En ny torsdag (och hur kul är den..?)

En ny torsdag är det idag. En dag som aldrig har varit tidigare. Om jag har svarta dagar brukar dessa antingen infalla på tisdagar eller torsdagar, men igår frångick jag min vana och mådde skit en onsdag. Man måste variera sig lite. Annars läste jag faktiskt nånstans häromdan att det gjorts en undersökning som visar att folk (läs: svenskar) mår sämst på tisdagar. Vad det beror på fanns det inga svar på, men gissningsvis handlar det om att det är väldigt långt till helgen när många är lediga, eller nåt.

Fredagar är annars en dag jag har svårt för, om vi nu ska grotta ner oss i svåra dagar. Då har folk aldrig tid. Det är faktiskt sant. På dan jobbar de som aldrig förr – så att de kan sluta tidigare, eller nåt, och på så vis förlänga helgen. Bara det att de ju säkert är helt slut när de kommer hem och somnar före Aktuellt, typ…

Här är en trött kille som har somnat på väg i säng…

                                                                                                                                                               På min förra arbetsplats var det lite flygande arbetstider. Det fanns regler kring sånt som mellan vilka klockslag man skulle vara på jobbet och hur länge man måste jobba varje dag. Fast som bekant tycks ju regler finnas till för att brytas. Detta innebar att arbetsdagarna blev kortare och kortare förmånga och ingen hade nånsin nån aning om när nån kom, ungefär. Lite Norénpjäs över även detta ställe, onekligen. Och på fredagar var vi väl högst två som jobbade, den uppkäftiga (jag) och en kollega som också tyckte att man skulle arbeta när det var arbetstid.

I morgon bitti blir det emellertid inget sova av. Då blir det tidig uppstigning, snabb fixning av hygien och påklädning och sen underbar skönsång för vår 16-åring (det är hon som är så pigg på morgnarna – NOT…) Så efter jobbet* i eftermiddag ska Anna och jag åka och handla bakgrejor och ingredienser till födelsedagsbarnets önskemiddag. Middagsönskemålet fick vi tvinga ur tjejen i fråga i morse, det är inte alltid lätt att önska när man FÅR önska… På fredagskvällen kommer sen pappa och mormor för att fira. Moster och morfar kommer kanske nån annan dag (i helgen?).

Så här pigg var Frida förra året, när hon fyllde 15.

                                                                                                                                                               I morse låg jag i sömnen och grubblade på Arbetsförmedlingen. Läste igår att de enligt regeringens budgetförslag ska få en massa nya pengar – så att de kan anställa fler handläggare (!). Förhoppningsvis blir det emellertid några handläggare som är intresserade av att hjälpa oss som är över 25 bast och som inte kommer sättande med tester för unga personer som ännu inte påbörjat sin eftergymnasiala utbildning, typ. Been there, seen that… etc. Det var fruktansvärt förnedrande att behöva svara på frågor om mina intressen. Vadå intressen??? Det var (är) väl inte hjälp med formulering av nån kontaktannons jag behövde(behöver) utan ett jobb..?

Ja idag är jag visst inte heller på nåt ljust och glatt humör NÄR JAG KÄNNER EFTER… Känner mig seg av infektionen – förkylningen vill inte ge med sig och hostan är allmän retlig. Kanske är det ingen bra idé att känna efter utan nu tar jag en mugg java och parkerar mig vid köksbordet med lokalblaskan. Och tänder lampan! Här är mörkt som i graven idag och det regnar. Ingen snö som utlovats än sån länge! Alltid nåt att vara tacksam för…

                                                                                                                                                *Singularform därför att bara en av oss har ett jobb.