Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 18 oktober, 2010

Snodda från Kloppan, den finurliga!

  1. Vad tror du alla andra tycker om mig?
  2. Har vi haft sex?
  3. Skulle du stå ut att bo med mig i två år?
  4. Tycker du jag har bra musiksmak?
  5. Har vi samma humor?
  6. Skulle du våga dela säng med mig?
  7. Vad är jag bra på?
  8. Vilket yrke skulle passa mig?
  9. Min sämsta egenskap?
  10. Är jag självisk?
  11. Har jag gjort något bra för dig?
  12. Vilka/vilket uttryck använder jag ofta?
  13. Tänker du kopiera den här texten så jag får svara på din?

Read Full Post »

Jorå, jag har gått haltat runt ett varv med vippan och dammsugaren – OCH mobilkameran! När jag gick där och dammvippade slog det mig hur mycket jag faktiskt gillar den prylen i mitt hem! Dammvippan, alltså.


Se så färggrann den är, min dammvippa! Man blir så glad när man ser den.

                                                                                                                                               Dammvippan ligger för övrigt på en jättefavorit i mitt hem – brudkistan som min morfar gjorde till min mamma det året hon fyllde 21 (1956), det vill säga samma år som hon träffade min pappa. Men när jag flyttade hemifrån la jag beslag på den. Idag har jag bland annat lakan i den.


Mammas brudkista innehåller inga brudar, men väl lakan.

                                                                                                                                                                I vardagsrummet finns däremot en söt liten brud, Påskliljan. Hon står i mitt fönster och kommer från mormors och morfars hem.


Påskliljan är väldigt vit.

                                                                                                                                                       Jag har ingen aning om varifrån Påskliljan kommer eller vem som har gjort henne, möjligen en Nobelius. Men hon är väldigt söt. Och vit.

Belöningen för turen med vippa och dammsugare är också en favorit i hemmet: kaffe och havreflarn med pepparkakssmak!


Havreflarn med pepparkakssmak och java.

                                                                                                                                                        Tog ett av Annas mammas äpplen och gnagde på också. De är suveränt goda! Dagens middag blir nämligen först efter klockan 20 och då på nåt hamburgerställe nära dig.

Read Full Post »

Torsdagens Babel innehöll en salig blandning – allt från kärlek till förortens lov. Ja det var verkligen en salig blandning och svårt att se den röda tråden. Inledningsvis tramsade Bob Hansson vidare och som tur var kunde jag spola eftersom jag såg programmet på SvT Play. Senare i programmet drar han tyvärr in Stig Larsson i sina tramserier…

En av kvällens huvudgäster var den spännande författarinnan och journalisten Märta Tikkanen. Bland annat får vi se glimtar från hennes bok Män kan inte våldtas, en bok jag sett som film på bio. Diktsamlingen Århundrates kärlekssaga är också ett av hennes kända verk – en diktsamling om hennes liv med sin alkoholiserade make Henrik. Märta Tikkanen har nu kommit med en ny bok, Emma och Uno. Där är det morföräldrarna som skärskådas. Morfar Uno som är en av dessa män som med sina ord kan få omkull vilken kvinna som helst… Tyvärr var programledaren tvungen att tramsa till det med sin låda med Stora Frågor. Suck…


Emma och Uno – en kartläggning av morföräldrars äktenskap.

                                                                                                                                            Reportageresan denna gång gick till Tyskland och författaren Juli Zeh, vars bok Corpus delicti just kommit ut på svenska. Boken är en framtidsroman om hälsodiktatur.

 Journalisten Andreas Ekström deklarerade att Juli Zeh är den mest intelligenta människa han träffat! Denne och Torbjörn Tännsjö, professor i filosofi och författare,  samt skribenten Isobel Hadley-Kamptz, pratade folkhälsa och integritet i studion. Och om ”Storebror på nätet”. En intressant diskussion, men alltså, hör den hemma i ett litterturprogram..? Det är frågan, det…

Nästa reportage handlade om Där jag kommer ifrån, en nyutkommen bok om Förorten av Per Wirtén. Boken kan ses som en kärlekshistoria eller en upprättelse till den nedlåtanden synen på Förorten.


