En ny torsdag är det idag. En dag som aldrig har varit tidigare. Om jag har svarta dagar brukar dessa antingen infalla på tisdagar eller torsdagar, men igår frångick jag min vana och mådde skit en onsdag. Man måste variera sig lite. Annars läste jag faktiskt nånstans häromdan att det gjorts en undersökning som visar att folk (läs: svenskar) mår sämst på tisdagar. Vad det beror på fanns det inga svar på, men gissningsvis handlar det om att det är väldigt långt till helgen när många är lediga, eller nåt.
Fredagar är annars en dag jag har svårt för, om vi nu ska grotta ner oss i svåra dagar. Då har folk aldrig tid. Det är faktiskt sant. På dan jobbar de som aldrig förr – så att de kan sluta tidigare, eller nåt, och på så vis förlänga helgen. Bara det att de ju säkert är helt slut när de kommer hem och somnar före Aktuellt, typ…
Här är en trött kille som har somnat på väg i säng…
På min förra arbetsplats var det lite flygande arbetstider. Det fanns regler kring sånt som mellan vilka klockslag man skulle vara på jobbet och hur länge man måste jobba varje dag. Fast som bekant tycks ju regler finnas till för att brytas. Detta innebar att arbetsdagarna blev kortare och kortare förmånga och ingen hade nånsin nån aning om när nån kom, ungefär. Lite Norénpjäs över även detta ställe, onekligen. Och på fredagar var vi väl högst två som jobbade, den uppkäftiga (jag) och en kollega som också tyckte att man skulle arbeta när det var arbetstid.
I morgon bitti blir det emellertid inget sova av. Då blir det tidig uppstigning, snabb fixning av hygien och påklädning och sen underbar skönsång för vår 16-åring (det är hon som är så pigg på morgnarna – NOT…) Så efter jobbet* i eftermiddag ska Anna och jag åka och handla bakgrejor och ingredienser till födelsedagsbarnets önskemiddag. Middagsönskemålet fick vi tvinga ur tjejen i fråga i morse, det är inte alltid lätt att önska när man FÅR önska… På fredagskvällen kommer sen pappa och mormor för att fira. Moster och morfar kommer kanske nån annan dag (i helgen?).
Så här pigg var Frida förra året, när hon fyllde 15.
I morse låg jag i sömnen och grubblade på Arbetsförmedlingen. Läste igår att de enligt regeringens budgetförslag ska få en massa nya pengar – så att de kan anställa fler handläggare (!). Förhoppningsvis blir det emellertid några handläggare som är intresserade av att hjälpa oss som är över 25 bast och som inte kommer sättande med tester för unga personer som ännu inte påbörjat sin eftergymnasiala utbildning, typ. Been there, seen that… etc. Det var fruktansvärt förnedrande att behöva svara på frågor om mina intressen. Vadå intressen??? Det var (är) väl inte hjälp med formulering av nån kontaktannons jag behövde(behöver) utan ett jobb..?
Ja idag är jag visst inte heller på nåt ljust och glatt humör NÄR JAG KÄNNER EFTER… Känner mig seg av infektionen – förkylningen vill inte ge med sig och hostan är allmän retlig. Kanske är det ingen bra idé att känna efter utan nu tar jag en mugg java och parkerar mig vid köksbordet med lokalblaskan. Och tänder lampan! Här är mörkt som i graven idag och det regnar. Ingen snö som utlovats än sån länge! Alltid nåt att vara tacksam för…
*Singularform därför att bara en av oss har ett jobb.
Inte ett dugg kul om du frågar mig. Men det är väl bara att spotta i nävarna och inte dra täcket över huvudet (min strategi när jag…eh, självömkar). Borde åka till soptippen, borde stryka, borde baka bullar (de är slut och vem vet när man får finbesök?) men mest av allt borde jag nog lägga mig och läsa Mörkermannen av Unni Lindell. Eller vad tycker du? Ett besök hos kiropraktorn är inplanerat och det börjar bli dyrt. Irriterar mig att det inte ingår i högkostnadsskyddet i mitt landsting. Gnäll, gnäll. Ömk, ömk. Önskar dig en trevlig dag, trots att det är torsdag. Kramen! 😉 Var rädd om maggen idag, inget naturgodis!!!
