I morse vaknade jag exakt klockan 4.19. Det regnade lätt ute, så jag låg och lyssnade på dropparna som föll. Det brukar ge mig ro och få mig att somna om, men inte idag.
Idag är en lite ledsen dag, för det är min pappas födelsedag och han är inte här längre. Jag har sjungit för honom i tanken. Och när jag såg den lilla talgoxen utanför köksfönstret när jag drog upp persiennerna visste jag att min födelsedagshälsning hade blivit hörd.
Jag tänkte en sång till dig idag, Pappi!
Igår såg jag annars olyckskorparna, de svartklädda, de som kommer med dåliga bud. De vankade av och an i sina svarta klädedräkter hos en av grannarna. Jag delar inte ut straff till nån, jag ÖNSKAR inte ens hämnd, men jag tror på en rättvisa. Samtidigt gör denna tro mig rädd. Har jag sån makt? Jag vet inte om jag vill ha det. En annan berättigad fråga är om jag på väg att förlåta. Är mitt hjärta på väg att renas?
Pappi, jag saknar dig så! Du var alltid så lugn och klok – fast du kunde vara hemskt hetsig och rätt rolig också. Du ska veta att jag är likadan som du bakom ratten. Det känns som om nån med horn flyger i mig. Men mellan bilkörningarna är jag som ett lamm, numera. Jag har snart inget kvar att förlora mer än kärleken och det skrämmer mig. Att förlora kärleken vore det allra värsta! Å, du skulle ha gillat henne! Pappi, varför är du inte här?
Gå till Toffelprofilen
Vilket vackert och kärleksfullt inlägg. Jag vet att det inte är någon tröst men försök att känna tacksamhet över att just DU fick nåden att ha en pappa som Pappi. Och det där andra…rättvisan brukar segra. Ibland går det fort, i8bland tar det lite längre tid. Kramen 😉
Och du, du verkar vara som jag i trafiken. Vad är det som händer när jag sätter mig bakom ratten?
Min Pappi var en mycket kärleksfull man och jag är glad att han var just min pappa!
Ja, rättvisan segrar kanske till slut.
He he, ja jag får horn i bilen… 😈
Kramen!
Ja som jag sagt tidigare, så var jag också pappas flicka. Min bror och mamma gick bättre ihop. Jag var ofta med honom i garaget när han meckade, tyckte det var spännande att få vara med där, och olja o bensin luktade gott 🙂
När jag tänkte på min pappa, så tänker jag ofta på hans händer, som var liite svarta jämt, utom på semestern, när han var ledig från jobbet 🙂 ..tokiga minnen man kan ha.
Så lustigt, för jag tänker också på min pappas händer. De var så vackra! Alltid kortklippta naglar, välvärdade. (Minns till och med en lite vårta han hade på vänster pekfinger!..) 😀
Haha… ja min pappas händer var alltså tvättade och så.. men genom att att jobbade som reparatör så gick det aldrig att få dom helt rena, ja, annat än på semestern:)
Jag har också ärvt hans knubbiga fingrar, runda tummar liksom … kanske därför också jag minns dom 🙂
Jo men jag fattar… Min pappa var ju skrivbordsnisse och hade, när det gällde praktiska sysslor, tummen mitt i handen. Blev liksom aldrig smutsig… Men hans händer var kraftiga ända, långa fingrar.