En kärlekshistoria om Förorten.

                                                                                                                                                  Avslutningsvis som vanligt blev det boktips, denna gång böcker som borde komma med varningstext.

Veckans boktips blev:
Märta Tikkanen: Orgelbyggaren av Robert Åsbacka
Tobjörn Tännsjö: Anteckningar från källarhålet av Fjodor Dostojevskij
Andreas Ekström:  Förbländningen av Elias Canetti

Nästa Babel handlar bland annat om en författare som fått Sveriges fetaste förskott på en bok.

Read Full Post »

Dagen inleddes med sovmorgon. Vi var så trötta och det var så mörkt och ruggigt utanför fönstret att ingen av oss ville kliva upp. Jag föreslog Fästmön att vi låg kvar hela dan. Tyvärr måste hon iväg och jobba, men inte förrän klockan 16, skönt nog.

Det börjar bli kallt. Trädens löv går m0t gult innan de singlar, eller snarare blåser, ner på marken. Jag har fortfarande en snorig näsa och den ger mig huvudvärk, så jag fick inleda med att knapra på Den Lille Vite Mannen Med Blåa Lemmar. Dessutom har jag fått ont i ett ben. Fast inte Onda Lårkan, den svullnaden gick ner raskt för att jag blev så arg, tror jag. Att skrämma sina lemmar är tydligen verkningsfullt, får väl försöka igen. Nu är det höger vad som krånglar. Det känns som om jag har haft jordens kramp i muskeln, men jag har inte det. Och sånt brukar gå över på nån dag, inte vara i över två dygn. Så nu är det väl en djup proppj**el, ska du se. ORKA! Jag har smort och smörjer min vana trogen med Ipren Gel. Än så länge har det inte hjälpt nåt, men…

I eftermiddag när jag har skjutsat Anna till jobbet och hämtat ut min storvinst på Lotto… För resten… Visst finns det väl nåt som heter VINSTSKATT? Ska man inte betala det på pengar och varor man vinner??? Bara en fråga… Jag räknar ju med min vanliga tur…

Ja just det, när Anna är och jobbar och jag har gottat mig/gråtit floder över vinsten blir det städning. Som vanligt brukar jag gå med min tejpade mobilkamera i fickan och fota några av hemmets favoritprylar. Då blir städningen lite roligare! Igår kväll fotade jag nåt som verkligen behöver städas är lite roliga favoritprylar:


Från kryddhyllan, denna hylla som ständigt behöver torkas… Här några roliga saker som står ovanpå fläkten. Bland annat en kock-timer och en gris som jag har fått av mamma. Grisen brukar jag sätta en röd rosett på till jul. Granstamsbiten är från en julgran jag en gång hade. Fråga mig inte varför jag har sparat den. Champagnekorken till höger i bild har nåt otydligt datum på sig. Finast av allt är den lilla finska vitpepparburken i mitten, framför grisen.

                                                                                                                                                           HA! Nu slog jag allt rekord i antal tecken till en bildtext också! Jag kan inte bara skriva många taggar, jag kan skriva lååånga bildtexter också! Anställ mig!

Idag fick jag postboxen full av reklam samt ett tiggarbrev. Fast brevet var från mun- och fotmålande konstnärer. Den som har pengar kan köpa fina kort där. Mina pengar måste nu i första hand gå till linserna jag beställde i helgen. Det kan ju vara bra att se lite.


Här en mun- eller fotmålad mås. Bilden är lånad från Mun- och fotmålarnas hemsida. Kuvertet jag fick idag innehöll smakprov på otroligt vackra julkort.

