt en bok med en annan scen än en avdelning på ett mentalsjukhus. Inte särskilt uppiggande läsning, om man säger så.

Anna såg Tant skutta iväg förut och ibland känns det som om hon, det vill säga Tant, är bättre än jag på att ge sig ut. Det känns som om jag vill dra mig in i min kokong och stanna där tills min stora, starka pappa kommer och knackar på och säger:

Allt är som vanligt igen! Du kan komma ut nu.

Men allt blir aldrig nånsin som vanligt igen.

Duschad och ren i håret kan jag åtminstone erkänna att jag doftar gott. Ännu bättre blir det med ett tandborstsvarv. Benet är betydligt bättre idag och jag har inte ens smörjt det. Alltid något…

Read Full Post »