Räkmackans dag

I förra veckan var det Kanelbullens dag, igår var det Räkmackans dag. Alltså, jag hänger inte med i svängarna riktigt, och missade väl egentligen båda dagarna…  En sak som slår mig när jag läser om dagarna är också att det kanske inte är så konstigt om vi svenskar tenderar att vara överviktiga… Jisses alla slafs-dagar som ska firas till höger och vänster… Fast gott är det – om man nu kommer ihåg när de olika dagarna infaller.

På Arlanda och Landvetters flygplatser firades Räkmackans dag för andra året. Värdinnorna på Arlanda, för dagen iklädda regnrock och sydväst, sprang omkring och bjöd folk på mini-räkmackor. På de båda flygplatserna säljs varje vecka 7 000 räkmackor… Och i hela Sverige äts det ungefär tolv miljoner räkmackor om året…

Tolv miljoner såna här äter vi i Sverige varje år…

                                                                                                                                           Ursprungligen kommer räkmackan från Danmark och de danska festsmörrebröden. Räkmackor började serveras runt 1850. Redan på 1870-talet, när färjetrafiken mellan Fredrikshavn och Göteborg startade, blev räkmackan en ”tursmörgås”. Och så är den lite grann också idag – den förknippas ofta med resande.

Lokalblaskan hade en artikel idag om räkmackans dag med ett recept på en klassisk räkmacka samt en kortkrönika av min favorit, språkvårdaren Lars Wittensten, som kikat på räkmackan i språket. Synd att han uppenbarligen inte granskade det publicerade receptet vid artikeln – för majonnäs tycks vara ett ord som många, även lokalblaskans reportrar, inte tycks kunna stava till…