LÄS! Mörkermannen är bra! Jag har rätt nyligen läst den själv. Jag läser just nu en Karin Fossumbok (dessa underbara norskor!) Hon skriver ju psykologiska thrillrar, kan man säga. Men den här boken, som jag hittade på Återvinningen, inbunden för tio pix, handlar om en avdelning på ett mentalsjukhus… Inte konstigt att min tillvaro känns mattsvart… Borde nog leta upp nåt roligare att läsa…
Kramen och om du bakar bullar kan du väl titta förbi sen? 😉
Gomorron Tofflis! läste faktiskt en bok nu när jag var sjuk, första sen i somras 🙂 … hade hört om en författare. Olsson.. Bengt? som skrivit nån ny deckare om nån lettiskt flicka blabla.. men den fanns inte, tog en annan av honom. Den var skum, obehaglig, men läste ändå ut den, slutade typ ”jaha” ? ogillar sådana böcker… då blir jag inte sugen att läsa mer 🙂
jag är nog för lite kärleks/äventysromaner, en som heter Lavyrle Spencer, skriver otroligt fängslande, har läst alla hennes böcker, nån du känner igen ?
He he, det var väl en upplevelse, att läsa böcker, menar jag? Jag läser ju mest läskiga saker, men också en del självbiografier och annat. Deckare gillar jag för att hjärnan får jobba lite lagom med att lista ut vem som är skurken.
Lavyrle Spencer har jag inte läst, däremot vet jag att mamma har läst henne. Ska kolla när jag åker ner nästa vecka om mamma har nån bok av henne! 😀
Jag har noterat att när jag är ”låg” har en tendens att söka mig till litteratur som gör mig än lägre. Smaskiga, blodiga deckare går an men när jag läste Ann Heberleins självbiografi gick jag in i rena mörkret och gjorde dessutom om tabben. Det är inget val som jag gör medvetet (men förmodligen omedvetet) men det får förödande följder för mitt mående. Wish you a roseful day! Visst är engelska ett oslagbart språk? Kramen! 🙂
Så gör inte jag, men den boken jag läser nu är verkligen INTE bra för mig. Samtidigt är jag en sån som inte ger upp – jag tar nog baske mig igenom den här också!
Regnet har upphört, solen tittar fram och krukväxterna är vattnade. Jag ska nog skutta ut en stund. Eller plinga på hos Tant. Behöver ut från ”mitt fängelse”.
Engelska är oslagbart?! Trots att det är snart 30 år sen jag bodde där hänger många av uttrycken kvar när jag pratar – för det finns inga lika bra på svenska!
Kramen!
Men JAAAAG känner ju igen LaVyrle Spencer!! Har alla hennes böcker. Sträckläsning varenda en, om man gillar kärlek och romantik och sånt. Speciellt en, Kärleksgåvan. Då fick jag en sån där riktig sorgereaktion efteråt. ”Jaha, och vad ska jag läsa nu då???!! Nåt sånt här bra får jag väl aldrig tag i igen!!”. Typ…
OJ! Va spännande! Jag ska rota hos mamma, jag åker ner söndagen den 24:e och hem torsdagen den 28:e. Hinner vi ses och ta nån fika eller nåt nån kväll???
Ja, men det måste vi ju. En fika på stan eller nåt.
Jag hör av mig! Kommer ju ner en söndag, men nån kväll i veckan kanske det är öppet nånstans i stan? Vore skitkul att få lite uppdatering IRL!!! 😀
Ska ta reda på nåt ställe som har öppet längre än till sex på kvällen. Bella Notte eller hamnen, typ. Man måste ju kunna ta en kopp kaffe där bara, eller hur.
Jamen eller hur?!