Dags för veckans höjning (Röd) respektive sänkning (Död). Kan inte vara lättare än så. Here it goes:
Röd
- Rosor via kommentarer (som lyfter mig när jag är långt där nere på botten)
- Fästmön (som har hundra armar och ett stort hjärta där vi alla får plats)
- Böcker (som ger tröst genom sin blotta närvaro)
- Bloggen (som är fristaden för mina tankar och en mötesplats med intressanta människor – ingen nämnd, ingen glömd!)
- Hösten med alla vackra färger (som pågår i livet utanför mitt fönster)
Död
- Att tala i skägget (för att göra sig märkvärdigare än man är)
- Kappvändare (fegisar som inte vågar stå för det de tycker!)
- Svaren jag aldrig får
- Att ha tappat tron på mirakler (jag önskar att jag hade lite mera barn i mig!)
- Att inte kunna planera (när man är en planerare av rang…)
Mirakler ser man inte. Det är dom för oss osynliga saker som sker i vardagen. Mirakel för mej är när min man kommer hem och ingen typ, olycka skett. När barnen hör av sig och mår bra.
När min puppe (lång son på 22)kramar mej och säger- mamma jag älskar dej.
När hundarna gör något tok så man skrattar.
När man upptäcker en kväll att goda vänner sitter i soffan hos oss och pladdrar om livet.
När puppe och hans kompisar sitter i badet och pladdar om livet och dom vet inte att jag som sitter ute på altan och hör.
Det är dom små sakerna i livet som är mirakel.
Ha en underbar torsdag!
Nej man SER inte mirakler, man upplever dem. Jag har mycket att vara tacksam för i livet – såsom kärleken från min familj och 99 andra ”företeelser”. MEN… min tro på mirakler har jag tappat… (Fast iofs är det verkligen ett mirakel att Anna står ut med mig…)
Hare gott du också! 😀