                                                                                                                                                        Nu ska jag antingen gå på toa, borsta tänderna eller störa Anna. Jag blir så nyfiken för jag tyckte att jag hörde att hon har börjat föra över foton till sin dator!

Read Full Post »

Alltså jag är ju, som bekant, arbetssökande. Och börjar bli smått desperat. Tar vilket jobb som helst, typ, som jag kan tänkas utföra bara det ger en inkomst. MEN… Det finns ett undantag och det är säljarjobb. Jag skulle ALDRIG kunna jobba som säljare. Och jag har svårt att förstå dem som gör det. Men gissningsvis handlar det om vilken person man är, vilken människotyp. För mig är det emellertid inte ett alternativ. Jag menar, jag kan ju uppenbarligen inte sälja in ens det jag känner till bäst i hela världen – mig själv – till arbetsgivare. Hur skulle jag då kunna sälja en vara eller en tjänst?


Skulle du köpa nåt av den här surtanten? Nej, tänkte väl inte det!

                                                                                                                                                                Ändå är det säljarjobb som trillar in i inboxen. Varje dag. Jag är listad hos ett antal bemanningsföretag. Ytterst sällan (läs: så gott som aldrig) får jag erbjudanden om den typ av jobb jag innehaft i 23 år. Däremot får jag VARJE DAG erbjudanden om lediga säljarjobb…

I veckan som gick fick jag telefonsamtal från ett telefonnumer i Karlstad. Jag känner ingen där så jag sökte förstås upplysning på nätet eftersom nån hade ringt från numret flera gånger. (Jag var hos Anna på kvällarna och missade alla samtal.) Samtalen kom från ett undersökningsföretag. Är detta ett sätt att komma runt NIX, som jag är ansluten till?

Så gott som varje kväll i förra veckan har man ringt. Ett par tre kvällar har man ringt tre (3) gånger. Och samtliga gånger vid ungefär samma klockslag. Men hallå! Är det nån som inte är så smart, eller? Om man har ringt vid samma klockslag ett antal gånger kanske man ska prova nån annan tid att ringa, eller? Vardagskvällar var jag liksom upptagen med annat förra veckan.


Ring, ring, för hel***e!

                                                                                                                                                            Men den trettonde gången svarade jag. Då ringde man i lördags, vid tolvtiden mitt på dan. Bara för att fråga om jag planerade att lägga nya golv… När jag svarade nekande tackade säljaren för sig och sen dess har det varit tyst. Alltså jag blir så trött… Och den stackars säljaren då… Jag menar, är man desperat när man JAGAR mig, en arbetssökande tant på 48 vårar bara för att få fråga om jag tänker lägga nya golv… Jag kan ju säga att den här tanten (= jag) blev ju bara ÄNNU mer ovillig efter 13 gånger…

Trött jag blir…

Och när jag ändå har andan uppe har jag god lust att dra en harang om pärmbärarna som springer omkring på gågatan inne i stan och attackerar folk för att vädja till deras samveten så att de skänker pengar till utrotningshotade djur, fattiga barn eller fängslade människor. Tre mycket lovvärda ändamål att skänka pengar till men se det vill jag göra när och framför allt om jag kan. Droppen var ju liksom häromdan när en människa stack en sparbössa under näsan på mig och tyckte att jag skulle skänka en slant. Hon sa inte ens till vad… Vilken TUR att jag nästan aldrig är i stan numera!!!

Möjligen skulle jag kunna tänka mig att skänka pengar till hemlösa. Men då väljer jag ut dem som får mina pengar. För jag har sett både en och två gånger personer som stått med bössor trava iväg till Systembolaget lite senare. Att sponsra nån i hans/hennes alkoholfördärv/-förvärv vill jag INTE medverka till.

Nej, och hemlös vill jag inte heller bli, men nu finns det ju viss risk. Det har jag ständigt i tankarna. För nåt säljarjobb tänker jag inte ta. Jag är för värdelös.

Read Full Post »